Matfoto på västkustvis

En bild  på mat strax innan det blir mat och matfoto som inte är riktigt framme ännu. Jag hade turen att pricka in en trålare med havskräftsfångst (tre vokaler, tretton konsonanter. Slås möjligen av västkusktskt.) Så det blev att pinna hem med en par kilo nykokta ännu inte avsvalnade för snabbnedkylning. Man brer ut dem på tidningar och stoppar i frysen. Sen får man ha koll så att de inte fryser. Men jag passade på att knapra i mig ett par direkt. Ljumma. En delikatess!

En annan delikatess är strandkålen som växer här och där på västkustens stränder. Späda blad stekta i olivolja med lite vitlök, grädde och valnötter passar utmärkt till en pasta. Jag har faktiskt lyckats med att fröså strandkål från västkusten till ostkusten. Får se om de klarar vintern. Strandkålen är sällsynt eller rar som det heter i Stockholms skärgård. Mina två plantor lär  knappast bli invasiva i varje fall.

2020-08-16 14:13   Lena Holm

Havskräftor är verkligen en delikatess och jag tycker att din bild ger en bra bakgrund till var de kommer ifrån. De är inte en oändlig resurs. Strandkål har jag aldrig provat men det är ju väldigt inne just nu att plocka och äta allt möjligt som finns i naturen.
Hälsningar Lena

2020-08-16 20:07   mombasa

Hej och tack för titt. Nä, havet är inte en oändlig resurs som en del fortfarande tycks tro. Eller avfallstunna utan botten. Jag vet inte hur hållbart havskräftfiske bedrivs, det är väl frågan om bottentrålar så en del åverkan på havsbotten är väl oundviklig, eller? Men alldeles oavsett, havskräftor eller andra skaldjur, precis nyfångade och fortfarande kokvarma är en svårslagen delikatess. Och en del uppfinner hjulet igen och plockar och äter allt i naturen. Strandkålen lär vara en av stammödrarna till vår odlade vitkål har jag hört. Back to the roots, som man säger.
Ha det gott / Gunnar S