Avhandlingen offentligt försvarad

Nu är den bästa tiden på året för att fotografera spindeltråd och spindlar. Man behöver inte ens stiga upp särskilt tidigt för att hitta de stora näten fulla med dagg. Det var också hög tid för doktoranden att försvara sin avhandling om hur brospindlar (Larinioides sclopetarius) spinner sina trådar. Jag har varit biträdande handledare och hade lovat henne att dokumentera under dagen.

Ordförande inledde akten med att presentera opponenten som först skulle ge en översikt av ämnet och sätta avhandlingen i en större kontext. 

Opponenten var en professor från Keio University i Japan. En mycket kompetent person men också lättsam att lyssna till, trots att det bitvis blev väl så komplicerat. 

Efter det inledande föredraget är det dags för doktoranden, Sumalata, att presentera resultaten från sin avhandling. Hon har ca 30 minuter på sej att på ett begripligt sätt redogöra för den forskning hon har gjort under nästan fem års tid. Det är förstås lite nervöst, även för handledarna...

Hon gör det med bravur och det är en fröjd att sitta i publiken och lyssna. En och annan brospindelbild dyker också upp under presentationen. Det är en bonus doktoranden kan få när en av handledarna fotograferar spindlar. 

Efter presentationen följer en offentlig diskussion mellan opponent och respondent. I det här ögonblicket är man som mest nervös när man är doktorand och har föga förståelse för att även opponenten kan känna en viss nervositet.  

Här blir det lite tufft, men det är OK och förväntat, bara det sker i en vänlig atmosfär. Det hänger mycket på hur opponenten ställer sina frågor. Han gör ett strålande jobb och Sumalata får verkligen visa vad hon kan. Det blir en bra diskussion och då är det även OK att medge när man inte kan eller är osäker över något.

Diskussionen pågår ungefär en och en halv timme. Det här är jobbigt, jag minns fortfarande hur det kändes fast det är 25 år sedan jag gjorde det. 

När doktoranden börjar förstå att diskussionen närmar sej slutet brukar ansiktsuttrycken förändras något. Jag har fotat vid många disputationer och i det här läget brukar respondenten inte kunna motstå ett litet leende, även om akten inte är riktigt över ännu.

När diskussionen mellan opponent och respondent är avslutat följer frågor från tre betygsnämndsledamöter. De satt med ryggen mot mej så det blev inga bilder. När de ställt sina frågor får vem som helst i publiken ställa frågor. Hela akten kunde även följas via Zoom och de får samma möjlighet att ställa frågor. Disputationsakten har nu pågått i drygt tre timmar.    

När all offentlig diskussion är avklarad får betygsnämnden träffa handledarna och opponenten i ett slutet rum för att ställa frågor om doktorandens arbete. Handledare och opponent lämnar därefter rummet när betygsnämnden fattar beslut, dvs om avhandlingen är godkänd eller ej. Samtidigt väntar doktoranden och alla åhörare på att de ska komma ut och meddela resultatet.  Här blev det förstås godkänt (med beröm).

Nu kan den nyblivna doktorn förstås inte sluta le.

Handledare och publik skålar i något som numera alltid är "bubbelsubstitut" i gröna plastflaskor. Men vad gör det, ögonblicket är ändå alltid festligt.  

Den nyblivna doktorn kan slappna av, för nu återstår bara festligheter.

Sumalata med sin blivande man Somendu. 

Så har omfattande och helt ny information om hur brospindlarna spinner sina trådar "lagts till handlingarna" och försvarats offentligt. Hundratals eller t o m tusentals brospindlar spinner nytt silke varje kväll, efter mörkrets inbrott, i småbåtshamnen vid Skarholmen i Uppsala och många andra små hamnar (och på broar) i världen. Nu vet vi lite mer om hur det går till.

