Några tankar runt ett gatufoto
Mottagning i röntgenbussen. Harald Broander. (Ronehamn Gotland augusti 1943. Rolleiflex 1/50 f 5.6. Årets bilder-Svenska turistföreningen 1943.)
Om den här bilden är ett gatufoto eller ett dokumentärt foto är sannolikt en definitionsfråga. Bilder på människor som av en eller annan anledning står i kö är ett ganska vanligt motiv, jag tänker lite osökt på en av de mest berömda köfotografierna, MargarethBourke Whites välkända bild. Men det finns fler. Nånting speciellt med köer som motiv måste finnas. Vad berättar de om? Varför står folk i kö? Nånting ska hända, nånting fattas dem. Utsatthet, utsållning. Något gemensamt. Berättelsen ligger helt enkelt nära och tillgänglig för läsaren. Kanske är det kontexten som är ingången, en rubrik, en tydlighet i bilden, eller en polarisering som i MBW:s berömda bild.
När Harald Broander tog bilden var kanske hans syfte att dokumentera en händelse, skärmbildsbussen i Ronehamn var väl en stor sak i sig och Roneborna har säkert gått man ur huse för att bli skärmbildade. Tuberkulosen är fortfarande en realitet i landet. Hur många här på FS har för övrigt fått sina lungor röntgade i sjukvårdens jakt på tuberkulos? Kan bildens första syfte vara att hamna i Gotlands Allehanda? Och därefter skickats in till Turistföreningens årsboksredaktion. Och där vunnit intresse, som en spegling av tillståndet i Sverige 1943.
Men visst uppfyller bilden gatufotots regelverk. Handen på hjärtat, något mästarskott är den inte även om det går att utläsa en hel del om samhället i stort och i smått i bilden. Den är idag ett tidsdokument. Vilket är nog så viktigt och inte är att förakta.
Vilken genre bilden tillhör är för mig inte intressant, men, fortfarande för mig, i första hand dokumentarisk. Den påminner mig om en tid, inte särskilt avlägsen, då standarden i alla avseenden var så mkt sämre än nu, både ekonomiskt och medicinskt. För mig kan bilden till sist också vara gatufoto, det finns väl inget som hindrar att en bild kan passa in på flera genredefinitioner, även om jag personligen tycker att detta med att vilja klassificera bilder på det ena eller andra sättet är olyckligt. En genrebeteckning betyder att betraktaren skall betrakta bilden på ett visst sätt, det hindrar, eller i varje fall begränsar individens frihet att få studera bilden utan förutfattade meningar/ begränsningar. Mycket intressant bild som ger mig mycket på många plan. HälsningarBjörn
Kategorisering av bilder kan man nog strunta i, bilder blir inte bättre vare sig de är gatufoto, cityscape eller dokumentärt. Men är man intresserad av bild som språk och något vi faktiskt använder för att kommunicera med, på ett eller annat sätt, kan frågan om vilken genre fotografen själv har placerat sig i vara rätt intressant för ett fortsatt samtal om bilden i fråga. Vad gäller gatufoto är det ju oftast fotografen själv som placerar sin bild i den genren. Alltså en utgångspunkt för ett samtal.
Allt gott
/Gunnar S
Ha det gott
Gunnar S
Roligt att se bilden!
/Gunnar S
Calmettevaccinerig och skärmbild var obligatoriska inslag i tillvaron. Antivaxxare skulle nog spärrats in på anstalt. Jag har blivit skärmbildad ett antal gånger, kanske det inte hette så utan lungröntgen kring 1961.
Då hade jag blivit riktigt sjuk (så här i efterhand gissar jag på eftersläng av Asiaten) och sökte vård på Karolinska. Förlorade medvetandet i apparaten. Personalen fick mig på benen igen. Efter en vecka i sängläge på nåt militärt sjukhus, jag var inkallad, tröttnade jag, skakade ner tempen lite för att bli utsläppt och återgick i tjänst. Undrar nu om jag spred smittan, då tänkte jag inte så mer än att jag undvek fysisk kontakt i omtanke om andra.
/Gunnar S
TBC är ju på väg tillbaka även till Sverige och svår att bekämpa, bakterierna är numera resistenta, det krävs lång behandling med olika läkemedel.