Blicken

Och nu lite fågelfoto ( i färg). En hornuggla har störtlandat på vår gård i centrala staden. Exakt vad som har hänt vet vi inte. Vittnen saknas och det mesta är spekulation. Men händelsen sätter igång ett mänskligt beteende, att tycka synd om, att hjälpa, att rätta till. Att göra en transrörelse från mänsklig humanism till hornugglornas värld. Min tanke att ugglan i fråga är gammal och trött och egentligen förbereder sig på den sista vilan går inte riktigt hem i uppbådet av bostadsrättsinnehavare på gräsmattan.
   Men den blicken. Nån som ser och någon som är sedd. Man får vara glad att inte vara en sork. (Viltvårdare kontaktad. Ansvaret överflyttat. Det blir nog bra till slut.)

2024-11-13 21:07   sveka

Det är alltid något speciellt när den som avbildas tittar tillbaka mot betraktaren av bilden. I filmens värld, som bygger på make-believe, talar man om att bryta den fjärde väggen. Men i din bild är det på riktigt, vilket höjer intensiteten av upplevelsen. Det var samma sak med Lena Holms sparvhök härförleden.
Hälsningar Sven

Svar från mombasa 2024-11-14 13:13

Hej och tack för titt. Fjärde väggen tangerar väl även subjektiv kamera. När filmberättelsen engagerar själva tittandet i sig. (Viltvårdare hämtade uggla fvb till rehabilitering.)
/Gunnar S

2024-11-16 20:39   Lena Holm

Ugglor har ögonen placerade på ett sätt som gör att man antagligen upplever det mer intensivt när de tittar på en. Om den bara ha haft otur med fångsten eller magrat/försvagats av en mindre skada kan det ju gå bra om den får äta upp sej och vila. Men det har ju viltvårdarna koll på.
Hälsningar Lena