Analogt, digitalt, filmsimulering…

(och, inte minst Sesambild-metoden, anden i flaskan eller AI som det också kallas.) Ämnen dyker upp med rätt jämna mellanrum om analogt vs digitalt, och det mesta handlar nog om personliga preferenser, om argument för att uppdatera sin utrustning eller kanske rent av en fotografisk nyfikenhet. Det förnuftiga tänket är så klart att gå all in i det digitala. Det finns ingen kvalitativ anledning att inte göra det. Digitalt fotografi och dess teknik passerade den analoga gränsen för femton tjugo år sedan. Så varför hålla kvar vid det analoga? Och svaren på det torde bli högst individuella. Men att det finns en teknisk nyfikenhet, och ett intresse för sånt som passerat bäst-före-datum är nog den fundamentala kryddan. Sålunda äger jag en moped av märket Ciao eller Yashica om den vore en kamera. Den tar mig från punkt A till punkt B på ett i huvudsak tryggt och smidigt sätt. Naturligtvis vore det roligare att åka till ICA med en Puch Dakota eller en Crescent "raketarslet" den som jag så länge hett eftertraktat och som väcker beundran. På samma sätt tar min Yashica, om jag nu ägt någon, fullt tillfredställande bilder. Men en Leica väcker mer beundran.

Taffeln är bruten. Vi njöt av en av döttrarnas canelloni, kreativt byggd av färska lasagneplattor. Vinet som jag valde i en urplockad vinkällare var inte på topp. Lite för mustigt för att gifta sig med ricotta och spenat. Och vi diskuterar AI och alla tänkbara applikationer av det. Bild, musik, litteratur. Tentamina. Hjälpmedel i jobbet. Nån slags samstämmighet? Kanske ett i något nyktert betraktningssätt. Svärsonen gör en AI-musik på min hustru och trädgård. Musikaliskt nånstans i trakten av  Melodifestivalens bottensegment. Vad är det som saknas? Kanske någon form av kontrapunkt eller de där moll7-ackorden, ett dim-ackord som förädlar, eller irriterar det förväntade. 

Olika typer av fysiskt arbete (  Nu  ska det sägas att barngenerationen var synnerligen involverade i bärande och pusslande med Ölandstenarna.)

Vi ser en serie på Netflix "Tom Ripley", en svartvit historia bokstavligt, filmad, eller konverterad till svartvitt vem vet. Men det som slår en efter trettio sekunder är att om man är ute efter en femtiotals svartvitkänsla så är man alldeles oavsett väldigt långt därifrån.
 Bildutsnitt, klippning, klipphastighet, allt talar om 2020-tal. Och det är kanske meningen. Modern film med en modern syn på det där med svartvitt. 
   Så alla svartvita nostalgiker, det är inte bara korn och kontrast som gäller. Skicka en tanke till utsnitt, skärpedjup också. Och vad vi vill berätta.

Full stop. Over and out. För den här gången.

2024-07-03 22:38   Benganbus

Lång dags färd mot natt är nu klar i Hälsingland! Och här hittar jag bra läsning, och tankeväckande läsning, inför sängdags! Tack för den läsningen!
/Bengan

Svar från mombasa 2024-07-04 19:13

Det var trevligt att få bidra till detta.
/Gunnar S