Food market, matens förening.

När det börjar handla om mat är det som allt tal om assimilation och mångkultur och liknande tjafs lämnar scenen för en stund. Mat är magarnas och smaklökarnas globala gemensamhet. Vissa lokala undantag i form av egendomligt fermenterade maträtter, som tycks finnas i alla kulturer lämnar vi därhän. Men världens alla mainstreamkök, där har vi mänskligheten och kulturerna i skön förening.

Torget blir som ett andra rum. En slags avspändhet infinner sig och dofterna som blandas. Ett paradis för en hundnos.

Köerna ringlar långa och beslutsångesten infinner sig. Ska det bli a la Côte d'Ivoire, La cuisine Françes Artisanal? Kanske det polska eller det Transylvanska? Det blir inte brittisk fish´n chips eller thaiköket. Det landar i Bistro de Paris och en portion Poullard Dijonnaise. Helt ok.
Ett matstånd strax intill som serverade tunnbrödrullar kändes i sammanhanget lite som kusinen från landet.
Och det finns uppenbart en och annan som tycker det är kul med en ”gatufotograf”.

(Fuji X10 är en bekväm liten kamera om än lite ålderstigen och med prestanda som ligger långt från dagens norm. Men den gör sitt jobb och med lite Tri-X simulering blir det nästan som när jag plåtade på Vaksalatorg för sisådär femtio år sedan.)

2022-09-26 08:39   Lena Holm

Sånt här är alltid trevligt men jag brukar ha väldigt svårt för att bestämma mej vad jag ska välja. Jag har också tänkt på hur en hund uppfattar en matmarknad. De borde bli helt "bombarderade" med dofter, kaos i hjärnan av alla starka signaler. Blir t ex en matglad labrador helt förtvivlad (för den inte får smaka allt) eller fullkomligt lyrisk av att gå på matmarknad?
Hälsningar Lena