Ruggigt kallt vid Råstasjön tycker hägern

" - Nu är det bistert! Ja, det är is det där som fastnat på min rygg! Jag har ju ingen Canada Goose jacka som somliga andra i denna pöl...Kolla in bilderna nedan så ska jag förklara lite om hur det är att stå här på isen i januari "

" - Vaddå bättre att stå vänd söderut! Bah! Humbug! "

" - Förstora den här bilden och kolla in min kompis som står i vattnet. Kråkorna har blivit till istappar på näbben, då är det KALLT! "

" - Kolla in fjäderdräkten på min kusin i mitten. Den står rakt ut ! "

" - Skenet bedrar, den varma konstiga färgen på vattnet är en synvilla. Det är en halv grad ungefär."

" - Nästkusinen försöker sej på lite "wingflapping" , visst kan man få upp lite värme men det kostar strömming och vi har det inte så fett."

" - Det bästa är nog att vända ryggen till och vänta på våren. Fågelfantasterna får gå och spana efter den där rallen... Vad de nu ser för tjusning hos den kortbenta träskfågeln ? "

Vattenrallen var på plats och traskade runt precis vid gångvägen, det betydde dock inte att den var lätt att fånga på bild...

Den rörde sej på sitt lite knyckiga sätt bland grenar och vass. I nio fall av tio hade den just huvudet bakom en uppstickande gren eller något annat bråte.

Rumpan kunde man få hur många bilder som helst på...

När jag stod och spanade på vattenrallen såg jag hur en lite fågel hoppade runt bland grenarna precis bredvid. Jag lyckades tills slut få någon slags fokus och blev helt exalterad över vad jag såg. En gärdsmyg!

Men ack en så lurig rackare! Den satt inte stilla en sekund, befann sej alltid bakom något strå eller pinne, var helt omöjlig att låsa fokus på eller så bara spårlöst borta.

Kylan och det faktum att min betalda parkeringstid var på väg att löpa ut gjorde att jag fick ge upp. Den här lille battingen ska jag minsann återkomma till.

Jag hastade tillbaka mot min parkerade bil men blev lite upptagen då ett rådjur klev in i bildfältet vid småfågelmatningen bakom tennishallen.

" - Fågelmat är ju rena godiset! " och för mej är dessa storögda djur helt omöjlliga att motstå.

Återkommer antagligen med fler rapporter från hägerkolonien och hur de fördriver tiden under vintern (granne med Friends arena samt Sveriges mest upphåsade shoppingcenter och IMAX biograf).

Hälsningar Lena

Den afrikanska gåsdansen

Efter flera år av torka och vattenrestriktioner är nu Texas rejält blött. Regnet har vräkt ner under 2015 och alla dammar och reservoarer är fyllda. I parken brevid min systers hus dansar de afrikanska gässen under höggljudda honk-väs ljud.

Dansen fortsätter på gångbanan. Det finns inget som helst afrikanskt i dessa gäss, det är bara en avart av vanlig domesticerad gås.

De har mer vatten i sin pöl än de haft på länge (utom när den varit översvämmad) och tycks trivas. Brödutskänkningen fungerar bra även här och de har många kompisar, som tex gräsänder och sothöns.

Life is good! Enligt min sambo är temperaturen densamma i Knivstaoch Richardson (ca 10 grader) men trots att det är mulet är det ljusare än hemma, bara ISO 640. 

Hälsningar Lena

Fåglar i strålkastarljus, kan det bli något?

Sista kvällen i San Diego åt vi middag på favoritstället nere i hamnen. Det började skymma och det "fina ljuset" var borta. Jag hade stoppat ner kameran när den här båten kom in men tog fram den igen.

Besättningen skulle städa och pelikanerna höll sej framme. Kolla hur de snaskar i sej av överbliven betesfisk i högra hörnet. Förstora gärna.

Båtens strålkastare av äldre modell gav ett varmt ljus och jag tänkte att det kanske går att göra något av det. Jag gick ner på bryggan...och började testa lite längre slutartider.

Hoppsan, för nära. Jag hade 70-200 på kameran.

Dessa två var snabba att plocka åt sej av resterna.

Gillar hur den skakar den blöta fisken.

De unga fåglarna hade gråbrun fjäderdräkt och de blev gyllene i skenet från strålkastarna.

Synd att jag inte kommit på detta tidigare. Det här blev vår sista kväll och jag fick inga fler chanser. Stativ hade inte varit fel heller.

Jag hade gärna experimenterat mer med "Golden" och hens polare.

Avslutar med en bild från Mitch´s Seafood. Här kunde man sitta länge och bara titta på allt som hände i hamnen. Vädret var som en varm sommarkväll hemma och det var sista kvällen på vår höstsemester.

Hälsningar Lena

En annan sorts matstation

Under vårt korta besök i San Diego tillbringade vi en del tid i hamnen utanför vårt hotell. Fiskebåtar för turister kom in och la ut morgon, eftermiddag och kväll. När en båt kommit in och turisterna embarkerat med sina spön och fångstpåsar, samlades det lokala fågellivet för att festa på resterna.

Förutom måsar och trutar fanns det vita långbenta fåglar som jag tror är snöhäger. Mycket mindre än gråhäger (som ofta stod i vattenbrynet), med svarta ben och gula fötter. De såg lite roliga ut när det blåste.

