Format, utsnitt och brännvidd

Nåt som verkar ställa till det i tankeapparaten för många fotografer, vid vissa tillfällen mig själv inberäknad, är att hålla format, utsnitt och brännvidd någorlunda åtskilda från varann. Även om de i allra högsta grad har med varandra att göra.
För även om jag har ett negativformat förslagsvis 6x6cm eller 24x36mm eller för den delen olika bredd-höjdförhållanden på sensorn är det ingenting i hela världen som säger att jag måste hålla mig till det formatet. Att de formaten har uppstått beror på praktikaliteter som till exempel, hur mycket längd film som är  rimligt att stoppa in i kameran och hur många negativ man då får det bli möjligt att optimalt plocka ut ur filmremsan.
Idén med exempelvis 6x6 var inte att slutresultatet nödvändigtvis skulle bli en kvadratisk bild (även om det många gånger resulterade i det), istället fanns det en möjlighet att beroende av  motivet göra en stående eller liggande bild utan att vinkla kameran.
Som sagt, det där med format är äldre än så och har sitt dunkla ursprung i medeltidens och renässansens stafflimåleri och allteftersom uppstod olika bestämda format, inte sällan med det gyllene snittet eller någon annan gudomlig princip inblandad. Så det var kanske lite klurigt tänkt där av kameratillverkarna, att göra det möjligt att skapa flera olika format utifrån ett givet ursprungligt bredd-höjdförhållande. Filmremsan är ju väldigt lik en rulle ritpapper eller målarduk, och en sensor, ett evighetstjockt ritblock. 

(Klassiskt landskapsformat 16x24. Eller 2x3 om man så vill.)

(Klassiskt marinformat 16x27. En riktig marin ska helst ha fri horisont, gärna vågor, dramatiskt ljus men inte nödvändigtvis svällande segel och liknande menar de ortodoxa marinkonnässörerna.)

Bildens format har egentligen inte så mycket med målardukens format eller sensorns, men det är ju smart att utnyttja så mycket som möjligt för att undvika spill, eller brus.

(Ett kvadratiskt format som ur en Hasselbladare eller Rolleiflex.)
Och här finns åtminstone två andra sätt att få till ett format. Ett liggande eller stående figurformat som har proportionen 22x16 eller omvänt. Ja, det finn så klart fler format, så många man kan hitta på, för formatet är bara förhållandet bredd x höjd. Så långt är väl allt frid och fröjd. Men redan här är det uppenbart att något händer med gestaltningen. Det sker något med bildens berättelse. Formen påverkar innehållet.

(Bilden ovan visas i fel storlek på grund av någon teknikalitet i FS. Den ska som alla förstår vara lika hög som den övre men väsentligt smalare.)

Men om vi nu stoppar in ett par begrepp till, utsnitt och brännvidd, och dessutom tanken om vad som egentligen ska hända innanför formatets gränser, alltså lite grann tanken över var vi i rummet vi placerar betraktaren, den som ska slutligen ska läsa bilden blir det intressant. 
En bild är ett sätt att gestalta en bit av verkligheten. Det finns så klart en invändning där eftersom en bild också kan vara icke föreställande, men eftersom de bilderna mer sällan behöver tänka på utsnitt och brännvidd lämnar jag dem därhän. Utsnittet är det val bildskaparen gör, just den här biten av verkligheten vill jag skildra eller beskriva. Att välja något innebär ju som bekant att man i samma stund väljer bort något. Och vilket utsnitt ska stuvas in i formatet, vad vill bilden beskriva, gestalta och berätta. 

De flesta på FS har förmodligen gjort övningen med att beskriva samma sak med hjälp av olika brännvidd. Det är förvisso grundkurs men bra att repetera nån gång då och då. Om inte annat så för att inte gå ner sig i slentrian. Fotografera ett föremål, helst inte nåt som rör sig för mycket, så rådjur, örnar och gärdsmygar funkar inte i den här övningen. Ett zoom underlättar. Första bilden tas med låt säga 24mm och huvudmotivet ska fylla bildutsnittet. Nästa bild tas med 35mm och eftersom huvudmotivet fortfarande ska fylla bildutsnittet blir man tvungen att backa några steg. Fortsätt på samma sätt med 50mm, 80mm, 105mm också vidare så långt objektivet förmår. Känns övningen igen? Kunde tro det. 

