Tunnelbana i Peking.

Tänkte åka lite tunnelbana i Peking. Vid en del stationer kunde det vara en tidsödande sysselsättning om det var mycket folk eftersom de hade säkerhetskontroller som påminner om dem på flygplatserna. Skillnaden var att här fick man ha vattenflaskor med sig.

Fast när jag såg den här förbudsskylten så bestämde jag mig för att låta bli. För var skulle jag göra av alla mina vapen då.

Bestämde mig för att gå till fots istället, fast vid övergångställen får man vara uppmärksam eftersom svängade trafik inte tar hänsyn till om det är grön gubbe för fotgängarna. Kommer det en polisbil så kör de också även om de har rött och fotgängarna grönt. Vid det här övergångstället stod det poliser och visade förbipasserande en bild på en äldre kvinna. Gissar på att det var någon de efterlyste.

Jag gick till Silk Street (Sidenmarknaden) istället. I bakgrunden syns Pekings högsta hus.

Där inne var komersen i full gång. Alla ropar och vill att man ska komma in i deras bås och titta och framför allt köpa. Handla där är ett tidskrävande projekt. Priset du får från början är  alltid mycket, mycket högre än vad varan är värd. Det som rekommenderas är att pruta ner till en tiondel av ursprungspriset. Förra gången jag var här, för två år sedan, var det rörigt och kläder och prylar hängde ut i gångarna. Så här såg det ut då.

Nu var det snygga bås med glasväggar.

Vita berg och snöklädda byar.

Lite svårt att veta när det är dag eller natt när man flyger över olika tidszooner men när jag öppnar gardinen framför fönstret ser jag att där vi är just då är det dag igen.

Vi flyger över vita snöklädda berg, här uppifrån luften är det så vackert. Men det är svårt att fånga det på bild genom ett smutsigt flygplansfönster.

Ser att det inte är öde land där nere. En stor väg skär genom landskapet och jag tycker det ser ut som en by där också.

Mer vägar och större samhällen tittar fram mellan bergen.

Berg är så vackert tycker jag.

Snön börjar avta och kikar man i högra kanten på den här bilden så skymtar man faktist en välbekant mur, som enligt sägnen ska kunna ses från månen. Förstår när jag ser den på min bild att det är ganska omöjligt för jag fick förstora bilden ganska mycket för att se att jag fått med den på bild.

Landskapet blir strax helt annorlunda. Vi lämnar bergen bakom oss och kommer in över bebyggda trakter. Det byggs nya bostadsområden, vägar och broar. Ser lite märkligt ut med stora vägar som slutar i intet.

Och vägar med otroligt skarpa kurvor.

Det är inte bara jag som nyfiket spanar ut på landet som vi ska strax ska landa i.

Vi landar på  Beijing Capital International Airport och vrider klockan 7 timmar frammåt. Så istället för fyra på natten är den elva på förmiddagen.

På flygplatsen blir vi mötta och lotsade genom alla kontroller. Där vandrar min väska iväg och jag kan lirka upp min lilla kameran ur fickan.

Tåg ska vi också åka...

Väskorna kommer.

Där har vi vårt hotell.

Förbjudna staden och tågresan mot Tibet börjar.

Så var det dags att bege sig till Förbjudna staden. Där finns så mycket att se att det knappast räcker med ett besök för att hinna se allt. Området är på 720 000 kvatratmeter, har ca. 800 byggnader och 9.000 rum. Palatset kallas för Förbjudna staden eftersom endast kejsarfamiljen och medlemmar av hovet hade tillträde dit. Kineserna kallar palatset för Gugong (Det gamla palatset).

Stefan, vår reseledare, berättar lite om Förbjudna staden innan vi går in och genast samlas tiggarna runt omkring oss.