Hälsningar Lena

Spindlar

Det började med att Tommy visade makrobilder på spindlar och små nykläckta spindelungar för någon vecka sedan. Jag blev inspirerad av hans bilder och när jag jobbade hemma en dag gick jag ut i trädgården för att kolla om jag inte hade några spindlar. Ganska snart hittade jag den här fina och ganska stora spindeln i en blommande buske, men den satt ju inte riktigt som jag ville, dvs med ögonen mot fotografen. Jag hade dock inte tid att vänta på att den skulle röra sej utan gick in och jobbade vidare. 

På lunchen gick jag ut igen och kollade. Spindeln satt kvar på samma plats och då slog det mej att hon kanske vaktade något. När jag spanade under den stora blomklasen hittade jag hela barnkammaren. Spindeln hade sitt bo i en hortensia, vilket kanske förklarar bilderna för några av er som läser bloggen. Jag hade inte tid att fota då, men senare samma kväll var jag ute och försökte rikta mitt makro in under blommorna.  

Det här är riktigt små spindelungar. De klarade sej också när det regnade kraftigt en kväll, men nu har de flyttat ut. Jag övervägde faktiskt att placera ett paraply i busken bara för att skydda de små spindlarna. Men det blev inte så hårt regn som SMHI varnat för, så det behövdes inte. Jag behövde inte heller formulera en förklaring till grannarna...

Jag fick också en bild på den stolta spindelmamman när hon tittade åt rätt håll. Den här är stackad av 10 bilder. 

Doktoranden som jag jobbat med under några år ska disputera i början på september och hon ville gärna ha bilder på brospindel som sitter i ett nät till såväl avhandling som presentation. Problemet är bara att fota spindlar i nät måste det vara vindstilla och det har blåst alldeles väldigt på sistone. Dessutom kommer dessa spindlar bara fram när det är mörkt. I torsdags skulle det mojna sent på kvällen, men vädret i övrigt såg en aning oroande ut när jag åkte mot Uppsala vid halv elva på kvällen. 

Brospindlar hittar man runt bryggor och båtar. Jag hade lånat en nyckel till Skarholmens småbåtshamn, där jag visste att det fanns brospindlar. Det regnade när jag kom dit så jag åkte en sväng, tankade bilen och återvände sedan. Då hade det slutat regna och det var bara enstaka små vindpustar, nästan stilla. Honorna kan bli rejält stora och jag visste att Sumalata gärna ville ha bilder där så mycket som möjligt av spindeln var skarp. Alltså stackade bilder. Alla spindlar som fått sina nät skadade i regnet var dock inte alls intresserade av att sitta stilla och posera för minst 10 bilder. Det här var den första jag hittade som satt stilla så lång tid som det tar för en Canon R5 att ta 10 bilder.    

Till slut hittade jag ett praktfullt exemplar som satt under ett utskjutande tak och hade ett nät som klarat sej bra i regnet. Hon satt still men det hade börjat blåsa aningen lite mer. Jag hade en pannlampa med mej som ljuskälla och när jag riktade den så att nätet framträdde, skuggade spindeln delvis sej själv med ett av benen. Eftersom det var en husvägg och en stupränna i vägen kunde jag inte belysa spindeln på så många olika sätt. 

Det här blev nog det bästa resultatet men man ser inte alls så mycket av nätet, därför är bilden beskuren (och vriden 90 grader). Jag hade aldrig kunnat föreställa mej att jag skulle få en sådan blå bakgrund, men det var en liten glimt av himlen (bakom träd, ställningar och båttrailers mm), som gav den effekten. Sumalata har fått bilderna i full storlek och hon får själv välja hur hon vill använda dem. 

Hälsningar Lena

PS. När jag gav upp spindelfotograferingen var klockan drygt halv ett och jag skulle jobba på fredagen. Annars hade jag nog satt på vidvinkeln, som låg i bilen, och tagit en bild av småbåtshamnen i mörkret. Det ska jag göra nästa gång jag fotar spindlar här.