Och hur är det med formatet i förhållande till bildens innehåll? Det tål att återkomma till. (Med viss risk för att framstå som tjatig.)

2020-12-03 21:24   Benganbus

Intressant det här! Plötsligt en blogg där man måste läsa om på några ställen, och tänka! De e bra! Tack för den! :)
/B

Svar från mombasa 2020-12-04 12:16

Tackar och bugar. Det här är förstås frågor som är rätt fundamentala och det är kanske att slå in öppna dörrar. Men frågan är hur många som faktiskt tar sig en stund för att tänka igenom formatval och liknande spörsmål.
Ha det gott
/Gunnar S

2020-12-03 23:48   Morgan Åvitsland

Emellanåt känner jag att en får tacka för undervisningen. Ganska ofta en får tillfälle att begrunda saker en läser här på FS. Blir lätt så när en vänder och vrider på perspektiven:)
Nej Gunnar - Du är inte tjatig, du är läsvärd. Och bilderna är förstås bra. Stort tack!
Allt gott!
//Morgan

Svar från mombasa 2020-12-04 12:20

Det var trevligt att höra så då kan jag fortsätta att tjata :-)
En trevlig grej med FS bloggar är att man kan läsa om nästan allt, samlat på ett ställe.
Ha det gott
/Gunnar S

2020-12-04 10:57   Frekeman

I relation till denna blogg så kan jag nämna att jag under den senaste veckan har gått igenom fotografier som jag beskurit till 1:1 eller 4:3 och har gjort om dem till sitt ursprungliga format, 3:2. Ofta undrar jag vad jag höll på med när jag beskar (ganska ofta helt i onödan) som jag gjorde. Jag har alltså blivit mer stram i mitt förhållningssätt till formatet för mina bilder. Att helt godtyckligt välja utsnitt ogillar jag rätt starkt. Det får mig att fundera på vad anledningen var att man inte behöll det ursprungliga formatet mer än på bilden och dess innehåll. Och att vara konsekvent med sitt val av format gör också att en serie bilder, som i en bok, passar bättre ihop. För det mesta. Men, detta är jag och man får ju göra som man vill även om det är fel! ;-)

Apropå böcker så är det nog för det mesta att många fotografer håller sig konsekvent till ett visst format men det finns förstås en hel det undantag. Ett sånt är den franske fotografen Jean-Christophe Béchet och en del av hans böcker. Min favoritbok av honom är American Puzzle, där de flesta bilder är 1:1 men då och då dyker det upp bilder som är 3:2 eller 2:3 och dessutom i svartvitt. Kolla bilderna i boken här: https://www.jcbechet.com/?page_id=1480
Man får ofta höra att man inte skall blanda bilder i färg med svartvita sådana i en bok men personligen så har jag inga problem med det alls. Vad tycker du själv om sådan blandning?

Svar från mombasa 2020-12-04 13:17

Hej, Ja visst är det intressant att gå igenom och lite grann skärskåda sina val. Hur tänkte jag då, och så vidare. 3:2 är ju landskapsformatet. Man kan undra hur det formatet hamnade på 35mm film och det finns nog några delsvar till det.
Jag tror också att det är bra att styrsla upp sig och vara konsekvent i format, och även andra grejer. Dels, som du nämner att det blir enklare när man vill publicera, men också för att det ger ett mer konsekvent intryck. Jag använder nästan alltid 3:4, lite oklar över varför.
Tack för länk till intressant fotograf. Han är verkligen frikostig på sin hemsida. Jag kände spontant nån slags igenkänning i bildstilen. Och, jo, jag tycker nog att man kan blanda färg och svartvitt. Förutsatt att det finns och syns att det är en tanke med det. Ibland fungerar uppslag med både färg och svartvitt väldigt väl. Det kräver dock som sagt lite tanke. Däremot har jag lite svårt när det blandas utfallande bilder med bilder som omges av marginal på samma uppslag.
Ha det gott!
Gunnar S

Frekeman 2020-12-04 17:47

Kul att du tyckte om JCBs fotografi. Upptäckte honom av en slump tack vare Amazons förslagsalgoritm för flera år sedan och är ett stort fan. Han är ju fransman och kör det mesta av vad han gör på franska så han är inte så internationellt känd som han borde vara. Jag gillar verkligen inslagen av gatufoto, Americana (i USA), new topography m m. Han är nog en sån som bara kallar sig för fotograf dock kan jag gissa även om mycket är gatufoto.