Vi får våra biljetter och går in genom den pampiga 38 meter höga Wumen. Den syns bakom Stefan. Men kom nu så går vi in i genom den porten. Går in över "Den inre gyllene floden". Vi går över den mittersta bron som var reserverad för kejsaren. Över den floden, som numera inte ser så gyllene ut, går det fem mycket vackra marmorbroar.

Här inne i palatset är det stort, vackert och överdådigt. Tre ceremonihallar ligger nu på rad framför oss, de är uppförda på en plattform av marmor. Det här är Den yttersta harmoniens sal, där inne står draktronen.

Längs sidorna står byggnader som användes som verkstäder, bibliotek, studierum och liknande. Utsirade marmortrappor leder ner till dessa.

Med så många träbyggnader behövdes det brandsläckare och det fanns det många, inte de vi är vana vid utan stora behållare för vatten. De stod utspridda över hela området. Vackert dekorerade och numera blankslitna efter alla händer som ville röra vid dem.

Vi går vidare genom nästa port

och upptäcker att en i sällskapet fattas. Vart har Ingemar tagit vägen? Han syns inte till och dyker heller inte upp när de ropar efter honom i högtalarna. Stefan och vår kinesiske guide David ser lite förbryllade ut, tänk om vi inte hittar honom innan tåget går i kväll. Fast alla ser inte lika bekymmrade ut.

Vi fortsätter att utforska palatset en stund till och allt måste fotograferas.

Den mäktiga stenreliefen i vit marmor med ett konstverk föreställande nio drakar får vi inte missa. Den är uthuggen ur ett enda marmorblock som är 16 meter långt och väger 200 ton. Stenen är ditforslad i ett enda stycke från Fangshan utanför Peking, dragen av 1.000 hästar och mulor, vintertid över en speciell isväg. Stenen och drakarna fick inte vidröras av någon och straffades med döden om man gjorde det.

Längst norrut ligger kejsarens trädgård där finns mycket blommor och fina miniatyrlandskap. Gångvägarna är täckta av mönster med små stenar. Undrar hur många fötter som trampat på de här stenarna?

Utanför Norra porten hittade vi Ingemar. De här poliserna behövde inte hjälpa till att leta. Vi frågade om vi fick fotografera dem och de sa nej, men då hade jag redan gjort det.

Nu är det äntligen dags för oss att bege oss till järnvägsstationen och påbörja vår tågresa upp till Lhasa. Tur att vi har en kinestalande guide med oss, för på den här skylten var det inte lätt att hitta till rätt perrong.

Vi var inte de enda som skulle ut och åka tåg i kväll.

Nu är det dags att ta farväl av vår kinesiske guide David och se om resväskorna kommit till rätt perrong.

Väskorna var där och vi krånglade oss in på tåget med dem och letade rätt på vår kupé.

Kinesiska tåg har inte första och andra klass, utan de delas upp i soft sleeper och hard sleeper. Vi hade tur som fick soft sleeper där fyra personer delar på en kupé, i hard sleeper delar sex personer på samma utrymme. Men det var ganska så trångt ändå med fyra personer med handbagage och fyra resväskor.

Men finns det hjärterum så ordnar sig allt och när sedan Stefan kom med en flaska rött för oss att dela på så blev stämningen ändå varmare.

Nu har vi 48 timmar och 4.064 km ombord på det här tåget framför oss. Som högst går tåget 5.072 m.ö.h Ska bli spännande men nu är vi trötta och kryper till kojs.

Sidenhuset i Peking

I dag ska vi lämna Peking, men avresan blir först i kväll fast vi lämnar hotellet redan på morgonen, så väskorna är packade och utställda för avhämtning. Får hoppas på att vi får återse dem när vi kommer till järnvägsstationen i kväll.

Nu ska vi  åka till Sidenhuset och se hur det går till att få fram tunna sidentrådar från silkeskokonger. Lät inte så spännande tyckte jag men det var väldigt intressant. De hade levande silkeslarver.

och larver som spann in sig i kokonger. Lite förundrat att de kunde vira den tråden runt sig själva.

