Med den "extra" timmen på morgonen hinner man ut i gryningsljuset före jobbet ännu ett tag

Jag var tidig ute och det var fortfarande mörkt. Himlen hade dock börjat färgas svagt rosa. Det första som passerade i Fyrisån var en bäver.

Det var en minusgrad och det låg dimma på vattnet. Några gäss kom in för landning.

Mot Uppsala såg det ut så här. Detta är enbart en bild, beskuren till lågrektangulärt format. Jag tog bilder till ett panorama men blev inte nöjd med resultatet. Det blir inte alltid felfritt när man handhåller.

En flock kanadagäss var aktiva men så mycket mer hände det inte. Jag bytte då position för jag hörde att det var mer fåglar ett par hundra meter söderut. Det gav dock inte heller något så jag gick tillbaka till tornet. 

Under tiden då jag promenerat fram och tillbaka hade en flock sångsvanar landat. Attans att jag missade den inflygningen.

Nu låg svanarna där. Flera vuxna och några ungfåglar. Totalt var det åtta stycken. 

Pampiga och vita gled de runt i den mörkare delen av ån.

Solen var nu på väg upp över trädtopparna och det fick bli ett panorama av fem stående bilder.

Snart skulle solen nå svanarna. De gjorde inget speciellt, varken putsade jädrar eller åt. Kanske de skulle lätta och dra vidare, det var vad jag hoppades i alla fall. Helst medan jag hade tid att vara kvar.

Det låg några gäss i den mer dimmiga delen av ån.

Några andra gäss gav sej av med IKEA varuhuset i bakgrunden. Uppsala började vakna och det är rätt nära fågelvägen.

Svanarna hade nu fått sällskap men fortfarande hände ingenting. Solen kröp högre upp över träden och jag kunde se hur den började belysa den bortre delen av ån.

Svanarna låg plötsligt i det låga solljuset. Hela gruppen på åtta stycken. Jag bestämde mej för att stanna 15 minuter till.

Efter bara ett par minuter kom det sex kompisar på himlen och de gjorde sej förstås hörda över vattnet.

Det fungerade som en startsignal...

...och hela gruppen började lätta från vattnet.

Luft under vingarna!

Det var så häftigt att se dem komma flygande mot mej och få den typiska "Uppsalaskorstenen" i speglingen. Det är ett värmeverk tror jag.

De lättade från vattnet och började få lite höjd då de närmade sej platsen där jag stod.

Sedan lämnade de Fyrisån och fortsatte söderut. Jag åkte till jobbet och hann med morgonens första kaffe innan mikroskoperingsövningen med studenterna. 

Hälsningar Lena

Morgonljuset II

Jag fick också en morgon på campus då dimma och frost gav ett fantastiskt morgonljus. Det var ett par minusgrader och solen hade gått upp, men det såg ändå så lovande ut att jag gick en kort promenad ner mot Fyrisån.

Någon passade på att rasta sin hund före jobbet.

Ljuset var helt magiskt.

Jag hörde både gäss och änder någonstans i dimman, men jag blev kvar bland de stora träden.

Fåglarna åt frukost på gräsmattan längs ån och varefter mer människor började röra sej på cykelbanan, började de även flytta på sej.

Det kom också en joggare, men dimman börjar nu skingra sej utom precis över vattnet. 

Det magiska morgonljuset avtar och det är hög tid att gå tillbaka till jobbet. Det är ganska kyligt och jag börjar bli väldigt sugen på morgonens första kaffe.

Hälsningar Lena

Morgonljuset I

Denna vecka inleddes med ett par kalla mornar med både dimma och sol. Helt oemotståndligt. 

När jag kom till jobbet, lite extra tidigt, körde jag genom campus och till Fyrisån. Vid Vindbron får jag inte köra över men man kan parkera och gå en bit. Solen hade precis börjat gå upp. Det var kor på bete på båda sidor om vägen.

Denna morgon blev det fokus på kor, för det var de djur som uppehöll sej längs ån och på den plats jag hamnade på väg tillbaka mot jobbet. Här har solen inte riktigt nått fram ännu, men dimman börjar skimra i varma toner.

Upptäckte att det satt en häger vid kanten av ån. Den var tydligen inte alls rädd för kor, för den satt kvar fast det stora djuret satte ner sin mule i vattnet precis bredvid. 

Plötsligt steg solen upp över skogen bakom betet och då förändrades morgonljuset dramatiskt. 

Under ca 10 minuter kunde jag njuta av flockens långsamma rörelser genom den gyllene dimman. 

Ljuset ändrades ganska snabbt och trots att det fortfarande fanns viss magi när jag lämnade platsen var den finaste stunden över (jag hade också ett möte som jag måste förbereda). Jag hade ändå fått en gyllene morgonstund. 

Hälsningar Lena

Ungarna utflugna

Nu har den tredje kullen lämnat boet, efter 27 dagar, enligt Uppsalas hängivna kungsfiskarskådare. Jag var där i lördags och spanade, vilket resulterade i bilderna i förra bloggen. Erkänner att den här bilden också är från i lördags. Söndag hade jag inte tid, fast vädret var bra.

Måndag lunch åkte jag dit igen, det är ju bara ett par minuter med bil från jobbet. Då hade ungarna inte lämnat ännu och det var långt mellan matningarna. Honan hade också lockat på dem vid några tillfällen. Jag fick bara se en snok under den tid jag var på plats.

