Oj, en örn!

En sparvuggla hade rapporterats bara några hundra meter från mitt jobb så jag tog med kameran. Det snöade visserligen men det skulle ju gå över till lunch enligt SMHI. När jag passerar Fredrikslunds gård vid sjutiden på morgonen yr snön, men jag skymtar flera mörka skepnader till vänster om vägen. När jag kommer närmare ser jag att det är en stor rovfågel samt flera svarta lite mindre fåglar. Just efter jag passerat går det att köra in på en parkering till höger. Där river jag fram kameran och sänker sidorutan. Minsann en havsörn, samt några trogna "hang-arounds" som sitter vid vad som antagligen har varit ett rådjur.

De flesta har nog ätit klart men örnen har en egen litet godbit som den bearbetar. Korpen ser rejält stor ut. 

Avståndet är ganska stort och jag är tacksam för mina nya "extra" pixlar. Trots ovädret kan inte korpen låta bli att vara kaxig mot örnen och göra närmanden mot stjärtfjädrarna på klassiskt korpmaner.

Men festen är över och det tog bara några minuter innan den store  lättade och drog iväg bort över de snötäckta fälten.

Vilken kick man får av en sådan morgonupplevelse.

Hälsningar Lena

PS Det slutade inte snöa förrän sju på kvällen och det var inte aktuellt att spana efter någon sparvuggla denna dag.

Den tillintetgjorda örnen

Havsörnen har fått syn på fisken som ligger på ytan och dyker för att få sej en lättfångad måltid. Nu händer det som faktiskt inträffar med jämna mellanrum, även för en erfaren örn. Den bommar fisken. Fotografen bommade också hela förloppet, eller jag fick bilder men inte med skärpan exakt där jag ville ha den. Så jag skippar att visa dem. Det här handlar om vad som händer efter bommen med fisken.

Örnen kommer upp med tomma klor och en havstrut i baken som gapar för full hals. Visst kan man gissa sej till vad den säger?...

" - Kolla in allihopa, här flyger Norges kassaste örn! Kan inte ens ta en död fisk! Ha, ha, ha !" 

" - Hur klumpig får man vara! Det är ju ett under att du inte svultit ihjäl!!! " 

" - Halloj alla fotografer där nere i båten ! Har ni sett en så här tafatt örn förut? Å så ger den sej ut för att vara en toppredator, vilket skämt! "

" - Jaha, du ska förstås på den igen och rafsa med klorna, du vet ju hur det kommer att gå! "

" - Ska det vara nödvändigt med en sådan jaktpose, fisken är ju död! " 

" - Hallå där!!! Tro inte att du kan smita undan dokumentationen genom att försvinna ur bildfältet. Fegis!" 

Örnen kommer ner och plockar fisken lite nonchalant med ena foten. "Piece of cake" för en erfaren havsörn.

" - Så DÄR ska det gå till och nu kan du hålla TRUTEN! "

Örnen har precis lättat från vattnet  när havstruten dyker upp bakom stjärten och tjatar på med sin högljudda stämma. 

" - Nu är du bra nöjd va, men jag vet hur det kommer att sluta. Du kommer att tappa den din stora klant !!!

" - Tänk vad man får stå ut med..."

Hälsningar Lena

H A V S Ö R N II

När man varit på en fotoresa och kommer hem med väldigt många bilder funderar man ju en del på vilka man ska visa och hur. Jag vill gärna att det ska finnas någon slags "story" när det är ett blogginlägg. När jag visade de första örnbilderna kom det några kommentarer om att de skulle vilja se örnarna mer i sin naturliga miljö, så här kommer några exempel. Tunn "story" kanske men ett sätt att selektera bilder. 

Miljön kunde t ex se ut så här och då får man en del suddiga hus i bakgrunden som på första bilden. Vi hade mest mulet väder och molnen låg ibland lågt, men det var ändå väldigt vackra omgivningar runt Flatanger.

Några grå stugor i bakgrunden och tyvärr en klippt vingspets, men för mej är skärpan på fågelns ögon viktigast och i en serie bilder var den här bäst. Bilden är obeskuren bara något upprätad.

