Entropi och redundans och nånstans däremellan.
Hade jag tänkt skriva lite om men insåg snart att det har jag redan gjort: https://www.fotosidan.se/blogs/omvantperspektiv/bra-och-daliga-bilder-om-entropi.htm . Återanvändning liksom.
Men, det här med vad man kan läsa ut ur en bild. Hur mycket privat kontext behövs för att förstå och hur mycket sånt behövs för att krydda en bild med just det där som suger in blicken i den. Vad är det som gör bild så intressant? Bildens berättelse, för utan en berättelse behövs det väldigt mycket komposition för att kompensera. Bildens tekniska egenskaper. Ja, kanske men räcker det? Visst, en fotograf kan se det tekniska och nicka gillande, kanske mer i självbekräftelse än verkligt gillande. Så funkar vi. Och bild är ett språk och vi läser bilden vare sig vi vill eller inte. Även till synes mycket enkla bilder kan innehålla mycket information. En trafikskylt till exempel.
Och det är nog där nånstans som oviljan att analysera bilder har sitt ursprung. Att plocka sönder upplevelsen för att ta reda å vad det egentligen var som vi byggde upplevelsen på. Och som Bo Bergström skriver i boken Bild och budskap, att analysera bild kan vara som att själv reparera en trasig gräsklippare och när man sedan skruvar ihop den igen ihop har man ett antal delar kvar. Vem vill det?
(Bilden ovan, ett exempel på en bild som ligger åt det redundanta hållet, med rätt få konnotationer, utan dramatik, en bild som bara är det den är om uttrycket förstås. Man kan gå in i bilden från flera håll. Kyrktrappan Cattedrale di Santa Maria Assunta, Reggio Emilia.)
/B
/G
Får mycket att tänka på idag på min hälso-foto-promenad :-)
Hälsningar Halina
/Gunnar S