Äta och bo.

Lite tips om att äta och bo i Kiruna.

Vill du äta gott så föreslår jag et ställe som ser ganska så enkelt ut utifrån, mer som om man kommer till Folkets hus eller någon frikyrka, men maten var väldigt god.

Hotel City, det går bra att bo där också, även ett vandrarhem har de. Men jag har inte testat boendet.

Här är matsalen.

Vill du äta lokala specialiteter och även med väldigt trevlig personal så kan jag rekomendera Hotell Rallaren.

Lågsäsong så här på hösten, så det var inte speciellt trångt där, men trevligt och god mat. Det går även bra att bo och då skulle nog jag rekomdera deras små kåtor som står ute på gården.

Mysigt där inne.

Ser väl mysigt ut.

Här kan man ligga och titta på stjärnorna eller om man har tur att det är norrsken.

Vill man bo modernt så har Artic Eden just öppnat.

Såg att de är välförberedda inför vintern, snöskyffeln står beredd.

Vill man bo lite enklare, men bra ändå så har vi Järnvägshotellet.

Kul tavla i trapphuset.

och utanför var det liv och rörelse.

Läste i lokalbladet att nu snart ska de börja flytta järnvägen, hoppas att Järnvägshotellet får följa med då också.    Det är Kirunas äldsta hotell och ett av de få kvarvarande järnvägshotell.

Klart det finns flera ställen att bo och äta på i Kiruna. Ferrum är bra men inte lika charmigt.

Abisko

Dimmorna sveper över Torneträsk, men de lättar och det ser lovande ut inför ett besök i Abisko.

Kan inte låta bil att fascineras av alla färger i naturen.

Kommer till Abisko Östra och det pampiga stationshuset där.

Tar liften upp på Nuolja.

Man kan gå upp också, men det känns skönare med en åktur.

Även om man är hund så kan det vara skönt med liften upp till toppen. Såg flera hundar som tog sig upp på samma sätt. Låg så duktigt i liftkorgen.

Väl uppe och det är strålande solsken så tänker jag att nu, nu ska jag väl få en fin bild på Lapporten. Men motljus och soldis är inte det bästa fotoväder, fast en bild måste jag ha ändå.

Leden mot Björkliden ser nästan ut som Kungsgatan i dag. Många som passar på att njuta av väder och färger.

Mäktigt landskap med färg och form, deltat vid Abiskojokks utlopp är inget undantag.

Abiskojokk är mäktig och trots att det är lite vatten i fjällen just nu, så brusar den fram djupt nere i sin ravin.

Besöker du Aisko turist så missa inte Naturrum, mycket information att få och jag tittade också på Åsa Kullins bilder där. Såg även ett fint bildspel.

Mycket intressant information om Klimatförändringen. Där det framgår att det varit klimatförändringar tidigare, långt innan vi hade bilar och andra utsläpp. Även istiden försvann en gång i tiden. Tog en bild, men fick med ett blänk från lampan, tror det går att läsa ändå.

Färden går mot Norge nu.

Frost, dimma och sol

En frostig morgon i Kiruna, för oss  lite ovant att börja dagen med att skrapa bilrutorna.

Men klar och frisk luft. Vi ska i dag till Abisko och kör till Norgevägen.

Dimman ligger tät och vid vägbygget känns det en aning obehagligt att köra om,  när man inte ser om det kommer något möte eller ej.

Vid Östra Rautasälven har det klarnat upp lite och man kan ana lite sol också.

Stundtals så tränger solen igenom dimman.

Frostiga mönster i naturen.

Vi närmar oss Abisko och nog ser det ut som om solen är där.

Ser fram emot en paus i Abisko.

Kiruna kyrka

 Åter i Kiruna så ville jag ha en bild på kyrkan, har bara vinterbilder på den förrut. Den blev utsedd till Sveriges vackraste byggnad 2001 och är verkligen en värdig vinnare.

