B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Helgen har varit god

För två veckor sedan var det hummerpremiär och någon gång under hösten brukar vi passa på att äta av dessa läckerheter. Priset brukar avgöra när det inträffar. Uppsalas bästa fiskhandlare hade färsk svensk hummer, nykokt i butik, när jag handlade i torsdag och för ett bättre kilopris än jag upplevt på länge. Fredagsmiddagen var given. Vad som ytterligare förgyller en sån måltid är att den inte kräver någon tillagning. Bara att värma baguetten och pressa vitlök i det smälta smöret.  

Fredag efter jobbet och man kan ta det extra lugnt. Köket är knapp öppet men lyckas i alla fall åstadkomma några ostfyllda jamaica bell chili och en negroni toppad med prosecco. Bob vill nog helst ha sin negroni enbart med is, men vi tycker att det här är ett gott alternativ som man kan sitta och njuta av länge.  

Middagen är serverad. Vi sitter länge till bords,... till sista bensegmentet är avnjutet på sitt innehåll. 

Resten av helgen var vi i svärföräldrarnas sommarstuga för att tömma och stänga ner den inför vintern. Det handlade ffa om att stänga av vattnet och tömma ledningar, varmvattenberedare etc, eftersom stugan inte har någon värme på vintern. Vi fick också en trevlig lördagskväll med god mat och samvaro i stugan.

Flakmoppen skulle också förberedas för vinterförvaring.

Här demonstrerar min sambo hur man ska rullar ihop en slang för att man enkelt ska kunna dra ut den vid nästa tillfälle, utan att den "korvar sej" och gör motstånd. Jag erkänner att det här var något som jag inte ägnat en tanke förut, men att det var ett ganska självklart grepp när jag såg honom göra det.  

Utan att jag egentligen tänkt så mycket på det fanns det ett gemensamt färgtema när jag tittade på bilderna från helgen. Ni har säkert också sett det. Till och med naturen var i samklang med temat. 

Nu börjar en ny vecka.

Hälsningar Lena

Postat 2024-10-06 20:23 | Läst 354 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Hummertradition återupptagen nyårsdagen 2022

Sedan millenieskiftet har vi haft som tradition att äta hummer och dricka det godaste bubblet till lunch på nyårsdagen. Det blev så för att vi inte orkade äta hummer efter tolvslaget 2000 och hade ett par riktigt goda flaskor champagne kvar.  Alltså blev det en brunch dagen efter och en återkommande tradition.  Nu när vi åter kunde ses igen hos min syster i Texas, efter två års uppehåll, måste vi ju ha hummer. När vi hämtat åtta humrar hos fiskhandlarn på nyårsafton blev det storkok i två stora kastruller. 

Så här många har vi aldrig haft förut och nu hade vi även ett nytt problem. Alla år jag kan minnas har det varit så pass kallt på nyårsnatten att humrarna har fått stå ute. Nu hade vi 27 grader varmt och det skulle bli runt 20 grader på natten. Alltså måste humrarna kylas och sedan stoppas i kylskåpet. Även ett amerikanskt kylskåp (dvs stort) har sin begränsning när det också står råvaror till nyårsaftonens middag för 12 personer där. Vi kylde i alla fall humrarna i badkaret och lyckades få in dem i kylskåpet till nästa dag. 

På förmiddagen den 1 januari dukades bordet med hummer för åtta personer. Som tillbehör serverasdes varmt vitlökssmör och vitt hembakat bröd.

Varje par bidrar med en flaska god champagne och här är det en person med van hand som serverar det första glaset (servitör under studietiden). 

Vid tolvtiden är alla samlade och kan skåla för det nya året och att vi alla är samlade. De fyra hundarna har lagt sej tillrätta under eller bredvid bordet för de vet att nu händer inte så mycket på ett tag. Vad som också hör till denna tradition är att man inte är "uppklädd" utan alla kommer till bords som de känner för.

Min systerson Johan severar Tattinger. Han jobbar i vinbranchen med ffa finare viner. Den här flaskan hade en skadad ettikett och då kan den inte säljas (och regelverket är annorlunda i detta land än hemma).

Vi njuter av den goda maten och i början är det mest tyst runt bordet, förutom ljudet av skal som knäcks och sörplandet då någon suger ut innehållet i benen. 

