Teatern

Tillbaka i Pusztaszer, Ungern och ett av Bences finaste gömslen, Teatern. Tyvärr kan jag inte visa hur det ser ut från utsidan för jag kom till detta gömsle i mörkret och jag lämnade när det var mörkt. Vilket är normalt när man sitter i gömsle. Till detta gömsle åker man bil en stund sedan följer en promenad på ca 1,5 km i lerig terräng. Det var fruset då jag kom hit första gången. Nina har varit här ett par dygn och ska följa med tillbaka. Jag och Brutus har anlänt. I den här delen äter man och sover. Ni kan se ett rum med våningssäng bakom Brutus. Det blev mitt rum. Gömslet tar bara tre personer och det finns separata sovplatser för var och en. Till vänster om Nina ser ni locket som man öppnar för att komma till Teatern.

Man lyfter på locket och går ner för en kort trappa. Det är helt svart när man stängt locket, men tar man bara ett steg till i mörkret tänds den röda belysningen. Här får man huka sej rejält och tassa fram på den mjuka mattan. Inga skor, men raggsockor är skönt. I slutet av denna gång öppnar sej Teatern.

Jag har hittat min plats och ska rigga två kameror på det befintliga stativet som är en rörlig "arm" som jag kan reglera så att jag antingen fotar ut genom fönstret framför mej eller, när det är dagsljus, väljer att vrida runt  så att jag kan titta ut åt rakt motsatt håll. Den bekväma stolen (som man kan slumra skönt i) går förstås också att snurra runt. Csaba är ute för att fylla på fisk på några olika ställen som vi kommer att ha framför oss under kvällen. 

Helt obeskuren ser scenen ut så här. Csaba fyller på fisk och ni kan se de två starka strålkastare som kommer att vara vårt fotoljus denna kväll. Csaba står på en balk som är fästad mitt i dammen. På sidorna om honom är vattnet betydligt djupare. 

En ganska dålig bild tagen med mobilen, men så här ser scenen ut när Csaba lämnat och hägrarna börjat inta sina positioner. Av de tre platserna man kan ha i Teatern sitter jag denna kväll längst ut till vänster.

Föreställningen börjar stillsamt...

Ett litet skvätt blir en fin effekt med ljus bakifrån. Det är ganska mörkt och jag har ISO 8000, f 5 och 1/500s när jag tar denna bild. 

En häger fångar en fisk och det blir mycket skvättande. Det är förstås en balansgång mellan skärpa på fågeln och fina effekter av vattenstänken.

Ett par timmar senare har temperaturen sjunkit ytterligare och det bildas en del dimridåer på vattnet. Hägrarna tar det lugnt...

Det händer faktiskt inte särskilt mycket alls, vilket är vanligt då man sitter i gömsle, ändå är det magiskt vackert. 

Lite stretching...

Ooops, plötsligt händer det faktiskt något, en utter visar sej på scenen. Vi vet att den kommer ibland, men klockan är bara strax efter tio på kvällen och det är ovanligt tidigt.

Den stannar upp och verkar fundera en stund. Fisk, den är absolut ute efter fisk. 

Uttern dyker och kommer snart upp igen. Då ruskar den sej. Jag har ändrat inställningarna något och har nu 1/100 s slutartid och ISO 3200.

Den kalasar på sin nyfångade fisk och bjuder oss på flera dyk med påföljande skak och fisksmaskande. Det här är mycket tidigare än den brukar dyka upp och vi kan njuta av utterbesöket innan det blivit alltför sent på natten.

När uttern lämnat oss blir det lugnt igen och jag tittar på hägrarna som sitter framför oss. Det är fem stycken. En bjuder på några försiktiga danssteg i natten...

Vid ett tillfälle är det två som är ganska nära och kanske kan det leda till något spännande, men nej...de slår sej ner och kommer säkert att sitta så till gryningen. Man kan nog lugnt gå och lägga sej några timmar.