Kokongen är spunnen i en enda lång tråd som de här nystar upp.

Trådarna vävdes sedan till vackra tyger.

Från början var det bara kejserliga personer som fick bära kläder i siden. Så här vackra kunde kläderna vara då.

En del kokonger blir dubbla och då går det inte att nysta upp, men de är användbara ändå. Först tvättas de och larvena plockas ur.

Sedan spänns de ut på en båge

och när de torkat kan de dras ut till stora sjok och bli till mjuka, lätta och sköna täcken.

Efter lite shopping i sidenhuset vankas nu lunch för oss på en Thairestaurang med musikunderhållning. Efter lunchen ska vi sedan till Förbjudna staden.

Hotellbyte och Himmelens tempel

I dag är det dags att byta hotell för nu kommer de övriga i vårt resesällskap. Vårt nya heter Jianguo Qianmen Hotel. När vårt resesällskap för den kommande resan kom upptäckte vi att där var två bekanta med också. Veine och Lars som var med på vår Kinaresa för sju år sedan. Ibland är världen bra liten.

Det här hotellet ligger nära Himmelens tempel och på väg till den parken som templet ligger i så upptäckte vi att det även låg nära gamla hutonger

och en lite större marknadsplats.

Dit styrde vi stegen och där fanns det mycket att fotografera och se. Det första jag såg var en man högt uppe i en stolpe.

Han satt där uppflugen och lagade något. Såg lite osäkert ut.

Kina har inte samma regler som vi när det gäller att sälja kött, överallt så ligger köttet helt öppet och ingen kyldisk heller. Bara en liten röd sak som snurrar ovanför köttet för att hålla flugorna på avstånd. Det är den som syns framför  ansiktet på försäljarskan och en till bakom kunden.

Färskt var det nog för färskare än så här kan det säkert inte bli. Den här hönan traskade fortfarande omkring.

Mer kött och kryddor.

Fisken var det tydligen inte lika noga med, den låg oftast direkt på backen eller med en bräda eller plast under.

Det här tror jag är gallblåsor, vet inte vad de används till. Någon som vet?

Äta lunch går bra även här.

Fanns många serveringar.

Kanske fågel till middag i dag, eller en fågelklo?

Men det salufördes inte bara mat, ett tandläkarbesök kan man passa på att göra ute på gatan. Tänderna fick jag inte fotografera, men tandläkaren och hans patient gick det bra att fota.

Trångt och rörigt på den gatan, tror inte att jag skulle ha velat vara tandläkarens patient där.

Men nu går vi bort från hutongerna och till den stora och vackra parken som Himmelens tempel ligger i. I dag var det en stor orkester som spelade dansmusik och många var där för att dansa. En del tog ut svängarna ordentligt.

TianTan, som tempelområdet heter på Kinesiska, byggdes under Mingdynasin och det tog 14 år att bygga. Två gånger om året bars kejsaren hit för att be om goda skördar. Den här  byggnaden är bönehallen där kejsaren bad. Den är cirkelformad och 38 meter hög, helt byggd  i trä.

 Sedan följer vi en lång marmorgång över till Ekomuren. Där kan man prata med varandra även om man står långt ifrån. Fast i dag var det så mycket folk där och så mycket sorl så det var svårt att höra något annat än sorlet.

Vi tittade på det här gamla trädet, Nine-Dragon Jupiter, i stället. Blankt av alla händer som vill känna på det. Det trädet är över 500 år gammalt.

På kvällen när vi åkte iväg på välkomstmiddag så regnade det, äntligen sa vi, för nu kan vi hoppas på att diset försvinner och att det klarnar upp tills i morgon då vi ska till Kinesiska muren. Men nu ska det bli Pekinganka och det är gott.

Gott var det och mätta och belåtna drog vi oss tillbaka och hoppas på klart och fint väder i morgon.