De flesta runt bordet äter precis allt som går att äta på en hummer, men mot slutet brukar det bli en del ben över som de sista entusiasterna plockar sönder till minsta beståndsdelarna. När allt är uppätet ska de stora skalresterna rengöras och sparas i frysen för framtida kok av hummersoppa. 

Vi avrundar med enklare mousserande vin och en flaska med något så udda som ett bubbel med inslag av blåbär. Min systerson smakade men vägrade sedan att dricka detta. Hmm, inte alls så tokigt tyckte vi men våra smaklökar brydde sej nog inte så mycket vid det här laget :-)

Efter en sån här lunch (som varar i flera timmar) blir det väldigt lugnt i huset. Man kan t ex titta på den obligatoriska amerikanska fotbollen som alltid spelas på nyårsdagen i detta land. Just i år vann Arkansas Razorbacks (som min systerson håller på) mot Penn State Lions.  

Min systerdotter Anna och hennes pojkvänn Ross bestämde sej för ett dopp i poolen. I vanliga fall brukar temperaturen i poolen vara ca 6-8 grader vid jul, men eftersom det varit så varmt den senaste veckan var det 18 grader. Dock hade lufttemperaturen börjat sjunka och nu var det ungefär som svensk sommar dvs mulet och runt 15 grader. Om grannarna märkte detta trodde de nog att vi var tokiga. 

Ross och Anna har åkt tillbaka till London, där de bor, men vi stannar några dagar till i Texas. I morse var det fem grader kallt och att bada i poolen blir nog inte aktuellt innan vi åker hem. 

Hälsningar Lena

Postat 2022-01-03 00:27 | Läst 1912 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Skaldjur och midsommar

Midsommarhelgen var vi som de senaste åren på västkusten och dök. Krabbtaskorna hade också samlats verkade det som, vi såg mängder av dem i Hamburgsunds skärgård. Den här stora krabban var lite kaxig och viftade med sina stora klor när jag kom förbi. Eller så såg den sin egen spegelbild i kameraporten, vem vet...

Det hade egentligen varit mer rätt att skriva leddjur istället för skaldjur. Gemensamt för dessa djur är att de har en segmenterad kropp och ett yttre skal. Mer än 80% av alla kända djurarter är leddjur som t ex kräftdjur, insekter, spindeldjur och havsspindlar. Krabbtaskan är väl utrustad för att ta byten (döda eller levande) med hårda skal. De stora klorna fungerar som krossande tänger och för att mala sönder bytena ytterligare har den tre tänder i magsäcken.

Kanske inte så vackra men ändå tacksamma fotobjekt som inte rör sej så värst mycket även om man blir närgången. Leddjur som krabban ovan och alla de andra arterna i denna blogg kan bara växa när de ömsar skal. När krabban ömsar ökar bredden på skalet ca 25% i storlek.

Under ett dyk på midsommarafton stöter vi på en riktig "ärkehummer". Den här är rejält stor och kommer dessutom fram för att kolla in mej lite extra. Det är förstås svårt att se vad som är stort eller smått när man inte har något att jämföra med...

...men det här är en liten hummer. Så liten att man inte skulle få behålla den om den gått in i en tina. Hummern är liksom många andra leddjur i havet en asätare, en renhållare i havet. De har sinnesorgan som kan fånga upp doft/smakämnen från döda djur i vattnet trots att koncentrationen är extremt låg. De följer sedan den riktning som har en ökande koncentration av ämnet och hittar fram till matplatsen.

Trollhummern sitter ofta gömd i sprickor och mellan stenar. För det mesta ser man den upp och ner på dagtid och lyser man på den kryper den in och gömmer sej i mörkret. Om man dyker på kvällen eller natten hittar man dem ute på jakt och då inser man hur många det kan finnas på en liten yta.

Ibland hittar man en som är vänd "åt rätt håll" och dessutom poserar för några bilder innan den drar iväg och gömmer sej. Trollhummern blir ofta bifångst i krabb- och hummertinor och den smakar gott har jag hört, men är ganska liten.

Ett av mina favoritdjur är eremitkräftan. Bakkroppen saknar skal hos dessa djur och de använder sej av tomma snäckskal, som de måste byta upp sej till större storlekar av när de ömsar och växer. Vissa arter kan också ha en anemon eller ett svampdjur som skydd på bakkroppen.   

Eremitkräftan är ingen eremit utan samlever ofta med andra eremitkräftor och även andra arter som t ex havsbortsmaskar och hydroider. Den här individen är inte mer än ca en centimeter och sitter på en "död mans hand" som är en läderkorall (det finns vit och orange).