Ibland var det bara skog eller berg med växtlighet i bakgrunden och då kunde det se ut så här. Jag har också valt en bild med örnen på lite längre avstånd och den äldre fågelns ljusa partier gör ju att den framträder mot det mörka. Eftersom det för det mesta var murrigt och mulet låg ISO oftast på 1250, för att få en slutartid på 1/1000s eller 1/1250s. 

Samma miljö men efter lyckad fångst. Vattenstänk blir förstås alltid finast mot en mörkare bakgrund. 

Det här är en av mina personliga favoriter och en dykpose som jag inte lyckades fånga särskilt många gånger. Vingpennorna framträder återigen väldigt snyggt och det vita skaftet i varje penna gör det extra effektfullt.

Vi fick inte så många chanser på platser där det var mörkt berg ända ner till vattnet, men vid ett tillfälle såg det ut så här. Helt otroligt så bommade jag fokus på själva nerslaget. Sånt händer förstås, men de som hade nyare kameror med autofokus som låser på fågelns ögon bommade betydligt färre. Helt otroligt hur de kamerorna fungerade, även i extremt dåligt ljus på tobisgrisslor (små svarta fåglar på svart vatten), låste den fokus på fåglarnas ögon när de flög. I det fallet en Nikon Z9, för den som undrar. 

Man blir lätt väldigt kritisk när man sitter och granskar sina egna bilder. Hur fungerar t ex en sån här bakgrund, med en ljus del i ovankant? 

Vid ett tillfälle såg vi dessa två som satt på klipporna. Kanske det mest naturliga, för de kom inte dykande mot en fisk som vi hade kastat ut. Den ena örnen har ändå reagerat på båten och lättade när vi kom närmare. De visste nog vems båt det var.

Det blir ju naturligtvis också många bilder på örnar som närmar sej fisken och nerslaget, precis när det plockar upp sin belöning.

Ibland väldigt nära och vid såna här tillfällen blev det förstås en hel del misslyckade bilder när skärpan låg på fel del av fågeln eller (oftast) alltför mycket avklippt i någon ände. Om man hade en zoom, som t ex 100-400, kunde man ju zooma ut för att garantera att inte vingklippa. Men när man får så många chanser som här kan man också vara lite vågad och satsa på närbilder. 

Sen är det ju frågan om hur nära som är intressant? 

En beskuren bild från samma serie som den ovan. Just denna bild har så pass lite av fågeln med på originalbilden att jag inte ens skulle visa den. Det skulle enbart se konstigt ut.

Precis efter att de plockat fisken kan en havsörn ibland bli väldigt lång. Samtidigt är det en läcker pose tycker jag.

Men man kanske vill se hela örnen samt även fisken och plasket. 

Kanske är detta att betrakta som helt misslyckat, men jag gillar den för det är mycket vingar här och man får precis en liten glimt av ögat.

Nu har det blivit rätt många bilder och jag avrundar med en pose som jag kom att gilla väldigt mycket. Vingpennor och täckfjädrar i perfekt ordning. Mörk bakgrund, ljus bakgrund eller vatten ger onekligen olika upplevelse av dessa pampiga rovfåglar och man får välja vad man gillar bäst.

Jag vet inte om de här bilderna är de absolut bästa jag tog, men det är i alla fall en genomtänkt selektion där jag försökt att inte upprepa mej så mycket. Jag har också Norges äldsta örn i några fina poser och en del annat "smått o gott", så det kanske kommer något mer inlägg i framtiden. Kanske när höstmörkret börjar lägga sej som en lock över fotograferandet och ISO går över 5000. Nu tar jag lite helgledigt för en annan aktivitet.

Hälsningar Lena

H A V S Ö R N

När man varit tre dagar hos Ole Martin i Flatanger blir det väldigt många möten med havsörn och alldeles väldigt många bilder. Hur många jag hade innan grovsortering och gallring vet jag inte men de senaste dagarna har jag sorterat bort ytterligare ca 1o00 bilder. Mapparna från dessa dagar innehåller ju även en del annat men det är säkert mer än 1500 bilder kvar på just havsörn. Hur ska jag visa dem kanske ni undrar?  

