49/100 Bråda dagar

Nu gäller det att skynda sej om man ska hinna med allt som händer i naturen just nu. Snart har våren passerat och då står man där och fattar inte hur det kunde gå så fort...i år igen!

Hälsningar Lena

47/100 Nyskördat

Vad kan man skörda så här års kanske ni undrar? Jo, jordärtsskockorna är både stora och fina just nu och vi grävde upp en hel hink. Ikväll blir det sålunda jordärtsskocksgratäng, smörstekta kantareller och gröna bönor med tunna skivor av rökt vildsvinsfilé. Helt OK en lördag eller ?

 Hälsningar Lena

46/100 Vass

Nu vill jag gärna ha en helg med sådana kvällar,... vindstilla och sol,...

....håller ni inte med ?

Hälsningar Lena

45/100 Får måste klippas - Shearing Down Under

Innan jag hamnade i Australien ( 1990-91) som "Jillaroo" på en gård med får hade jag bara sett detta på TV. Det här var emellertid "the real thing". När det var dags för klippning hyrde man in ett team med professionella klippare. I detta fall fyra stycken. Den som klipper snabbast står längst fram, han hette Greg. Bakom honom står hans far John, 54 år, och lillebror står bakom pappa. Den äldre mannen till höger (Bob) väntar på att plocka upp hela "ullpaketet" för att sedan galant slänga ut det på ett bord. Den lilla blonda kalufsen nere till vänster är dotter på gården och kom för att titta en stund.  

Det här är en stor bagge och var lite extra tungt. De kunde ju också bjuda på en del motstånd. Min uppgift dessa dagar var att se till att det fanns får i alla fållorna utanför klippskjulet före klockan åtta varje morgon. Sedan fick jag jobba inne vid rensbordet och plocka bort tovig och lortig ull, sopa golvet och hålla ordning i största allmänhet. När dagen var slut inne var det min (och hunden Buds) uppgift att fösa iväg alla de nyklippta fåren till den hage där de skulle gå (vilket kunde vara ett par km bort). 

Greg var inte så glad att jag tog denna bild. Det är ett lamm som föddes sent och som fortfarande gick med tackan. Smutsig ull ger lätt angrepp av fluglarver så Greg friserade av denna lite. Detta gäng med klippare, där den äldsta var 54 år, hade aldrig jobbat under samma tak som en kvinna förut. Först trodde de att jag bara var en "au pair" som skulle titta på lite. När de insåg att jag skulle vara där hela dagarna blev det jobbigt i början...De bad t ex om ursäkt om de använde svordomar....men det gick över successivt och innan de var färdiga kunde de t o m prata med mej.

Här ligger hela ullen från ett får på rensbordet. Bob (med hatten) gör mitt jobb på denna bild. Han rensar bort dålig ull. Bakom bordet står Nick som var utbildad "wool classer". Det var han som bedömde vilken kvalité ullen hade och hur mycket det skulle gå att få betalt för den. Att slänga ut hela ullen på bordet var en konst och jag kvalificerade mej väl aldrig riktigt för det konsttycket. 

Nick var i min ålder och den enda som inte tyckte det var konstigt att jobba med en tjej (men hans fru var inte helt nöjd). Jag lärde mej mycket om ullkvalité av honom och vi hade riktigt kul runt bordet. Som ni ser var klippskjulet av korrugerad plåt och ni kan ju gissa vad temperaturen var inne om det var strålande sol och 35 grader ute.

Max jobbade på gården och packar här ull i en säck som är placerad i en stor press. Resultatet blir stora balar med ull som märks med kvalité och vikt innan de hämtas på lastbil för försäljning. Max jobbade åt min chef Scott....men Max jobbade inte med mej...om jag inte uttryckligen bad om hjälp. Gissa om det satt långt inne ibland :-)

Hälsningar Lena

44/100 Irrfärder för länge sedan - Jillaroo Down Under

Det visas ju en del gamla bilder här i bloggarna och för någon vecka sedan hittade jag dessa. Så här såg min vardag ut från augusti 1990 till sommaren 1991. "Jackaroo" betyder lärling eller "trainee" på ett lantbruk i Australien. Om man är tjej heter det "Jillaroo". Det fanns inga andra Jillaroos i området där jag var. Faktum var att min chef Scott, en mycket respekterad lantbrukare, nog ansågs som lite konstig när han plötsligt fått för sej att man kunde ha en tjej som jobbade på gården... Att jag var lite konstig som gjorde det berodde nog mest på att jag var utlänning. 

Det här var mina "bästa arbetskamrater". Kelpien Bud sitter på trotjänaren Big Red, en fyrhjulig motorcykel. Lådan bakom Bud är en tank som jag ibland använde när jag sprutade tistlar eller andra särskilt aggressiva ogräs. Jag hade också tillgång till något som liknade en vanlig crossmotorcykel, en flakbil utan dörrar och bromsar, samt två lynniga hästar. Bara den gamla flakbilen var i undantagsfall användbar... 

Bud var 3 år när jag kom och kallades också för "The 100-mile-an-hour dog". Han var outtröttlig så länge det fanns lösa får, men kom gärna och ville åka med mej på fyrhjulingen när den sista grinden var stängd för dagen. Ofta hade han då också hunnit med att nedsänka sej i ett vattentråg och sedan rulla runt ett par gånger i den röda jorden....men jag var ju redan rätt smutsig så vad spelade det för roll. Han satt mot min rygg eller på bensintanken mot min mage och jag märkte direkt när han behövde ett nytt lopphalsband...

Bud och jag blev snabbt ett team. Som en del av det var det också bara jag som gav honom mat och vatten (och städade hundgården). Scott hade två andra vallhundar (kelpies) med de jobbade bara för "chefen". Det hände att jag blev tvungen att ta med dessa två ibland, så Bud fick vila tassarna en dag, men det slutade alltid med att de sprang hem efter en halvtimmes jobb eller drog iväg efter vildkaniner.

Det var senvinter och grönt i augusti när jag kom. I början på december såg det ut så här. Jag har precis stödutfodrat en flock får med spannmål som jag körde ut med en lastbil. Man öppnade en lucka baktill och lät det rinna ut på marken. Vid det här laget hade jag också fått en helt ny uppfattning om vad en gräsbrand kan innebära. Det fanns bara en regel om man råkade starta en brand i fält och det var att se till att man var på rätt sida om elden och sedan köra mot närmaste kommunikationsradio så fort man bara kunde.

Bilderna är tagna med en Pentax ME (tror jag) och ett plastigt 50 mm som en emu gjorde slut på under en senare resa. Jag kunde inget om foto på den tiden men hade i alla fall en kamera med ibland.

Hälsningar Lena