B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Påskhararna ligger i startgroparna

Börjar med en översiktsbild (som Jan så gärna vill se). Jag krypkörde förbi här och spanade åt båda håll efter gäss, tofsvipor eller annat trevligt som brukar anlända så här års. Det är en återvändsgata så man kan köra hur sakta man vill. Jag såg inget intressant utan vände när jag kom fram till ån och körde lika sakta tillbaka. Väldigt öde tills...

Plötsligt var det full rulle på höger sida om vägen. Det blev förstås tvärstopp, ner med rutan och upp med kameran. Jag bommade tyvärr skärpan på några av de första bilderna. 

Det gäller ju också att bestämma vilken man ska fokusera på och det var inte så lätt, för hoppla vad det gick undan!

Tre fältharar lattjade runt på precis samma plats som jag visade på första bilden. De är med även på den, gå gärna tillbaka och se om du kan se dem.

Här var det som att de kom av sej lite och började undra vad det var för kuf som satt i bilen och glodde på dem genom en konstig kikare. 

Det kanske inte är helt säkert att skutta runt helt aningslöst så länge den bilen står där...

Bäst att ligga lågt så länge.

Fältharen byter inte färg på vintern och blir vit som skogsharen, men jag undrar om den kanske gör sej av med lite päls på sommaren. Den här ser ju så roligt fjunig ut att man kan misstänka att den tunnar ut vinterkostymen nu på vårkanten. 

De blev en aning konfunderade över min närvaro, även om de inte blev skrämda och stack. Bilderna är tagna med 500 mm och delvis beskurna, men jag upplevde det som att jag fick beskåda dem relativt nära. 

När de suttit stilla en stund bjöd de på några fler ystra skutt, men inte riktigt så laddade som precis när jag fick syn på dem.

Mycket studs i den kroppen.

När de ligger och trycker på marken är de dock oerhört svåra att se, t ex den till höger på denna bild. Det var därför jag missade dem då jag passerade första gången. När jag tog de sista bilderna hade jag också tappat bort en (den fjuniga). Den hade inte studsat iväg utan bara sjunkit ner någonstans i det bruna gräset, men helt hopplös att lokalisera. 

Hälsningar Lena

Postat 2024-03-15 20:32 | Läst 445 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera