En till hägershow, med glitter denna gång.

Det var strålande sol på lördagen så det blev en tur till Råstasjön. Hägrarna var på hugget och en dam utfodrade dem med fisk. Jag kunde inte motstå att stanna en stund och ta några bilder. Jag blev stående i motljus och övervägde att gå runt flocken och få ljuset i ryggen, men samtidigt såg det läckert ut med ljuset i fjäderdräkten så jag stod kvar. Det här skulle ändå inte bli en upplevelse som liknade den förra jag hade...

...för det var på tok för många hägrar på en för liten yta. De flaxade och hoppade runt så det var svårt att ens veta vilken man skulle försöka få fokus på. Jag tog bildserier lite chansartat och många bilder är hopplöst röriga eller så ligger fokus helt fel. 

När jag gick i genom bilderna i datorn valde jag därför att beskära och försöka fånga spektakulära situationer. Eftersom man är så nära fåglarna är det inte alls ovanligt att man kapat någon vinge, så man kan gott kapa lite till. Snön yrde runt fåglarna och glittrade vackert i motljuset.

Det här är faktiskt en favorit för mej fast man inte kan se ögonen på någon av fåglarna. Jag hade dock gärna sett mer av den högra foten.

Ibland såg det nästan ut som att de retades med de små strömmingarna.

Viftade man för mycket med sin godbit kunde man mycket väl bli av med den. De långa fjädrarna på huvudet blir som antenner när kameran fryser ögonblicket. På den här bilden har jag klonat bort en halv häger i bakgrunden. Erkänner manipulationen men den var hopplöst "felplacerad".

Kolla in den tredje fågeln som sticker upp med sin långa hals på ett väldigt störande sätt. Den blev jag inte av med och beskära bort den gick ju inte heller.

Läcker uppvisning och nummer tre står kvar och tittar på.

Här är det nästan så att den tredje fågeln faktiskt passar in, eller så har jag stirrat så mycket på den där halsen att jag börjat vänja mej. 

Här är det finaste action och jag lyckades få en skarp bild på dessa två då båda är i luften och alla vingar, fötter och huvuden är med.  

Det passerade barnfamiljer och joggare bakom ryggen på mej när jag tog dessa bilder. Någon stannade och frågade om det var tranor...andra stannade för att titta på showen.

Hälsningar Lena

Nu får man fiska själv igen...

Strålande sol och flera plusgrader, all snö är i princip borta. Hittade en häger vid Råstasjön som insett vad det är som gäller, fiska själv...Som ni kan se var det rätt blåsigt.

På hägerns vis går den sakta i vattnet med blicken riktad rakt ner i det grumliga vattnet. Man undrar ju vad de kan se där egentligen...

Sedan går det blixtsnabbt och även om jag hade fingret på avtryckaren och hägern i fokus missar jag förstås precis när den dyker ner med huvudet.

Den rör runt under ytan ett par sekunder sedan kommer den upp...

...med en pytteliten fisk. På sin höjd ett litet "snack" för en hungrig häger.

Den slänger lite med fisken i näbben...

...sedan försvinner den ner i halsen på fågeln

Nu är det nog inte fullt så tufft att alla hägrar måste fiska själva, för en här har hittat något som misstänkt ser ut som en hel strömming. Det ligger fortfarande is på stora delar av sjön och hägrarna håller till runt platsen där de brukar matas. Fisk lämnas nog av här med jämna mellanrum.

Många hägrar stod längs vasskanten och verkade njuta av solskenet. 

Hälsningar Lena

Hägrar anamma!

Nu är det vinter på riktigt och det betyder att hägrarna har flyttat från Djurgården till Råstasjön, där det brukar finnas fisk i lådor utställda av Solna kommun. Om man vill fotografera hägrar just nu finns det nog ingen plats i landet som är mer lämpad än Råstasjön, ett stenkast från Mall of  Scandinavia och Friends Arena. 

När vi kom dit hittade vi ett gäng hägrar som stod på isen, just som man kan förvänta sej. Sothöns, gräsänder och en ensam svan höll dem sällskap. Hybriden var också där men den får ni se senare, i ett eget inlägg. 

De är fina och ganska förutsägbara när de står på isen och tittar på vattnet. Ibland måste man rufsa till fjäderdräkten, lägg allt tillrätta, men sedan lägger sej lugnet igen...

Men det var också viss aktivitet i luften. En häger kommer inflygande mot iskanten och öppet vatten...

...det blir som en samlingspunkt där vattnet är öppet och många människor passerar. Gräsänderna får sitt "dagsbehov" av bröd från passerande dagisbarn vid denna plats.  

När vi står där och tittar på samlingen av fåglar passerar plötsligt två hägrar i luften. Den ena har något i näbben, en bit fisk...någon matar hägrarna en bit bort och det måste vi förstås titta närmare på. 

Några fotografer kastar ut strömmingsfiléer (för det var väl det enda de kund köpa) från klipphällarna en bit bort och lagom många hägrar kommer förbi denna plats för att ta sej en mumsbit. Lagom är bra ur fotosynpunkt för det är svårt om det är för många. Det är också uppenbart att Solna kommun fyllt fisklådorna till fåglarna så dessa små filéer är inte så attraktiva som de skulle vara om de var rejält hungriga. 

