Intressanta reflektioner. Gunnar!
Kjell-Åke Andersson är en av mina gamla klasskompisar från Fotoskolan och jag minns när han åkte till Wales med fru och småbarn. Och med rektor Strömholms välsignelse. Boken blev lite av Kjell-Åkes examensarbete. Det var, som du skriver, en annan tid, andra värderingar och mycket långt tills kameran blev digital. Kjell-Åke blev ju filmfotograf och regissör efter några år och gjorde sig en karriär den vägen. Men han nominerades med en fin liten bok i tävlingen om Årets Fotobok i år. Boken ”Kära Aspudden” bygger på bilder han tog när han bodde där i början av 70-talet och boken är en liten pärla. Han vann dock inte priset trots detta. Det gjorde istället en ”konstnärlig” självcentrerad dagbok av två tjejer och den boken må vara konstfull men är märkligt icke-fotografisk till sin karaktär.
Samtidigt säger den något om det fotografiska klimatet där den dokumentära fotografin tydligt får stå tydligt tillbaka. Jag tänker att detta har mindre med den fototekniska utvecklingen att göra, men mer med den tid vi lever i.
Hur som helst - kom gärna till Galleri Fotografi i Stockholm lördag 28 september (kl. 12.00-18.00) eller veckan därefter. Jag hänger bilder som är rejält dokumentära, korniga och inte alltid dunderskarpa men som förhoppningsvis berör.

Allt gott/per-erik