Efter två dyk, avlastning och vård av utrustning och oss själva sätter vi oss till bords för att avnjuta havskräftor. När de står på ett matbord är det skaldjur. Jag visade i en tidigare blogg hur de lever på lerbotten. Man ser dem ganska sällan under dyk för de vill helst hålla till på djup som vi inte besöker, från 40 till ca 800 m. Ibland hittar man enstaka individer på 30 meter som de jag visade för någon vecka sedan.  

Först tas det en del bilder men när man väl börjat äta är det bara att stoppa undan telefoner och kameror, om man inte vill sätta onödigt kladdiga fingrar på dem.  

Midsommarmiddagen blir en lång sittning men trevliga dykkompisar och välfyllda fat med kräftor.

Eftersom det är midsommar avrundar vi med hemgjord jordgubbstårta. Dagen har varit lång, vi går och lägger oss lagom när solen går ner.

Hälsningar Lena

Postat 2019-06-26 07:25 | Läst 4904 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Hummer

Under helgen var vi, i enlighet med en mångårig tradition, på Väderöarna och gjorde säsongens sista dyk. På lördagen träffade vi på två hummerfiskare som vittjade sina burar.

Här är en bur på väg upp...

...den var tom.

Den skulle betas om och sedan åkte den tillbaka i vattnet.

Den processen gjorde att de snabbt fick en flock bevingade matgäster.

Vi lämnade fiskarna i en flock av vita fåglar och drog vidare till vår nästa dykplats.

Den enda hummer som vi lyckades få syn på under sju dyk (drygt sju timmar under ytan) var den här lilla krabaten som gömde sej undan blixtar och dykare. Humrarna höll sej undan, fast de behöver inte vara rädda för oss dykare för vi rör dem inte.

Dock skulle det bli hummermiddag till kvällen och den här bjässen hade gått in i en tina. Dykarrangören köper humrarna från en lokal fiskare som levererar dem nykokta.

Just denna vägde 1,8 kg och måste delas i två portioner. Om man bara äter hummer och någon enstaka liten brödbit med vitlökssmör, så är 900 g en rejäl middag.

Till en middag med svensk nyfångad hummer måste man ha något gott att dricka och torr champagne passar väldigt bra. När man väl börjat pilla med hummern kan man inte längre ta i en kamera så jag avslutar här. Det blev en lång sittning innan det sista skalet var urskrapat och det sista minsta benet tömt.

Hej så länge,

Lena

Postat 2018-11-07 19:55 | Läst 6282 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Kaxig jättehummer!

Under ett av dyken vid Väderöarna på midsommarafton mötte vi en riktigt stor hummer. Kanske den största vi någonsin sett. Vi närmade oss lite försiktigt för den låg utanför sin "håla" vilket är mycket ovanligt på dagtid. Jag hade Tokina 10-17 mm fisheye på kameran (på 11 mm) och bilden är något beskuren. 

Den här bilden är obeskuren och hummern backar inte trots att jag är väldigt nära. Istället kommer den vandrade med klorna i "högsta hugg" och går först mot Fredrik. Ingen av oss har någonsin upplevt en hummer som kommer mot oss på det sättet... 

Klorna är enormt stora och Fredrik bryr sej inte ens om att höja sin kamera med 60 mm makro.

Plötsligt kommer hummern på andra tankar och vänder sej mot mej istället. Här kan man se att den har en del av en krabba som den håller hårt i. Störd mitt i maten, kanske var det därför den var så hetsig i humöret. 

Tyvärr hade jag bara en fungerande blixt så ljuset blir ojämnt när den stora hummer kom farande mot mej. Jag hann inte heller rikta om den enda blixten jag hade för det gick för fort. Den stora mörka klon är precis vid kameraporten och jag backade spontant undan.

Hummern passerar mej med sin måltid mellan frambenen och klipper några extra gånger med den stora klon mot kameran. Den vandrar iväg bland stenarna och vi låter den hitta en ny plats för att få äta ifred.  

Trots att det var 10 dykare i vattnet på ungefär samma plats under ca en timme var det bara vi som mötte denna hummer. Tur att jag hade bilder som kunde styrka att det var en riktig gammelhummer.  

Hej så länge,

Lena

Postat 2017-06-30 13:44 | Läst 5793 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera
1 2 Nästa