Hälsningar Lena

Utter

Vi gick ut till samma gömsle som vi fotograferade rördrommen från men nu är det sen efter middag och det skymmer snabbt. Det sista av solnedgången kan fortfarande anas bakom vassen. En häger landar när vi precis har kommit tillrätta i gömslet. 

Det är i början på veckan och jag har inte sett mej mätt på dykande häger ännu. Men jag visar bara en dykbild. Den bommade på första försöket.

Den bytte plats och lyckades bättre. Middag även för en häger denna kväll. Det här är bilder som man normalt bara skulle kunna ta med blixt. Här är det istället belysning både framifrån och bakifrån. Det är bara på vintern som man använder artificiellt ljus, eftersom många fåglars reproduktion stimuleras av ljus (långa dagar). Vintersäsongen sträcker sej till 28 februari. 

Vi sitter en stund i stillhet när hägern lämnat oss. Det går ett par timmar. Kombinationen av en rejäl middag, värmen i gömslet och det ombonade mörkret gör att den långa dagen börjar kännas i ögonen.... Plötsligt rör sej en mjuk mörk våg genom vattnet och en utter blir synlig. Vi blir klarvakna på nolltid.  

Den tittar åt vårt håll men känner nog igen rutinerna. Här är det lugnt att fiska.

Uttern är ute efter samma meny som hägern och en av Bences guider har sett till att det finns levande fisk i dammen. 

Uttern kalasar på fisken den just fångat...

...och ibland tar den till framtassarna för att hålla i maten. Uttern är främst aktiv på natten men kan ibland ses i dagsljus (om man har tur). I Sverige finns det ca 2000 uttrar och man ska ha mycket tålamod (och tur) om man ska få se en. De är också revirhävdande och hannens revir är stort.  

I denna vassrugge finns en hona med två ungar. Honan har också revir men det är mindre och ligger ofta inom en hannes revir. Vi ser alla tre individerna men ingen av oss lyckas få dem på bild samtidigt. Jag får vara glad för de bilder jag lyckas få med två uttrar. 

Ungarna är så stora att de jagar själv och snaskar nöjt i sej flera fiskar. 

Jag sitter med Nina från Norge och vi är båda helt överväldigade av mötet med uttrarna. De kommer tre gånger under kvällen och fiskar samt äter fisk mitt framför oss i gömslet. Det är i början på veckan och det är kallt. Det visar sej senare i veckan, när vädret blir mildare, att uttrarna inte alls visar sej så ofta och mycket.  

De har en skön stil och man inser att de är ganska långa. Enligt Wikipedia kan den bli en och en halv meter från nos till svansspets, men det är längden på en hanne. Det här är en hona och hon är mindre. 

Vid elva på kvällen kom uttrarna för tredje gången och vi bestämmer oss för att packa ihop när de har ätit klart. Vi är mer än nöjda.

Med en sista skakning försvinner utterhonan ner i vattnet och bort i mörkret. Vi sitter en stund för att försäkra oss om att den har gett sej av. 

Då dimper det ner en häger mitt i rampljuset och vi blir förstås sittande en stund till. 

Hägern tar några danssteg innan den intar sin fiskepose. Vi gäspar och låter den fiska. Vid halv tolv är den nöjd och vi kan packa ihop för dagen. 

Hälsningar Lena

Årets första fotoutflykt, eller finns det fiskglass?

Årets första fotoutflykt gick inte helt oväntat till Råstasjön. Det var kallt men inte en av de kallaste dagarna. En ensam häger hoppades på att få tag i något ätbart i den lilla fåra av öppet vatten som fanns.

Solen kämpade med att ta sej genom molntäcket och lyckades ibland. Hägrarna satt och kurade på den snötäckta isen.

Det var vackert och en hel del människor i rörelse denna förmiddag. Man måste röra sej för att stå still var för kallt.