Men det som följer är mer som att vi får uppleva en dans än något som har med konkurrens om mat att göra...

... de trippar runt i snön...

...och visar upp sej på bästa sätt gentemot varandra. Här tycker jag det ser ut som att de bjuder upp till flamenco, minst...

Intensiteten tilltar men det leder inte till något annat än uppvisningar av potentiell styrka.

Utan särskilt stora åthävor avgår en häger med segern och kan plocka åt sej en fin strömmingsfilé.

Har man lyckats få en sådan fångst är det nog bäst att dra och avnjuta den på någon annan plats.

Det kommer nya hungriga, eller kanske mest nyfikna hägrar. 

Jag har tagit bilderna med 100-400 mm på min Canon fullformat, men avståndet till hägrarna är inte särskilt stort och jag har fått zooma ut för att få med fåglarna ibland. Hägrar är väldigt stora när de börjar flaxa runt och om det är mer än en fågel fyller de ut mer än man kan förvänta sej...

Jag visar därför en bild när jag inte hann zooma ut...då blir det som det blir. Hade jag vänt kameran till stående format har det också funkat men ibland hinner man inte tänka så långt. 

När de här stora fåglarna börjar flyga upp i sina attacker blir det svårt och det går förstås väldigt fort.

Men det blir ju rätt coolt ändå, eller hur?

Återigen en som lyckas fånga fisken...

Hägrarna verkar mätta och belåtna och vi ser dem lämna utfodringsplatsen åt olika håll.

Vi har också fått se mer än vi förväntat oss på denna tur och promenerar vidare mot den luriga vattenrallen, som inte alls är så villig att visa sej för fotografer som den gamla var. Hur som helst blev det en fantastisk tur till Råstasjön, ett naturreservat så nära Stockholmspulsen så man knappt tror det är möjligt.

Hälsningar Lena

Hybriden är kvar och visst kan man äta upp och ner

Eftersom det var sol på söndagen lurade jag med sambon på en tur till Råstasjön. En av de första fåglar vi mötte var hybriden. Kanadagässen väste åt den och svanarna familjebadade. Den traskade ensam fram på promenadvägen. Jag tycker den är fin fast den är lite galet färgad.

Prasslet av en plastpåse tar den dock inte miste på och den kommer raskt mot oss när Fredrik plockar fram ett smörgåspaket. Fel mackor, det var vår lunch. Men i botten på ryggsäcken låg en annan påse, gammalt men helt OK fullkornsbröd med rejält med smör mellan skivorna. Det var nog ungefär i det här läget som Johnny plötsligt dök upp. 

Nåväl, är man först framme får man också mest smaka. Det kom snart ett par kanadagäss men de fick inte köra bort hybriden. Svanarna blev förstås också intresserade men det räckte inte alls till en sådan storfamilj. 

Coolaste frisyren hade i alla fall storskrakehonan.

Vi hittade några hägrar (6-7 stycken), men de gjorde inte särskilt mycket. Den här har rätt att se lite trött ut för det blåste rätt bra i byarna. 

Desto trivsammare verkade koltrasten ha som badade i en vattenpöl i närheten av fågelmatningen.

Fullt ös i vattnet. Den skulle säkert  äta lunch i buffén efteråt.

En vacker hackspett stannade till i närheten av automaterna. 

En ekorre satt under en av de större automaterna och frossade i solrosfrön som småfåglarna sprätte ner. Här fotade jag ekorre förra gången jag var här, men den var mer silvergrå i pälsen, kändes inte som samma individ. Det finns nog ett helt gäng.

Lite högre upp hängde en till ekorre upp och ner. Den försåg sej med frön direkt från automaten, skalade och åt. Vi stod där en stund och den hängde kvar, tydligen helt obesvärad av att äta på det sättet. Det går dock utmärkt att svälja ner maten. Muskler i foderstrupen kontraherar och ser till att fröna hamnar i magsäcken. Precis vad jag också föreläst för studenter idag.  Men den borde uppleva andra obehag av den där positionen, men det kanske inte gäller för ekorrar.

Det här måste vara en mycket bra utkiksplats för precis på samma ställe satte sej ekorren förra gången jag var här. Jag kunde förstås inte motstå den denna gång heller. 

Hej så länge,

Lena

Hägerunderhållning

Vad är nu det här för slags fågel? 

Två hägrar som inte är helt överens om fiskeplatserna. Eller en ungfågel som kom för nära...Jag såg dem inte förrän de började veva med vingarna.

Jag gillar miljön bakgrunden ger och har därför beskurit bilderna lite olika. Avståndet var för långt för att göra närbilder av kampen.

Jag hittade hägrarna vid Hjälstaviken en vindstilla morgon då jag hann klämma in en utflykt dit före jobbet. 

Två hägrar i konfrontation kan bli väldigt yvigt.

Här är sista stöten nära...

...och det är förstås ungfågeln som ligger underst.

Här får den ge sej och söka upp en annan fiskeplats.

Den kom rakt fram mot mej och såg inte ens tilltufsad ut. Det var inte någon allvarlig kamp den förlorat men antagligen en bra fiskeplats...

...för här var det ju för djupt. Den lättade och drog.

Hälsningar Lena