Mera makro: Sjöharen - ett charmerande blötdjur

Sjöharen hör till samma ordning som nakensnäckorna, men jag tycker de är så charmerande att de förtjänar ett eget inlägg. Den typ av sjöhare som man ser i skandinaviska vatten är ofta större än de vanligaste nakensnäckorna och har ett så specifikt utseende att man inte kan missta sej för vad det är.

 Man kan ju förstå varför de kallas sjöhare med den uppsynen. Sjöharen har två framåtriktade muntentakler och "öronen" är dess huvudtentakler. Den är i huvudsak växtätare och valet av föda påverkar färgen dvs äter den mycke rödalger, blir den rödare. Sjöharen blir ca 70 mm lång i våra vatten, dvs riktigt stor för att vara en nakensnäcka.

Visst är det ett charmerande blötdjur ? Den här showade praktiskt taget framför linsen.

Sjöharen är hermafrodit som de andra nakensnäckorna och utbyter sperma med varandra. Oftast sker detta under våren. Antagligen är det precis vad dessa två sjöharar ska till att göra. En ganska ömsint omfamning.

Jag kan inte vara säker men jag tror att det här sjöharen ser över den egna äggsamlingen. Jag såg den visserligen inte lägga äggen, så de kan ju höra till en annan nakensnäcka. Men det verkade inte som att den försökte demolera eller äta upp äggen utan den uppehöll sej på denna gren och lät sej villigt fotograferas.  

"Jag är inte rädd för att flyga...". Kanske var den här på väg någonstans, strömmen fick den att sträcka ut i vattnet. Ofta ser man små sjöharar som dinglar runt i tången av vågornas rörelser eller av ström. En del strömmar nog bort.... mot nya äventyr.

 Önskar er alla en skön helg

Lena  

En bukett musslor och en hälsning

Jag var på min första fotofika i Uppsala i lördags och träffade ett helt gäng med trevliga fotografer däribland Claes, som presenterade sej som "mannen med solnedgångarna". Stämningen var härlig, samtalen flödade kors och tvärs över det stora runda bordet (belamrat med kameror) och timmarna rusade iväg. Vilket gäng!

 Jag blev därför lite omtumlad när jag idag läste om Claes stroke, även om progonoserna verkar goda enligt de som känner honom bättre. Livet är fullt av överaskningar och alla är inte av den goda sorten. Sänder en hälsning till honom via de som kommer att besöka honom nästa vecka och dagens bild, en bukett musslor från Fårö.

Hälsningar

Lena

Nakensnäckor - något för makrofantaster

Nakensnäckor är inte något oanständigt utan bara synnerligen vackra små snäckor, varav de allra flesta saknar skal. Inspirerad av Mats Forsbergs vackra nakensnäcka som blev utsedd till veckans bild, grävde jag fram några nakensnäckor ur arkivet från vintern och vårens dyk. Dessa små blötdjur är perfekta för den makrointresserade undervattensfotografen och tacksamma motiv för de rör sig mycket sakta eller sitter helt stilla.

Den första bilden tog jag med mest för att ge er uppfattningen om nakensäckornas storlek. Arterna jag visar i detta inlägg är enbart fotograferade i Norge och på svenska västkusten. De flesta är här små eller mycket små, den ovan är ett praktexemplar av just den sorten.

Det här är en Flabellina (troligen samma som ovan) som är på väg mot sin lunch, vilket inte är det pyttelilla kräftdjur som sitter i toppen, utan själva hydroiden som den klättrar på. Utskotten på snäckan innehåller brännande nässelkapslar, som kommer från hydroiderna som är dess stapelföda. Nässelkapslarna kan alltså passera tarmsystemet på nakensäckan utan att utlösas (eller smältas ner), vandra ut i utskotten och bli ett försvar för snäckan. Ganska imponerande!

Den här är också på väg mot ett skrovmål men det verkar också som att den lägger ägg. Den vita strängen man ser under snäckan är nämligen en äggsamling. Alla nakensnäckor är hermafroditer med både hanliga och honliga könsorgan. Vid parningen utväxlas sprmier ömsesidigt mellan två individer.

