B. LOGGBOKEN
Hybriden har skaffat familj!
Nu går solen upp så tidigt att jag hinner ut på en rejäl fågeltur innan jobbet. Men det är lite motigt att stiga upp så tidigt. Uppförsbacke känns det som...men när man väl är ute glömmer man det. Naturen är full av sprickande löv, blomknoppar och nykläckta gässlingar.
Jag åkte till Råstasjön en morgon och hittade dunbollar i olika storlekar. De flesta rätt små och fortfarande lite osäkra på vilka av de gröna sakerna på marken man ska plocka i sej.
Tålmodiga och vaksamma föräldrar visar de små att just dessa blad går bra att äta och de små gässlingarna lär sej fort.
När jag gick längs promenadvägen med några tidiga hundägare fick jag plötsligt syn på en bekant gås. Hybriden har "gängat sej" men en kanadagås och har en liten gässling! Hybriden är en korsning kanadagås x grågås som jag följt under många år. Jag har förstås funderat och även försökt ta reda på om den typen av hybrid är fertil, men inte fått något definitivt svar. Ofta har den varit ensam men i vintras verkade den hänga ihop med några kanadagäss. Länken nedan är till ett tidigare inlägg om denna gås.
https://www.fotosidan.se/blogs/logholm/hybriden-ar-tillbaka.htm
Äntligen har den lyckats skaffa en familj och den är uppenbarligen fertil med en kanadagås. Jag är ganska säker på att hybriden är en hona och kanadagåsen då en hanne. Den vokaliserade högljutt hela tiden de gick på gräset och båda föräldrarna var väldigt vaksamma. Hybriden äter i vanliga fall ur handen på mej och min sambo, men nu fick jag inte komma nära.
Det kan ju hända att de lyckades kläcka någon mer unge men har blivit av med dem. Eller så blev det bara en. Det är i alla fall första gången jag ser en hybridgås med avkomma.
Familjeidyllen är total.
Den lilla provar vattenväxterna.
Jag tror att hybriden kommer från en korsningsfamilj och kläcktes här vid Råstasjön 2014. Om inte så fanns den här som vuxen sommaren 2015, den är alltså minst sju år gammal men antagligen åtta.
Jag stötte också på den här familjen när de skulle ner till sjön och ta ett dopp. Det här ser ju ut som det brukar...
...men den andra föräldern ser ut så här. Jag misstänker att det är en kanadagås med pigmentförändringar, för den har svarta ben och svart näbb, alltså inte en hybrid. Om någon har andra förslag skriv gärna en rad. De har i alla fall fått fyra små hybridgässlingar, badglada alla fyra.
Nu kan det bli fler hybrider att hålla reda på :-) Fast jag har ju min favorit.
Så här ser en stolt förälder ut, eller hur?
Hälsningar Lena
PS. Tornseglarna har kommit, både till Råstasjön och till Knivsta.
Det här med hybrider...
Jag ville förstås kolla hur min favorithybrid har det i kylan när vi var vid Råstasjön i helgen. Den var inte där den brukade vara och jag har inte sett den de senaste två gångerna jag varit där, så jag började bli lite orolig. Däremot hade det tillkommit några andra gäss och vad säger ni om denna? Finns det någon gåsart som ser ut så här?
Här är en till. Det är inte samma individ. I bakgrunden kan jag hålla med om att det är en grågås, men de här var mindre.
Här är en av dem bakom ryggen på paret med barnet. Någon/några har också sett till att även gäss, änder och sothöns har fått något att äta förutom en ojämn tillgång på brödbitar och smulor. Det är en väldigt liten öppen pöl för så många fåglar och det är antagligen helt rent på vad som nu kan tänkas finnas i det vattnet att äta. Gräsmattorna är dessutom översnöade.
Här har vi en annan variant. Jag kan tänka mej att grågås x kanadagås kan bli lite olika beroende på vilken art som är mamma eller pappa. Helt omöjligt att veta när det gäller vilda fåglar förstås. Min hybrid var inte där.
Vi fortsatte runt Lötsjön och hittade den här. Tyvärr så blev det vita helt utbränt i den starka solljuset. Enligt bilder på nätet skulle det kunna vara vitkindad gås x fjällgås. Den var lite större än en vitkindad gås men inte så stor som kanadagässen.
Sjätte juni 2014 tog jag den här bilden vid Råstasjön. Jag hade sett paret en gång tidigare och de hade nu blivit av med en unge. Men de andra tre hade växt på sej, om än lite ojämnt. De traskade på som om promenadvägen var deras, joggare fick väja.
Våren 2015 mötte jag den här pampiga gåsen på samma promenadväg. Visst känner ni igen den?
Jag tror i alla fall att det är "min hybrid" och till slut så hittade vi den i andra änden av Råstasjön. Där finns det en väldigt liten pöl med öppet vatten och ett mindre gäng gräsänder. Hybriden skulle alltså kunna vara sju år gammal.
Den såg ut att må bra och även här hade någon lagt ut mat i form av spannmål och sallad.
Den var nog inte så hungrig med kom ändå fram och smakade på vår nöt och fröblandning.
När vi satt där med hybriden landade en rödhake nästan lika nära. Den ville förstås också ha frön och nötter. Den här har nog två föräldrar som är rödhakar och jag har inte en aning om de hybridiserar med någon annan art.