Jag ska förstås inte visa alla men hur ska man välja? Vi bestämde oss för att alla skulle välja ut fem bilder var sista kvällen vi var i Flatanger och titta på tillsammans. Mitt första val var den ovan. Vi hade ofta mulet väder och då kan man få bilder med i stort sett vit bakgrund. Insåg att jag faktiskt gillade det och därför börjar jag med att visa en kollektion med just det. Kolla in vingpennorna!

Jag valde ut 20 bilder med läckra poser och sedan tog jag bort tio. Alltså ett inlägg med 10 bilder, rätt sansat tycker jag.

Bilderna är medvetet överexponerade annars skulle man inte se alla detaljer i fjäderdräkten och örnen skulle mest vara svart mot en blygrå himmel. 

Gemensamt för många av de bilder jag fastnade för är att örnarna verkligen visar upp sina vingpennor. Vingarna är enorma och det blev otaliga bilder då en liten snutt av den ena eller ibland båda vingarna var klippta. 

När örnen plötslig vred sej i luften och intog den här posen på väg ner var det ofta kört. Att vrida kameran till stående format var inte en lösning, det gick helt enkelt för fort. Det var dessutom mycket svårare att följa fågeln med kameran på det sättet. 

Lite mera hopdragen pose var det förstås lättare. 

Ibland blev det ju också lite tajt i kanterna. Jag använde 100-400 mm zoom och zoomade ibland ut för jag insåg att örnen skulle komma för nära. Men oftast är det 400 mm och man fick väldigt många chanser. 

Det var inte alltid fisk i klorna då de var på väg upp, men om de bommat maten visste man ju att de skulle komma tillbaka. 

Vingpennorna är magiskt vackra tycker jag. 

Hej så länge,

Lena

Här ser man i alla fall direkt vad det är!

Till skillnad från mina abstrakta måsar i förra inlägget råder det här ingen tvivel om vad huvudmotivet är. Pampig havsörn in från höger och det gick förstås undan.

Den passerade vår båt och vände sedan om...

...spanade in bytet som låg på ytan alldeles för nära vår båt, vilket den bestämde sej för att strunta i.

Jag har ju en 100-400 zoom men i det här läget förmådde jag inte att ändra den från läget 400 mm. För att inte bara ena vingen skulle vara klippt har jag beskurit bilden ytterligare lite.

Den store kommer in för att plocka fisken som är en ynklig mumsbit för en så stor fågel, som dessutom har familj.

Här är örnen precis bakom båten dvs på det avstånd en fiskgjuse normalt plockar fisken. Wosh, den svepte förbi vid ytan och det kändes ännu närmare...

De begav sej direkt mot land och vi kunde höra andra örnar skrika inne bland växtligheten. Den har visst två stora ungar och de ville helt klart ha frukost.

Örnen kom en gång till, det tog inte ens speciellt lång tid. Denna gång flög den ut och satte sej på en stor sten till vänster om oss på rätt långt avstånd. Den satt en stund och vi slängde ut en fisk samt flyttade båten så det skulle bli ett mer örnanpassat avstånd. Efter en stunds funderingar lättade örnen och kom flygande mot fisken på det mest fotovänliga sätt.

Nästan lite nonchalant sveper den med sej fisken i de stora klorna. Helt klart ett lätt byte.

Den visade upp sej ytterligare någon bråkdels sekund...

...innan den vek av mot skogsbrynet och den hungriga familjen som vi för övrigt inte såg skymten av (men de hördes).

Bilderna är tagna under en fotoutfärd med Lars-Erik Eklund som driver "Birdphoto Sweden" i Torshälla och ni som följer bloggarna här har sett bilder från utfärder flera gånger tidigare. Egentligen är det fiskgjuse som är huvudmotivet och visst fick jag se och fotografera fiskgjuse, men inte i den omfattning som Lars-Erik vill bjuda på, så jag fick rabatt på denna tur. Fiskgjuse- bilderna spar jag till en annan gång. För mej var det örnen som bjöd på de finaste ögonblicken.  

Hälsningar Lena