 En annan nakensäcka på väg att lägga ägg. Det här ser man oftast under våren och denna bild är tagen den 5 maj i år utanför Lysekil. 

 Det finns många olika arter av Flabellina och denna variant är vackert rosalila och mycket liten. Det lilla käcka djuret som står i bakgrunden och viftar är en spökräka.

 Som små juveler i havet. Men de sätter sej tyvärr ofta på ganska trista underlag.

 Den här är vacker men gör sej inte så bra på rosa botten. "Brunt skrufs" brukar också vara populärt att sitta på.

 Den här sorten, som jag tror är en Polycera quadrilineata hittar man ofta på tareblad och om tarebladen är rena kan de fungera som en utmärkt bakgrund. Nakensnäckorna kan se ganska olika ut och jag har bara visat några få. Det finns mängder med arter i världen, i alla tänkbara färger, och en del blir t o m riktigt stora, men det tar vi en annan gång.

Hälsningar

Lena

Som att simma i ett akvarium

Tänk nu inte saltvattenakvarium med tropiska fiskar utan ett sötvattenakvarium inrett som en skandinavisk insjö. De flesta akvarier som vi har i våra hem är ju faktiskt sötvattenmiljöer, men med fiskar som har sitt ursprung t ex i Afrika. Men varför inte en miljö med abborre. En kommentar efter gårdagens inlägg om abborrens yngel var att ” abborre är gott”, men de är vackra fiskar att skåda också. På 2-3 meters djup kan det se ut så här i sjön Storaxen i Dalarna.

Det finns nog dykare som inte ens skulle klassificera detta som ett dyk dvs något du får/ska registrera i din loggbok. Mest för att vi rörde oss på ett djup på endast 1-3 meter, men det beror ju helt på vad man är ute efter att uppleva.

Gissa hur avslappnande det är att ligga i denna pöl och ”flyta” runt lite stilla, varm och go i torrdräkten då vattentemperaturen är + 18 grader. Det faktum att dyket är så grunt gör också att man kan stanna och njuta så länge man vill (brukar vara naturliga behov som tvingar upp en ur vattnet).

Abborrarna hänger ihop med artfränder av samma storlek, utom de största som tycks patrullera runt och kolla av läget mera solo.

Tre kompisar som håller ett betryggande avstånd från vassruggen där det låg en gädda och spanade. Avslutar med ett riktigt grunt "vrak", den lilla ekan som sjunkit vid kanten av sjön.

Ha en bra kväll

Lena 

Abborrens barnkammare

Largen är en liten grund sjö där sikten ofta är ganska OK. Det brukar finnas gott om abborre där på sommaren, samt en och annan kräfta. Eftersom denna pöl inte är längre bort än en timmes bilfärd, får man inte vara så kräsen. När man är riktigt dyksugen kan det bli en tur dit och den 16 juni var en sådan dag.

Det är grunt där vi går i och jag ser omedelbart en liten abborre, men sedan är det ganska livlöst.....Vi simmar över dybotten och sikten är egentligen ganska bedrövlig. Till slut kommer vi fram till en samling stora stenar på ca 4 m djup. Letar efter kräftor, men nej...Jag får dock syn på något som vid första anblicken ser ut som en remsa uppblött toapapper. Ljust och poröst liksom. Jag rör mej försiktigt närmare och tittar genom kamerans sökare. Autofokus far fram och tillbaka, till slut blir det skarpt och mängder med små blanka ögon tittar tillbaka på mej ! 

Det blir många bilder men det är för tjockt med ägg eller för mycket småskräp på dem för att det ska bli rikitgt bra. En försättslins hade också varit på sin plats, men jag hade inte förväntat mej att hitta dessa små motiv.

Jag vet inte hur lång tid de har kvar innan kläckning men jag tror att tiden snart är inne för dem. Formen på äggsamlingarna, och att det brukar finnas en hel del abborre i sjön, talar för att det är abborryngel.  Nästa gång jag kommer dit förväntar jag mej att det ska finnas ett gäng små randiga fiskar.

Hälsningar Lena