Kyrkan stod klar 1912 och är en gåva av LKAB till stadens innevånare.  Den är ritad av arkitekt Gustav Wickman och han fick i uppdrag av Hjalmar Lundbom (LKAB:s förste disponent) att rita en kyrka som ser ut som en lappkåta. När man står inne i kyrkan så ser man att han lyckades väldigt bra med sitt uppdrag.

 Altartavlan som jag tycker är så vacker är målad av prins Eugen.

När vi är inne på kyrkobesök så kan vi bege oss till Jukkasjärvi kyrka också, en liten fin kyrka som ligger på en udde i Torne älv. Den första kyrkobyggnaden byggdes 1608, för att kristna samerna. Men kyrkan fick förfalla för ingen präst ville bo här eftersom samerna bara kom hit två gånger om året, när det var marknadsdagar. Så kom nybyggarna och slog sig ner här och kyrkan restaurerades och byggdes ut, den blev klar 1785. 

Det är den äldsta bevarade kyrkan i Lappland. Det sägs i vissa skrifter om kyrkan att den inte är något märkvärdig, men i mina ögon är den speciell och jag har många minnen därifrån, tycker nog att den är den vackraste kyrkan också.

Följ med in så får ni se.

Altartavlan är skulpterad av konstnären Bror Hjort.

Den tredelade altartavlan visar Lars Levi Laestadius liv som förkunnare. På vänster sida om den korsfäste Jesus ser man en präst och predikant som med stränghet bland annat talar mot superiet. På den högra sidan ser man en mildare Lars Levi Laestadius. Själv har Bror Hjort placerat in sig  i den vänstra bilden, bland de olyckliga.

Innan vi lämanr Jukkasjärvi, så måste vi kika på platsen för ishotellet. Tomt och öde ser det ut där nu.

Inte ens en liten vattenpöl finns kvar av det stora pampiga ishotellet.

Åker nu mot Kurravaara för att återuppleva platsen där  jag lärde mig konsten att gå på styltor en gång i tiden.                                                                                                                                                                            Ser att man ska vara försiktig i trafiken. Oväntade hinder kan plötsligt dyka upp.

Som tur var hade det här hänt innan vi mötte älgen, men så sogligt att se den lämnad där i diket.

Det är så hällsosamt och stärkande i fjällen

Visst är det så, både hällsosamt och stärkande, men framförallt vackert i fjällen så här på hösten. Extra vackert nu när jag har kameran i ordning och kan fotografera allt det vackra.

Stannar till på väg mot Nikkaluokta när man ser den första skymten av Kebnekaisemassivet och Tuolpagorni som man ser sticka upp som en trasig tand bland topparna.

Tuolpagorni är det berg som egentligen ska heta Kebnekaise, eftersom det nordsamiska ordet Giebmegáisi egentligen betyder Kitteltoppen och det är,  som en kittel toppen av Tuolpagorni ser ut. Det blev tydligen en förväxling när man skulle namge dem på kartan.

Hittade också en allternativ bilväg över till Saivorova.

Fast den tog vi inte.

Inga svaga vägrenar, bara vackra vägrenar.

Framme i Nikkaluokta smakade det gott med lunch, souvas är verkligen gott.

Just nu är det högsäsong för fjällvandrarna, men här i Nikka såg vi bara två som gav sig ut på Kungsleden upp mot Kebnekaise. En fin vandring fick de i det vackra vädret,  med sol och höstfärger. Inga mygg och inte så blött i markerna heller.

Kapellet en trappa upp.

Där uppe blir det en vidsträckt utsikt mot Kebnekaise.

Spången som skymtar bland fjällbjörken är i början på Kungsleden mot Kebnekaise.

De som inte orkar eller vill gå, kan ta helikopter upp dit.

Men man kan njuta av allt det vackra från marken också.

Älgjakten pågår för fullt så man får passa sig för att traska ut i skogen. Inte alla älgar har förstånd att hålla sig undan heller.

Efter en härlig dag, återvänder vi till Kiruna.