Kantareller, eller...

Lördag och strålande väder. Vi åkte till ett "nytt" kantarellställe som vi kollat in ett par gånger på sensommaren. Ett par goda vänner följde med och vi fick en mysig dag i skogen. Vinden höll myggen i schack och det var lagom varmt. 

Det är viktigt att ha med sej ordentligt med matsäck och fika om man ska vara ute en hel dag. Dessutom hade vi med oss ett släp för vid tidigare besök hade det sett väldigt lovande ut på svampfronten. Nu hade det gått två veckor sedan vårt senaste besök och det hade regnat mer här än hemma (där det är snustorrt i skogen och kantarellerna inte orkar upp).  Vi hade stora förväntningar.

Första vändan i skogen gav en hyfsad utdelning. Efter äggmackor, kaffe och smaskig kaka gav vi oss ut igen. Här skulle plockas kantareller!

Vilken tur att vi hade släpet med oss :-) Den här bilden ska ni nog helst inte förstora...

Hälsningar Lena 

PS. Det var förstås en helt annan anledning till att vi drog en släpvagn med oss ut på skogsvägarna, men den kom ju till användning...

Skördetid och mathantverk

Nu har vi kommit till den period när vi inte hinner äta upp tomaterna som mognar, utan måste hitta på andra sätt att ta tillvara denna välsmakande grönsak. Semestern är dessutom slut så det är på lördag och söndag som det mesta ska ske. Lördag morgon och dagens skörd av tomater (mer eller mindre övermogna). 

Vi har testat san marzano tomater i år, som är mer lämpade till matlagning är att äta färska. Jag skär sönder tomaterna, blandade sorter, i lagom stora bitar, skivar några chili, plockar mängder med bladkryddor i trädgården och hackar några vitlöksklyftor. Gul lök får fräsa i rikligt med olivolja och sedan öser jag ner tomater, kryddor mm. När allt puttrat i minst en halvtimme mixar jag koket med en stavmixer och smakar av med salt och en gnutta socker, för att få fram tomatsmaken riktigt bra. Fem lådor med tomatsås i frysen som smakar fantastiskt gott när jag tar fram en mitt i vintern.  

Har någon av er som odlar tomater någonsin haft en tomatplanta som plötsligt dyker upp på helt fel ställe? Den här växer i gruset mot husväggen, långt från såväl växthus som andra tomatplantor. Jag trodde första att det var ett ogräs, men när jag luktar på bladen är det ingen tvekan om att det är en tomatplanta.

Efter tomatsåskoket åkte vi och kollade ett nytt kantarellställe. Det fanns mängder med små kantareller för någon hade varit där före oss och plockat, men lämnat småttingarna för att komma tillbaka senare. Vi tänkte att det är väl bara att gå längre in i skogen, de som plockat här före oss har väl vänt när korgarna var fulla eller när de inte ville gå längre (terrängen var bitvis väldigt stenig). Det stämde och plötsligt kom vi på fläckar med massor av kantareller som hade alla storlekar, från små till stora. Det var  bara att fylla korgarna. Jag går ofta själv i skogen och plockar svamp, men om du går tillsammans med någon kan jag intyg att den signalfärgade "jaktkepsen" som min sambo bär är otroligt bra för att hitta varandra. Den lyser verkligen i skogen. 

Vi körde på småvägar i ett skogsområde och bestämde oss för att ta en annan väg hem än den vi kommit på. Det gick inte så bra. Här fick vi backa och så småningom vända. 

Vi hann hem precis i tid för lördagszoom med familj i Texas och London. Sedan skulle det bli middag och jag hade tagit fram en bit ytterfilé (benfri kotlett) från vildsvin för att göra en porchetta. Det är en klassisk italiensk rätt och fläskbiten ska nog egentligen vara både större och fetare, men det här var vad jag hade. Man ska skära upp köttet så att man får en stor platt bit. På den lägger man en fyllning av finhackad salami (svensk i mitt fall), blandad med hackad vitlök och olika bladkryddor som rosmarin, salvia, basilika och persilja (som fanns i kryddlandet). Man rullar ihop köttet och binder det med garn, bryner i stekpanna och sedan in i ugnen till 65 grader. Efter halva tiden lägger man äppelklyftor vid sidan om köttet. 