Nu är det inte så ofta jag ser simmande snok, så den beredde mej visst nöje. Den simmade förbi betydligt närmare än den jag fotade i lördags, med tungan ute dessutom.

De som suttit på platsen mellan sju på morgonen och fem på eftermiddagen, i flera dagar, hade fått uppleva många snokar, dessutom en huggorm, flera bävrar och en mink. Under måndag lunch passerade också mängder med skolungdomar som undrade vad vi alla tittade på, en kungsfisk eller vad? 

Inga ungar kom ut på måndagen men när jag kom dit på tisdag lunch var de alla ute och jag fick hålla till godo med en simmande padda. De hade kommit ut vid sju på morgonen och de tappra själar som satt där i regnet räknade till fem ungar. Vid det här laget hade alla lämnat området kring boet.

Jag stod en stund och spanade med de som fortfarande var kvar, men nu var de blå juvelerna borta och det blir nog inga mer kungsfiskare på bild denna säsong. Paddan simmade förbi med snygga bentag.

På parkeringen stod de här två och undrade över all den publik som de små blå fåglarna lockade till sej, trots att de mest bara visslade förbi i raketfart och möjligen visade upp en pytteliten fisk i förbifarten.

Hälsningar Lena

Fru Kungsfiskare matar på

Den senaste veckan har varit mycket hektiskt, även på kvällstid, och den avrundades med en disputation på fredagen med påföljande fest. Lördag skulle jag ta det lugnt och göra något avslappnat. Jag visste precis vart jag skulle åka och jag kunde ta sovmorgon för det går inte att fotografera där förrän runt lunchtid så här års. När jag kom stod det en grupp människor där och spanade. En del stannar bara för att kolla vad som pågår och några hade suttit där sedan tidig morgon.

En del entusiaster har med sej sittunderlag eller stolar, fika, stativ, husdjur mm. Vädret var absolut strålande med 27 grader varmt och lätt vind. Det är skugga på platsen och det var ljuvligt (utan sommarens irriterande insekter). 

Vad alla spanade på var fru kungsfiskare som fortfarande matade en kull ungar. Det var nu uppskattningsvis 24 dagar sedan de kläckts (det finns några här som jag extremt bra koll) och ungarna borde vara på väg ut. Honan kom med mat och vi kunde höra henne locka några gånger. 

Här flyger hon mot boet med fisken. Miljön är inte den finaste ur fotosynpunkt och det är bitvis väldigt mörkt. 

När maten är levererad kommer hon utflygande för att bada och det gör hon med besked. Men det går fort mellan doppen.

Den här bilden är obeskuren, så ni kan få en uppfattning om hur det ser ut på platsen, dvs Fyrisån i Uppsala. Just nu får man medljus ca 12 till 15, men det blir ändå ganska höga ISO (3200-6500) om man ska få tider på 1/4000 s, vilket krävs om man vill frysa den snabba lilla fågeln med bra skärpa. 

Bilderna är tagna med 500 mm och oftast kraftig beskurna. Eftersom jag nu har rejält med pixlar i min Canon R5 kan jag beskära och komponera bilderna som jag vill.

Här gladdes vi alla åt att hon valde att bada i solen. När hon satte sej i skuggan var det betydligt svårare att få bilder.

De bilder jag har visat nu tog jag ca 10 minuter efter att jag anlänt till platsen. Jag kunde ju ha nöjt mej med dessa och åkt hem (för det fanns mycket att göra hemma), men så gör man ju inte...Man kan stanna en stund i alla fall... Hon skulle ju garanterat komma tillbaka. Ibland tog det bara 10 minuter innan hon återvände, men i vissa fall kunde det ta upp till en timme. Det fick jag veta av "kungsfiskarens vänner" som satt och spanade. 

Det pågick andra aktiviteter på Fyrisån denna varma lördag i september. Såväl kanoter som kajaker och SPU brädor passerade oss. Här med en borderterrier som tycktes trivas med att "åka med". Flera noterade att vi stod och tittade på något och paddlade förbi helt lugnt.

Andra var mer fokuserade på att ta sej fram i ett bra tempo mot Uppsala. 

En snok tog en simtur precis framför oss. Jag blev glatt överraskad och fick då veta att under fredagen hade man haft tre simmande snokar och en huggorm. Dessutom hade tre bävrar varit förbi och en mink (som gjorde fru kungsfiskare mycket orolig innan den simmade vidare).  

Det tog en timme innan hon kom tillbaka med en fisk till sina telningar. Hon satt en stund i ett träd, dold i lövverket, och lockade på dem. Sedan försvann hon in i boet och kom kort därefter ut för att bada. Fem snabba dopp.

Det är mörkt i skuggan, men kan ändå bli rätt fint där solen kikar fram.  Förstora gärna denna för detaljerna är fina.

Efter badet drog hon vidare söderut för att fiska eller vila. Ingen vet var hon fiskar men det verkar vara gott om småfisk i Fyris just nu för man kan se dem hoppa vid ytan med jämna mellanrum. 

Trots sommarvärme råder det ingen tvekan om att hösten är här och i morgon börjar en ny arbetsvecka.

Hälsningar Lena