En Nikon F. Bra att ha liksom.

Vad analoga kameror gäller är nog min arsenal fylld. Men frestelsen att skaffa en hederlig Nikon F, utan någon som helst mätning av ljus och annat. Inte bara som nostalgisk hyllvärmare utan mer som ett fotografiskt komplement. Ett verktyg. Ett sånt jag ägt som en vän tappade i berget en sommar, inte ens en Nikon F-pansarvagnen klarar det (och det gick som det gick med den vänskapen).  Så stod det en F i montern på  Återbruket. Årsmodell 72 med ett Vivitar 90mm macro och en Nikon teleplus. Och nu  undrar jag så klart vad den tidigare ägaren ägnat sin tid till. En liten buckla på prismahuset, annars ok.

Men nu ska det handla om oskärpa och när man nödvändigtvis behöver knasterskärpa. Om jag får råda. Men den här bilden har, skulle man med viss fog kunna tycka, en besvärande oskärpa. Inte tillräckligt mycket. En modern fotograf skulle placera den här bilden i Lomografi-segmentet om den hade varit vinjetterad, men det är den inte. (Fontänskulptur av Axel Wallenberg "Händelser kring ett torg- till arbetets lov", Vaksala torg, Uppsala.) En detalj.
   Jag tar en vända runt bekanta miljöer. Med två NikonF, en hardcoreF och ett hus med Photomicsökare som ska få visa vad de går för. Eller, egentligen handlar det om två hus, 72-or bägge två. Fyra objektiv (24, 28,  55 och 105). Klarar de testet? Tveksamt tycks de visa sig när jag framkallat och går igenom bilderna och förstår att felet sannolikast beror på 1. Ett öga som inte kan fokusera rätt. 2. Att fyra objektiv plötsligt blivit diffusa. Nu tyckte inte optikern att det var nåt problem med synen för en vecka sedan. Snarare status quo. 
   Sen blir det ett andra test. Objektiven på en D800. Då borde det gå att ringa in problemet.
   Sen kan väl varje förnuftigt tänkande människa inse att fotograferande med moderna grejer toppar. Men visst är det lite roligt med det gamla. Eller?

Och då kommer frågan, när behöver man knasterskärpa? 1. När man fotograferar av negativ och diabilder. 2. Antagligen i samband med fågelfoto och annat som hör till naturen. 3. Spektakulära sporthändelser. 4. Gatufoto, inte nödvändigtvis, ej heller vid så kallat flanörfotografi.
   Skärpa eller inte är något som syns i en bild och följaktligen en berättarkomponent.
 Återkommer troligen runt detta.
  

2024-12-13 22:29   syntax

Tydligen inte bara dom unga som har drabbas av hajpen med gamla kameror och film - gubbarna faller som käglor... :-)

Svar från mombasa 2024-12-13 22:45

Ja uppenbarligen :-)
Men det finns en lite intressant grej i det hela. Jag tror att vi geronter gärna vill återkomma till en tid sextiotal, sjuttiotal, innan den analoga fotografiska utrustningen gick i mål så att säga. Vad hände i det analoga fotografiet under nittiotalet, precis innan digitaliseringen kikar in vid horisonten. Nåt vi kanske inte alltid har fulkomlig reda på, men absolut något att forska i.
Man kan dra paralleller till andra saker, båtbyggeri trot eller ej.
/Gunnar S

syntax 2024-12-13 22:58

Jag håller mig mestadels i 1930, 1940, och 1950- talen - och avvisar följaktligen modernister som herr Staland... :-)

Svar från mombasa 2024-12-14 16:58

På åttio och nittiotalen börjar de flesta ESR-kamerorna fyllas med elektronik, husen ofta gjutna i plast, filmer med kodning. För att inte tala om hela processen med framkallning via postorder. Det blev enklare att fotografera.
/Gunnar S

2024-12-14 08:25   Benganbus

Mycket tänkvärt det här Gunnar! Mycket! :)
/B
Ps. Vad det bara en Nikon F som stod i montern på Åkerbruket? :)

Svar från mombasa 2024-12-14 16:50

Ja, som tur var :-)
/Gunnar S