Det blev riktigt gott och med tomatsallad på brandywine tomat, stekt mandelpotatis, squash, gröna bönor och äppelklyftor en förträfflig lördagmiddag. Jag insåg precis då att man inte ska fotografera mat på den vaxduken, men det råkade vara vad som låg på bordet i växthuset denna kväll. 

När vi ätit middag tittade vi på de två fulla svampkorgarna och bestämde oss för att ta itu med dem på en gång. Det var drygt fyra kilo gula kantareller som skulle i pannan. Sambon tog en öl och jag ett glas som bestod av hälften vitt vin och hälften tonic, denna kväll med smak av clementin. Vitt vin och tonic har jag lärt mej att uppskatta i London, som ett alternativ om man inte dricker öl.   

Det finns sämre sätt att tillbringa en lördagskväll på. Lagom till OS finalen i beachvolley riggade min sambo en ipad i köket så vi kunde följa matchen. När Sverige tog sin fjärde guldmedalj var vi färdiga med svampen och jag kunde stoppa undan 1,2 kg förvällda kantareller i frysen efter prisutdelningen. 

Hälsningar Lena 

Det randiga djuret i skogen...

Efter en helg tillsammans med sambons familj på Värmdö var jag ivrig att komma ut till mina kantarellställen för att kolla läget. Jag tog med en kamera och valde 100 mm makro, för det kunde väl vara lämpligt för svampar och annat smått i skogen tänkte jag. Redan innan första potentiella svampstället ser jag att något rör sej i grönskan och upptäcker en ung grävling som nosar runt i växtligheten. Jag suckar över mitt val av 100 mm makro men grävlingen har inte upptäckt mej...

Jag har rejält med pixlar i min Canon R5, så jag vet att jag kan beskära bilderna (första bilden är kraftigt beskuren).  Jag släpper svampkorgen och står stilla för att kolla vad grävlingen tänker göra. Den lufsar runt i grönskan och kommer faktiskt mot mej. Vinden är till min fördel och den ser ju inte så bra, har jag läst någonstans. Det verkar stämma. 

Den verkar inte heller höra så bra för jag kan smyga fram några steg och den har fortfarande inte upptäckt att jag är där. Kameran är ju tyst så det är inte ett problem. Jag försöker sätta mej på huk för att få en finare vinkel eller kanske en glimt mellan växtligheten, men det är för mycket ormbunkar och annat. Dessutom vill jag inte röra mej mer än nödvändigt. 

Här stelnar den till och jag tror att den börjar ana oråd. Den står helt stilla en stund och kikar ut under grenen. Jag avvaktar och rör mej inte ur fläcken. 

Sedan lyfter den svansen och lämnar en hög...antagligen doftmarkerar den också. Den är uppenbarligen inte överdrivet stressad av min närvaro, men jag ser att den vet att jag är där.

Den här bilden är obeskuren och kan ge en viss uppfattning om hur nära jag var. Den lyfte på svansen i flera riktningar. 

Sedan lufsade den iväg med något raskare steg och jag såg hur den försvann bort mot skogen. Jag står kvar och ser den grå rumpan försvinna i växtligheten. Ett mysigt möte med ett djur som jag oftast bara ser påkörda vid vägkanten.

Huvudsyftet med den här skogsturen var ju att kolla in kantarellställena och visst fanns det en del att skörda. Några stod väl dolda och dessa hittar jag bara för att jag vet att det brukar finnas kantareller just här. Det är också den tidiga, bleka men knubbiga varianten, som ger mycket i korgen när man hittar dem. 

De här lyste dock på lång väg och trots att det här är bredvid en ridväg hade ingen varit där och plockat ännu. En del var ganska små och de fick stå kvar. Jag behöver inte mer gula kantareller i frysen utan plockar mest för att det är roligt. Det blir också fina presenter.

