Påskhararna ligger i startgroparna

Börjar med en översiktsbild (som Jan så gärna vill se). Jag krypkörde förbi här och spanade åt båda håll efter gäss, tofsvipor eller annat trevligt som brukar anlända så här års. Det är en återvändsgata så man kan köra hur sakta man vill. Jag såg inget intressant utan vände när jag kom fram till ån och körde lika sakta tillbaka. Väldigt öde tills...

Plötsligt var det full rulle på höger sida om vägen. Det blev förstås tvärstopp, ner med rutan och upp med kameran. Jag bommade tyvärr skärpan på några av de första bilderna. 

Det gäller ju också att bestämma vilken man ska fokusera på och det var inte så lätt, för hoppla vad det gick undan!

Tre fältharar lattjade runt på precis samma plats som jag visade på första bilden. De är med även på den, gå gärna tillbaka och se om du kan se dem.

Här var det som att de kom av sej lite och började undra vad det var för kuf som satt i bilen och glodde på dem genom en konstig kikare. 

Det kanske inte är helt säkert att skutta runt helt aningslöst så länge den bilen står där...

Bäst att ligga lågt så länge.

Fältharen byter inte färg på vintern och blir vit som skogsharen, men jag undrar om den kanske gör sej av med lite päls på sommaren. Den här ser ju så roligt fjunig ut att man kan misstänka att den tunnar ut vinterkostymen nu på vårkanten. 

De blev en aning konfunderade över min närvaro, även om de inte blev skrämda och stack. Bilderna är tagna med 500 mm och delvis beskurna, men jag upplevde det som att jag fick beskåda dem relativt nära. 

När de suttit stilla en stund bjöd de på några fler ystra skutt, men inte riktigt så laddade som precis när jag fick syn på dem.

Mycket studs i den kroppen.

När de ligger och trycker på marken är de dock oerhört svåra att se, t ex den till höger på denna bild. Det var därför jag missade dem då jag passerade första gången. När jag tog de sista bilderna hade jag också tappat bort en (den fjuniga). Den hade inte studsat iväg utan bara sjunkit ner någonstans i det bruna gräset, men helt hopplös att lokalisera. 

Hälsningar Lena

2024-03-15 21:47   ehrsa

Kul, gillar ju Harar.. (också) Bra bilder på dom här, med sin 'uppenbara' våraktivitet! Bra med 'översiktsbilden' den tillför mycket för helheten av bloggen, tycker jag! Och jag såg inte Hararna vid första anblicken, däremot när du påpekade det så fanns dom ju där.. Lika svåra att se som Sånglärkor! Har själv inte sett nån Hare i mitt närområde sedan tidiga vinterns början, däremot Rådjuren (bock och get) med viss regelbundenhet. Dom har klarat vintern här bland kolonilotterna!
Hälsn!

Besvara

Svar från Lena Holm 2024-03-15 22:03

Tack Jan,
just här blev ju översiktsbilden en betydande del av bloggen, för det var så jag upplevde mötet med hararna. Översikten är dock tagen i efterhand, då jag insåg hur svåra de var att upptäcka när de låg ner i gräset. Det fanns sånglärkor även här men jag såg inte en enda, de hördes dock :-)
Hälsningar Lena

Svara

2024-03-15 22:03   Erik Madsen

Hej Lena.
Det är en riktigt bra idé att ha en total/översiktsbild som visar vilken biotop det handlar om.
Det var också så man/jag gjorde när jag filmade smalfilm och video. Total - hälf total - nära och supernära bilder.
Då är våren igång - med fullt fyrsteg - underbar serie.
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Besvara

Svar från Lena Holm 2024-03-17 21:05

Tack Erik,
här tyckte jag översikten var extra bra för hararna är där, alla tre, men väldigt svåra att se. Det var ju så jag upplevde dem tills de började skutta runt. Visst är det ett glädjande vårtecken med mycket spritt i.
Hälsningar Lena

Svara

2024-03-16 06:57   pdahlen

Fin serie, de smälter verkligen in i fältet. Det är som mina sånglärkor, helt omöjliga att se när de är stilla. De gick från busläge till skyddsläge, för att kolla av faran. Det hade varit fint att se en vit skogshare någon gång, det har jag nog aldrig gjort.

Besvara

Svar från Lena Holm 2024-03-17 21:03

Tack Peter,
visst är det som sånglärkor :-) Man stirrar och hör dem men ser dem inte. Hararna är dessutom tysta så man får vänta tills de rör på sej. Jag har aldrig sett en vit skogshare heller. Om jag ser hare är det med största sannolikhet fälthare.
Hälsningar Lena

Svara

2024-03-16 08:24   Bjarne

Snacka om energi! Härliga skutt och blandat med fina porträttbilder där man ser de vackra djuren bra. Det gulbruna gräset ger en fin sammanhållen färgskala tillsammans med hararna.
Hälsningar, Bjarne

Besvara

Svar från Lena Holm 2024-03-17 21:01

Tack Bjarne,
det var mycket spritt i dessa djur och de kan verkligen hoppa med de kraftiga bakbenen. Det gulbruna gräset gjorde att de lätt kunde gömma sej fast det inte fanns något att gömma sej bakom. De smälte bara in med bakgrunden.
Hälsningar Lena

Svara

2024-03-16 16:49   imse 59

Härlig serie !
Kul med harar , jag ser dem inte så ofta häromkring.
Och visst ser jag dem på första bilden......efter att jag läst :-)
Ing-Marie

Besvara

Svar från Lena Holm 2024-03-17 20:59

Tack Ing-Marie,
det är faktiskt tre harar på första bilden, som du säkert ser :-) Jag ser inte harar så ofta men den här tiden på året kan man hitta dem på den här typen av öppen mark. Det var dock en överraskning att de "lekte" så nära vägen.
Hälsningar Lena

Svara

2024-03-16 20:55   bildsten

Kul med skuttiga harar. Roliga bilder. Jag har inte sett så mycket harar här i trakten, men på sommarön finns det skogshare som är väldigt skygg.

Besvara

Svar från Lena Holm 2024-03-17 20:56

Tack Sten,
jag ser sällan hare och är det något så är det fälthare. Just den här tiden på året brukar det bli några möten med hare annars är det glest. Jag tyckte det här var en höjdare :-)
Hälsningar Lena

Svara

2024-03-19 22:25   gunte

Kul med harar dom har så kloka ögon. Vad jag inte blir klok på är att om man sitter helt stilla så kan dom knata förbi en helt nära, dom borde ju se bra eller?
Men en avslappnad hare som ligger utsträckt är ju njutning i ett nötskal.
Trevliga bilder och kul att du kom just den aktiva perioden..
HaD/Gunte..

Besvara

Svar från Lena Holm 2024-03-19 22:29

Tack Gunte,
här hade jag nog lite tur som kom förbi när de började skutta runt. Jag hade inte sett dem om de inte rört på sej. De tycker kanske inte att du är ett hot om du sitter helt stilla, i synnerhet inte om det blåser bort från dej så de inte får vittring. Jag tycker de är fina och blir glad när jag ser en och ännu mer om jag får fota den också.
Hälsningar Lena

Svara