Det var is på nästan hela sjön utom de ställen där man ser till att vattnet inte fryser på konstgjord väg.

"Väck mej när det blir vår" skulle man kunna kalla denna bild.

En till som vilade.

Hägrarana dansade inte men det gjorde dessa två. Jag vet inte vad de käbblade om för det låg inget ätbart på isen.

Men läget var rätt låst en stund. 

En unghäger med istappar på tårna.

Ett litet danssteg bjöd denna fågel på. 

Finns det någon mat i kylan kanske ni undrar över. Jo det gör det, i form av frusen fisk, fiskglass kanske?

När jag kom hem stötte jag på denna fina snögumma som en av grannarna längre ner på gatan byggt. Kanske skulle hon hälpa dem med snöröjningen. Nu har det kommit mer snö så det kan behövas.

Hälsningar Lena

Gråhäger i snö

För att få ordning på jetlag och en uppfriskande promenad åkte jag till Råstasjön i söndags. Då låg snön fortfarande kvar. Johnny var där dagen innan och visade fina bilder på gråhägrarna, så jag sparade mina en vecka för att det inte skulle bli så tjatigt. De eleganta fåglarna var på plats, ca 30 stycken. 

Några satt i träden och när de tittar ner på en förstår man att ögonens placering gör att de kan flyga med näbben horisontellt och ändå se bra nedåt.

Vuxna hägrar är pampiga och jag tycker de påminner om välklädda äldre herrar i grå överrock med svarta detaljer och svartvit prickig kravatt. Hägrarna får nu fisk i utställda lådor och de verkade nöjda. Då återstår bara vila och att sköta om fjäderdräkten....

...samt möjligen posera för någon av alla dessa fotografer som kommer förbi och tar bilder. Många stannar och tar några bilder med mobilen men det kommer också ständigt folk med mer avancerad fotoutrustning. Det finns hägrar för alla och man kan bara stå där och titta på dem. Jag gillar att fota dem på snö och är mycket nöjd att jag åkte dit förra helgen för nu är all snö borta.

Jag såg en häger som liksom smög i snön med väldigt långsamma steg. Ungefär som när de långsamt stegar runt i grunt vatten och spanar efter något.

Ibland körde den ner näbben i snön som att det letade efter något och ibland gjorde den små skutt. Det gick två till fåglar i närheten som betedde sej ungefär likadant. Jag avvaktade för att se vad som skulle hända.

Plötsligt skuttar den iväg över en gångstig och ser ut att förbereda ett anfall på en av sina kompisar.

Den fintar och vänder upp bakom den andra fågeln som faktiskt ser förvånad ut.

Attacken kommer sedan bakifrån, men det är oklart vad som avses...eller blev det bara för "trångt" helt plötsligt?

Plötsligt flaxar det till av stora vingar och jag inser att jag är alldeles på tok för nära med 400mm. Det blir bilder med suddiga vingar innan jag hinner zooma ut.

Plötsligt är det tre hägrar och en har hittat en frusen fisk som låg gömd i snön. Det blir en del action och ganska rörigt men den här bilden duger i alla fall för att illustrera situationen. Det var nog den fisken de stegade runt och letade efter. Jag vet dock att det finns fisk i lådorna så de behöver inte bråka om tappad mat, men det kanske ger lite krydda åt dagsrutinerna. 

Det lugnar ner sej och jag får en galant lågflygning. Det är lätt att fota när det är mulet och en så ren bakgrund som snön ger. Man kan hitta en bra plats där det inte passerar så mycket folk och bara koncentrera sej på fåglarna.

Det kommer en till fågel bakifrån precis när jag tänkte promenera vidare...

...och jag konstaterar igen att de är väldigt stora när de sträcker ut vingarna i dess fulla bredd (155-175 cm).

Jag lämnar gråhägrarna och konstaterar att det är en som fortfarande tjatar om bordsservering, precis som när Johnny var där.

Hälsningar Lena