Det blev inte en full korg men det är tidigt på säsongen ännu. Mötet med den unga grävlingen var mer spännande än svampen och nästa gång jag åker till skogen kommer jag förstås att bära ett tyngre objektiv med större brännvidd. Men vad är chansen att jag möter grävlingen då...?

Hälsningar Lena

Nästan semester...

Helgen blev en smygstart på min semester för jag ska jobba två dagar till, eller kanske tre om jag inte hinner få klart det som måste göras. Fredag middag var i alla fall räkmackor på rågbröd och lite gott bubbel till.

Lördagen gick åt till att ta redan på det vildsvin som sambon sköt förra helgen och som hängt i en kyl hos en jaktkompis en vecka. Först skulle den flås sedan styckade vi den i lämpliga delar samt malde färs. Det var en mindre gris som gav drygt 15 kilo kött och färs.

I växthuset frodas grönsakerna och nu börjar vi även kunna skörda en del. Vi är lite senare än Peter i Skåne, men nu börjar det se riktigt fint ut.

Gurkorna är redan en djungel och jag har skördat såväl slanggurka som västeråsgurkor i flera veckors tid.

I helgen blev det inläggning av både ättiksgurka och saltgurka.

Tomaterna har precis börjat mogna i växthuset och vi kunde skörda de första denna helg. De på bilden är "chocolate sherry" så de blir inte skarp röda när de är mogna utan snarare lite brunröda.

Vårtbitarna växer och de har nu upptäckt vår sparrissallat. Vi har dock ett överdåd av denna sallat och vårtbitarna är små i maten, jämför mer sniglarna, jag låter dem hållas så länge.

Helgens största händelse var dock lördagens "familjezoom". Min närmsta familj bor i Texas och London och vi brukar ses via zoom på lördag 17:30, en rutin som vi skapade "under covid" då min systerdotter precis flyttat till London och satt isolerad i en lägenhet. Nu är hon gift med en engelsman och de har precis fått en liten tjej i veckan. Det här blev sålunda Phoebes första "familjezoom".    

Vi  provsmakade förstås vildsvinet på lördagskvällen då det serverades grillad ytterfilé i poblanosås med råris och sallad på egna grönsaker. Poblanochilin som är basen i såsen är också från egen odling, men jag tog upp frysta strimlor från förra året skörd.  

På söndagen gjorde vi en utfärd i skogen och jag insåg då att det kanske skulle vara värt att kolla upp mina kantarellställen, i alla fall de som brukar ha tidiga kantareller. Det   gav utdelning över förväntan och nästa helg ska jag definitivt ut med "stora korgen".

Nu blev det en förrätt på söndagen till den i övrigt vegetariska middagen. Även om vi har kött i frysen behöver man inte äta det varje dag. I synnerhet inte nu när trädgården och skogen bjuder på så mycket gott.

Hälsningar Lena

Naturens överdåd och en egenproducerad middag

Jag plockade säsongens första gula kantareller den 4 augusti och var glad för den förhållandevis stora skörd jag fick med mej hem, ca 600 g svamp när vattnet kokat bort vilket blev två goda smörgåsar och två 200 grams paket i frysen.  Föga anade jag vad den kommande månaden skulle bjuda på.

En vecka senare var jag ute igen och plockade mer kantareller, en del karljohansvampar och några väldigt stolta fjällskivlingar (dock inte den på bilden). 

Jag hittade då en rekordstor kantarell som vägde 156 g och hade en diameter på ca 15 cm. Min fällkniv, som jag använder som svampkniv, är 8 cm lång. Både denna bild och den ovan är tagna med mobilen, för det var vad jag hade med mej då. 

Den 15 augusti fyller jag en korg igen, nu med blandade svampar. Jag hade också en extra papperskasse med små fina karljohansvampar. Det fanns plötsligt hur många som helst på mina svampställen. 