Dessutom fanns det förstås en hel del pelikaner. Brun pelikan är vanlig i södra och västra USAs kustregioner. De är stora fåglar med ett vingspann på mellan 1,8-2,5 m som kan väga drygt 5 kg.    

Storleken och vikten gör att de är både vingliga och klumpiga vid t ex inflygning och landing.

Pelikanerna var väldigt intresserade av det som spolades ut från båtens däck vid rengöring. Vattnet och fiskresterna rann ut genom ett par hål i aktern. En konkurrent om dessa rester var förstås sjölejonen, som visste precis var maten brukar komma ut.

" - Vad tycks? Är jag inte stilig ? "

Inte riktigt fullvuxen än tror jag men ganska pampig ändå.

" - Hur dumma tror dom att vi är? Skulle inte Jag kunna hantera en larvig lina på mitt favoriträcke. " 

Om någon har ett förslag på vad detta är får ni gärna skriva en rad. Den hade inte heller några problem med linan som satt uppspänd på räckena (som vi tror var uppsatt för att förhindra fåglarna att sitta där).

Från vår utkiksplats på Mitch´s Seafood såg vi pelikanerna posera för fotografer.

Om man var mindre än en pelikan och lagom kaxig fanns det andra sätt att livnära sej än att bara äta betesfisk och rens. T ex genom att slå sig ner på verandan utanför Mitch´s Seafood. 

Hälsningar Lena

Balboa Park, kaktusträdgården och jakten på de allra minsta

Det var sen eftermiddag och vi tog en promenad i den behagliga sommarvärmen som rådde i San Diego. Vi gick längs ett litet vattendrag och mötte en gammal bekant som satt där och såg lite bister ut. Vi hade fortfarande en och en halv dag kvar innan det var dags att gå ombord på båten och vi småpratade om vad vi skulle hitta på. Det löste sig när det plötsligt svepte förbi en pytteliten fågel. Det rådde ingen tvekan om vad det var, EN KOLIBRI ! Sedan gick solen ner, men nu visste jag vad vi måste hitta i morgon, en park med blommor ! 

Det blev Balboa Park som är en jättelik "urban cultural park" med museer, San Diego Zoo, udda byggnader, flera olika trädgårdar mm. Jag föreslog att vi skulle satsa på kaktusträdgården.

Kaktusträdgården bjöd på ett fascinerande landskap och det började bli rejält varmt i solen fast det bara var förmiddag.

Det fanns också en del blommor bland alla taggiga växter. Kolibrier behöver blommor och vi spanade efter de små fåglarna.

Det fanns dock mängder med intressanta kaktusar att gå runt och titta på och många av dem var mycket gamla.

Plötsligt sveper det förbi något som ser ut som en stor slända och landar i ett träd. Wow, en kolibri ! Nu gäller det att ha tålamod och se vart den här lilla gynnaren tänker ta vägen. De skarpa solljuset ställer onekligen till det men samtidigt får jag väldigt korta slutartider utan att gå upp i ISO. 

Plötsligt lättar den lilla fågeln och landar i kaktusen mitt framför mej. Den började på baksidan men kom till slut fram så mycket att jag kunde få några bilder. Jag hade bara 400 mm (70-200/f 2,8 med 2x extender). Så här små fåglar hade jag inte förväntat mej på denna resa (pelikaner hade jag nog tänkt när jag packade).

Den jobbar på i den taggiga kaktusen och vi njuter av att stå och titta på den.

När man minst anar det är den borta och vi hinner inte uppfatta var den tar vägen. Det går väldigt fort ibland. Vi fortsätter runt bland de udda växterna.

En kolibri sveper förbi ovanför våra huvuden. Reflexmässigt riktar jag kameran mot himlen och döm om min förvåning då det faktiskt blir en skarp bild. Bilden är endast beskuren lite till vänster och i ovankant för att fågeln var nästan mitt i bilden.

Den sätter sej i annan typ av kaktus som är stor som ett träd. Det ser inte ut att finnas några utslagna blommor och den flyger ganska snart vidare....

...till en blomma som jag varit och spanat på flera gånger för den ser ut som perfekt kolibrimat !

Den jobbar på och besöker blommor runt hela grenen. Jag tror den har koll på mej men den verkar inte tycka att jag är hotfullt nära. Jag står så stilla jag kan och rör mej inte ur fläcken.

Det finns inga matare eller annat för att locka till sej dessa fåglar. Bara blommor och vilda kolibrier. Upplevelsen är fantastisk och jag ryser nästan trots att solen får svetten att rinna längs ryggen.

Bilderna ovan är beskurna men jag tog med denna för att visa hur nära jag kunde stå. Jag hade ju bara 400 mm och är evigt tacksam för att kolibrier är så kaxiga fåglar, trots sin ringa storlek.

Dessa blommor är som gjorda för en kolibrinäbb. Det var vad jag tänkte då jag såg denna blomma och vad som fick mej att gå tillbaka flera gånger. Jag kunde dessutom närma mej den från bästa möjliga fotovinkel, med tanke på de skarpa solljuset.

Väldigt törstig och överväldigad av mötena med kolibrierna lämnade vi kaktusparken. På vägen ut blev jag dock "fångad av " denna besynnerliga växt. Den såg nästan ut som att den skulle anfalla om man råkade komma för nära.  

Hälsningar Lena