Svalbard - ankomsten
Vi tog oss till Longyearbyen den 20 maj från Stockholm, via Oslo och kom fram (med bagage ) trots att det fortfarande var en del förseningar på Arlanda efter radarstrulet den 19 maj. När vi flög in såg det lovande ut genom fönstret...
....när vi landade föll det dock stora snöflingor och blåste. Vi har åkt på försommarsemester till vinter !
I väntan på bagaget fotograferade jag en av de obligatoriska skyltarna.
När vi checkat in och fått i oss en sen lunch hade det klarnat upp och vi gav oss ut på en första promenad i Longyearbyen, som är Svalbards administrativa centrum och största ort. Staden är belägen på ön Spetsbergen, har ca 2 000 invånare och är en av världens nordligaste bebodda platser.
Mycket av snön hade smält i staden och såväl snöskotrar som sparkstöttingar var parkerade för säsongen. Fåglarna till höger är spetsbergsgäss men det hade vi inte kommit på ännu när jag tog denna bild.
Hundar av polarhundstyp fanns lite överallt och det stod hundkojor utanför många bostäder och en del företag. Utanför det största hotellet (Radisson Blue) fanns "hundparkering" och skyltar att man inte fick lämna sina hundar utanför entrén eller bundna i cykelstället.
Första anhalt på vår semesterresa blev stranden, helt normalt. Men kanske mindre normalt att gå på en strand där det fortfarande ligger snö och vattentemparaturen är runt 0 grader. Utsikten över Longyearelva och Adventdalen var dock storslagen.
Vi tittade ut över vattnet och såg några ejdrar. Den som förstorar kan se att några har gula näbbar och färggranna huvuden....praktejder. Hit skulle vi helt klart återkomma senare. Det måste gå att få span på dessa ejdrar på närmare håll.
På andra sidan älven låg några spridda hus.
Vi promenerade längs stranden och njöt av det storslagna landskapet. Ofta stod vi bara stilla och tittade....med vinden i ryggen och huvorna uppe för det blåste isande kallt.
Man känner sej liten i den här miljön och omvärlden känns långt borta. Det skulle vi få uppleva många gånger under vår vistelse.
Fartyget Polarsyssel låg i hamnen. Fartyget hör till Sysselmannens resurser på Svalbard ocn används främst för räddningsinsatser, miljöövervakning och bevakning för att förhindra oljeutsläpp. Sysselmannen (just nu en kvinna) är norska regeringens högste representant på ögruppen.
När vi gick längs stranden stötte vi på den här pigga och kvittrande fågeln. Snösparven är i stort sett den enda "småfågel" man ser på Svalbard. Till vänster en hona och den sjungande till höger en hanne. Det skulle bli många fler snösparvar innan vår resa var över.
Fyrhjulsdrivna bilar och snöskotrar, samt en del fyrhjulingar verkar vara standardfordonen. Vi såg trettio fyrhjulingar uppradade utanför ett företag som har turer och alla hade nycklarna i. Även om man skulle vilja stjäla en kan man ju inte komma så långt ... vägens ände är ganska nära.
Solen strålade även efter vi ätit middag och vi tog en till liten promenad. Det låg rejält med snö på topparna runt staden.
När vi tittade upp såg vi plötsligt en liten prick som rörde sej. En annan prick hade kommit högre upp. Någon skulle ha ta en skidtur på kvällskvisten och det här verkade vara enda sättet att ta sej upp.
Den här killen gissade vi var på väg hem från jobbet. Det fanns en del som cyklade på ön och om man rörde sig utanför Longyearbyen skulle man vara beväpnad. Så är det att leva med isbjörn in på knuten.
Hälsningar Lena
Bra reportagen från en underbar stad. Om det är något jobb man skulle vilja ha så är det Sysselman på Svalbard. Det är ett mycket eftertraktat uppdrag i Norge.
Ha det bra
Bob och Ninni
det gläder mej att ni uppskattar mitt reportage. Jag vet ju att ni båda har stor erfarenhet av Svalbard. Det kommer mer. Ett ansvarsfullt jobb att vara Sysselman och just nu är det dessutom en kvinna, så de borde kanske se över benämningen.
Hälsningar Lena
jag blir lite förvånad att du inte gjort detta ännu. Vi är oerhört nöjda med hela vår resa trots att vi fick ett par dagar med riktigt dåligt väder. Det kommer bilder i många inlägg så du är välkommen att följa vårt äventyr. Du kommer att vilja boka en resa tror jag :-)
Hälsningar Lena
jag är ju ingen landskapsfotograf men jag törs nog ändå utlova att det kommer en del spektakulära landskapsbilder även i kommande inlägg. Jag minns att häpnade när jag tog bilderna 9 och 10, samt några till, trots att de är tagna med tele tvärs över älven. Landskapet är STORT på Svalbard.
Hälsningar Lena
Kan förstå att man känner sig liten i det landskapet
// Marianne
du har helt rätt. Landskapet är stort på Svalbard.
Hälsningar Lena
även om det inte ser så ut var vi bara inom Longyearbyens "gränser" denna dag och även morgondagen. Vi rörde oss bara till fots och kom inte särskilt långt.
Hälsningar Lena
Bra repotage och fina bilder på snösparven också.
du kommer att känna igen dej och det var också tack vare dina inlägg som vi t ex åkte till Pyramiden (kommer snart). Vi fick uppleva allt från det vackraste stilla väder till styv kuling och väldigt kraftig lutning ombord på Malmö.
Hälsningar Lena
Hälsn!
ja, vi har också upplevt att det är vackrare på många mer nordligare breddgrader. Kanada och Alaska är ju två andra exempel som vi besökt och gärna åker tillbaka till. Vi kom nära praktejdrarna till slut, tillsammans med två garvade fågelskådare/fotografer. Mer om det i ett senare inlägg.
Hälsningar Lena
Väntar på din fortsättning.
ing-marie
det blev ganska mycket bilder och det kommer nog ut som en följetong här på FS under den närmsta tiden.
Hälsningar Lena
Sten
det är en värld som känns långt borta från vardagen och att vara beväpnad är en del av livsstilen, det fick vi se mer bevis på.
Hälsningar Lena
det kommer mer...som en följetong ett tag framöver skulle jag tro.
Hälsningar Lena
vi fick en toppenfin vistelse med många fina möten. Det kommer i en rad inlägg nu i den takt jag får ut bilder och samtidigt har en hel del att göra på jobbet.
Hälsningar Lena