Det blev många påsar i frysen, för det är så jag helst vill ha svampen. Men eftersom många förordar torkning av just karljohansvamp provade jag också att göra det. Tre plåtar med skivad sopp fick stå och torka i köket.  

Den 20:e augusti bär jag hem en hel korg till med gula kantareller. Jag rensar i skogen för att det ska vara så lite jobb som möjligt att göra när man kommer in och ska ta hand om svampen. 

Fyra dagar senare gör jag en kort tur (45 minuter) med enbart en 3-liters plastpåse. Syftet var att bara kolla av ett ställe i  en hage där jag inte plockat svamp på många år. Jag fick gå tillbaka till bilen två gånger för att tömma påsen och måste lämna kantareller för solen hade gått ner och det började mörkna. Svamparna är rekordstora och totalvikten över 3 kg. 

Lördag för en vecka sedan tog jag med en kamera till skogen, med Tokina 10-17 mm fisheye. Först en inventering i hagen där det tack och lov ännu inte går några köttdjur. De brukar inte vara störande men de trampar sönder svampen. 

Jag behöver inte gå långt för att hitta den ena samlingen efter den andra. Det är riktigt stora kantareller.

Den bleka tidiga sorten som är extra kraftiga finns fortfarande. Det är ju bara i början på säsongen :-) Mina svampställen ligger i skogen runt det torp där jag bodde i drygt 10 år innan vi köpte huset i Knivsta. Jag passade på att hälsa på hos en gammal kompis och hon följde med ut och plockade svamp. De äger ju delar av skogen jag går i, så då får man dela med sej av sina kantarellställen. 

Tillsammans uppskattar jag att vi hade mer än 6 kg gula kantareller med oss hem och det här blev min skörd. Nu har det regnat och gått ytterligare en vecka.

Nu var det bara en av mina absoluta favoritsorter som jag ännu inte plockat. Svart trumpetsvamp. 

Vi har ett ställe där de brukar komma upp, men oftast senare på säsongen. Nu fanns det gott om dem.

Det var min sambo som hittade detta svampställe för många år sedan då han stannade för att knyta ett skosnöre (och vänta på mej). Man ser inte de svarta svamparna förrän man böjer sej fram och tittar ordentligt. Eftersom det är hans svampställe får han också vara med och plocka. Något som inte varit ett problem tidigare har nu blivit en plåga, MYGG! Det är heltäckande skyddskläder som gäller.

När vi plockat en hel korg svart trumpetsvamp och lämnat av dessa i bilen, kollade vi några av mina ordinarie svampställen. Det hade förstås kommit upp nya svampar där jag plockade förra helgen. Ingen annan verkar ha varit här och stört återväxten. 

Två timmar senare åkte vi hem och helgens totala skörd såg då ut så här (jag var ute en kort sväng under lördagen också). Grannarna som sköter om vårt hus när vi är bortresta fick en korg med kantareller. Närmsta familjen kommer förstås också att få ta del av det vi plockat.   

Förutom en tur till skogen på lördagen styckade och paketerade vi ett vildsvin som sambon sköt förra fredagen. Till middag blev det sedan helstekt benfri vildsvinskotlett (av vissa kallat ytterfilé) med örtkryddor och vitlök. Jag stekte också några skivor squash som tillbehör.

När hela middagen stod på bordet insåg vi att en så här komplett egenproducerad måltid har vi nog aldrig ätit. Tomatsoppan som kokas i tid och otid just nu är visserligen egenproducerad, men här var det ju lite mer ingredienser. Förutom köttet som sambon kommit hem med är det förstås egen squash. Den rostade potatisen togs upp strax innan den hamnade i ugnen. Den stora skivade tomaten, lite gurka och sallad är från egen odling, likaså de olika örterna och vitlöken på köttet. Smör, salt, peppar och en skivad schalottenlök är det enda som jag har behövt tillföra. Lustigt nog hade vi inte svamp till denna rätt . Men vi tog igen det med en kantarellpizza på söndagen.

Hälsningar Lena