Gatufoto, en tanke om brännvidder.
För ett tag sedan skrev jag om det här med brännvidder och jag tyckte att 35mm och hyfsat mycket rumslighet i bilden var något att tänka på. Kanske rent av eftersträvansvärt. Mycket miljö runt händelsen. Men den typen av bild har kanske sitt problem i det att bilderna ofta får en slags smygtittardimension, något som jag inte är riktigt bekväm med, även om jag tillsammans med många andra tagit tagit en hel del sådana bilder själv. Egentligen tycker jag att 35mm är den brännvidd som så att säga har mest slarvmån. Man kan lätt beskära ner till ett i gatufotosammanhang accepterat 50mm utsnitt. Och med hyperfokalt tänkande, en rimlig bländare och tid är det bara att köra på. Från sökare, från höften, från brösthöjd eller så. Och det är en slarvmån som tillåter en hel del kompositionsbeskärning.
Det är också möjligt att beskära ännu mer, till det aktiva ögats synfält, motsvarande cirka 80-90mm.
Men om man väljer att gå åt andra hållet till mer vidvinkligt, vad händer då? 24mm eller ännu mindre, då blir det jättemycket rum om man håller sig på det lite ”fega” 35mm avståndet. Och man har inte vunnit något på det. Man är fortfarande inne i ”offrens” blickfångszon. Men förlorar en del av möjligheten att beskära. Från 24mm till 80mm är ett stort steg och en hel del skärpa förloras i så fall. Om man nu är ute efter skärpa. En strategi när man väljer korta brännvidder kan vara att i stället att gå innanför motivets comfort zonegräns. Jag har sett några fina exempel på det den sista tiden här på FS. Innanför den zongränsen kan man nog dessutom rumstera om ganska obemärkt.
Det här var en tanke som slog mig häromdagen. Nåt jag ska prova lite mer genomtänkt nästa gång jag far in till människobyn. Skruva på 16mm på Fujin och testa. Men sen kommer så klart det där med bildens berättelse också.
Den här bilden är bara med som ett exempel på ”fegzonen”. Och kan man inte få ta ut pengar i en bankomat utan att det ska hänga en fotograf i hasorna. Kan man undra. Å andra sidan skulle den här bilden nog vara omöjlig att ta innanför komfortzonen utan polisanmälan för intrång. Och hur intressant är en bild på någon som tar ut pengar i en bankomat kan man undra.
Ha det gott!
Då är det betydligt "fegare" att gå närmre och utnyttja vidvinkeln. Om du är nära (1 till 2 meter) så är det lättare att få subjektet att tro att du fotar någonting bortom dem och även om de misstänker att du fotar dem så har du gått förbi dem och det skall mycket till att de vänder sig för att gå tillbaka till dig för en konfrontation.
Jag gillar både 28mm och 35mm och byter mellan dem med jämna mellanrum. Egentligen så borde jag hålla mig till en av dem men det känns lite dumt att ha objektiv som man inte använder. Lustigt nog så har Pentax objektiv för både småbild och APS-C som precis ligger mittemellan 28 och 35; FA31mm f/1.8 respektive DA21mm f/3.2. Bra kompromiss och det är nog min favoritbrännvidd. Dock, jag fotar mer och mer med Fujifilm och det blir det 18mm och 23mm som gäller.
Men, jag har nyligen införskaffat 16mm f/2.8 till mitt Fujifilmsystem (kanske samma typ av objektiv som nämner ovan?) och den gluggen är utmärkt när man fotar i trängsel. Oförskämt lätt fota hyfsat obemärkt i ett sådant läge, även om man för sökaren till ögat. Testa själv.
Mvh
Fredrik
Jag köper din definition av ”fegzon” rätt av. Att vara innanför gränsen är ju mer bekvämt, man kan agera och fotografera mer obehindrat eftersom, precis som du skriver, objekten tror att jag fotograferar något annat utanför ”zonen”. Men jag tror också att närheten tillför något extra till bilderna, den där närvaron, känslan av hud, ansiktsuttryck med mera. Men det krävs naturligtvis en hel del annat också. Men det gör det väl med de flesta bilder.
I bildanalys talar om ofta om att avståndsbilder, alltså bilder med mycket rum är bra om man vill visa var, helbild vad, halvbild vem, närbild känsla. Som naturligtvis kan varieras i all oändlighet.
Ha det gott
Gunnar S
//GöranR
Ha det gott!
objekt (huvuden) återges tämligen runda långt ut i bildhörnen. Och det går att räta upp bilderna i efterhand om man vill ha raka linjer. Det finns ju nackdelar också......
För min del skaffade jag fisheye för att fota haloeffekter och regnbågar. Runda former tecknas runda. En dubbel regnbåge (diameter 102 grader) får plats på sensorn.
Bra också för bilinteriörer. Och bilexteriörer då bilen står trångt. Och bra då man plåtar inuti gondolen på vindkraftverk. Och grupper med folk i andra trånga utrymmen.