Hälsningar Lena
Tidiga vårtecken och några bilder som blev över
Helgens besök vid Råstasjön blev ju inte bara hägrar utan vi mötte också en rödhake som gärna poserade för fotografen, precis vid stigen.
De flesta som var där letade vattenrall på denna plats (den var där och vände rumpan till), men jag kunde ju inte motstå när en rödhake i princip sätter sej i bildfältet.
Gärdsmygen höll däremot avståndet med god marginal och satt stilla ungefär 3 x 2 sekunder.
Min favoritgås kom förstås och hälsade, fick lite smaskens och lät sej villigt fotograferas.
Den stora svanfamiljen har flyttat med den var fortfarande några kanadagäss kvar och hybriden. Lite fundersam över vad de ska leva av...gräsmattorna är snötäckta.
Den visade också upp sej i all sin prakt ute vid iskanten. Men det här var ju inga vårtecken direkt...
Men vad tror ni om denna? Gräsänder kanske gör det lite när andan faller in, men det känns ändå som lite i tidigaste laget.
Den här blåmesen är minsann också tidigt ute när den spanar in denna etta vid Fyrisån. Fast den kunde inte riktigt förstå allt ståhej med alla fotografer och folk med kikare som stod längs ån. Det var visst någon liten and med gula kinder som de var ute efter. I morse vilade den, på fel sida om ån dessutom.
Hälsningar Lena
Lucka 19. Klart att hybriden ska ha en egen lucka
Det blev en tur till Råstasjön och efter en stunds promenad möter vi hybriden som kommer simmande,.... ensam förstås.
Här har den fått syn på oss och att jag har plockat fram en liten påse. Två gräsänder har insett att det finns smaskens så de får en liten smakbit, men det är hybridens godis som den plockar fint ur handen.
Sedan får den förstås finna sej i några porträttfoton. ISO 5000 är det enda som ger fungerande tider.
Men en stund senare händer det otroliga. Ljuset förändras gradvis och solen kommer faktiskt fram. Första solglimten i december för oss.
Eftersom jag nu plötsligt kan gå ner till ISO 1250 (rekord denna månad) bjuder jag också på en fin rörhöna som putsat upp sej vid vattenbrynet.
Ingen brusreducering här inte och ett helt annat utgångsläge när jag öppnade bilden i LR.
Rörhönorna är inte särskilt skygga här heller så den kom mot mej när jag satte mej på huk och fotade. Femton gräsänder kom också för de trodde förstås att jag hade något gott till dem.
En kort stund fick vi se solen denna dag. I morgon utlovar SMHI mulet, lätt regn på förmiddagen och fem plusgrader.
Hälsningar Lena
PS. Knölsvansfamiljen med alla 10 svanarna är på plats och verkar ha det bra.
Hybriden är kvar och visst kan man äta upp och ner
Eftersom det var sol på söndagen lurade jag med sambon på en tur till Råstasjön. En av de första fåglar vi mötte var hybriden. Kanadagässen väste åt den och svanarna familjebadade. Den traskade ensam fram på promenadvägen. Jag tycker den är fin fast den är lite galet färgad.
Prasslet av en plastpåse tar den dock inte miste på och den kommer raskt mot oss när Fredrik plockar fram ett smörgåspaket. Fel mackor, det var vår lunch. Men i botten på ryggsäcken låg en annan påse, gammalt men helt OK fullkornsbröd med rejält med smör mellan skivorna. Det var nog ungefär i det här läget som Johnny plötsligt dök upp.
Nåväl, är man först framme får man också mest smaka. Det kom snart ett par kanadagäss men de fick inte köra bort hybriden. Svanarna blev förstås också intresserade men det räckte inte alls till en sådan storfamilj.
Coolaste frisyren hade i alla fall storskrakehonan.
Vi hittade några hägrar (6-7 stycken), men de gjorde inte särskilt mycket. Den här har rätt att se lite trött ut för det blåste rätt bra i byarna.
Desto trivsammare verkade koltrasten ha som badade i en vattenpöl i närheten av fågelmatningen.
Fullt ös i vattnet. Den skulle säkert äta lunch i buffén efteråt.
En vacker hackspett stannade till i närheten av automaterna.
En ekorre satt under en av de större automaterna och frossade i solrosfrön som småfåglarna sprätte ner. Här fotade jag ekorre förra gången jag var här, men den var mer silvergrå i pälsen, kändes inte som samma individ. Det finns nog ett helt gäng.
Lite högre upp hängde en till ekorre upp och ner. Den försåg sej med frön direkt från automaten, skalade och åt. Vi stod där en stund och den hängde kvar, tydligen helt obesvärad av att äta på det sättet. Det går dock utmärkt att svälja ner maten. Muskler i foderstrupen kontraherar och ser till att fröna hamnar i magsäcken. Precis vad jag också föreläst för studenter idag. Men den borde uppleva andra obehag av den där positionen, men det kanske inte gäller för ekorrar.
Det här måste vara en mycket bra utkiksplats för precis på samma ställe satte sej ekorren förra gången jag var här. Jag kunde förstås inte motstå den denna gång heller.
Hej så länge,
Lena