B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Varför nöja sej med bara Planket...

Jag tog tåget till Stockholm för att besöka Planketutställningen. Jag kom fram redan klockan 11 och bestämde mej för att promenera till en butik som jag gillar att besöka på Kungsholmsgatan. Visserligen åt helt fel håll men jag hade gott om tid. När jag sedan gick vidare fick jag tipset att ta Pipersgatan till Hantverkargatan. Passerade plötsligt ett hus som jag bara måste fotografera.

Sedan kom jag till nästa kvarter på Pipersgatan, med putsade hus i varma färger.

Kunde inte motstå huset med klängväxterna över hela fasaden. Allt detta gröna kommer från tre stammar vid skyltarna bakom den mörka bilen. De måste ju ha rötter under hela gatan.

Jag tog vänster på Hantverkargatan och kom så småningom till stadshuset. Det var väldigt länge sedan jag var där, så jag tog en närmare titt.

Här pågick bröllopsfotografering. Bruden såg mej. Notera att mannen har glömt slipsen hemma...

Det här är nog nästan ett "sönderfotograferat" motiv i Stockholm, men jag har aldrig tagit en bild här så därför får ni se dessa pelare och bågar (igen). Det var ett par busslaster med turister på plats, men inte alltför trångt.

Vad som överraskade mej var antalet brudpar. Det måste ske en vigsel i kvarten. Förstora och notera vad de har på fötterna. Pimpade Converse (kopior?) och sneakers med vita skosnören (till kostym!!!), slips? Neeeej, inte här heller.

Nästa brudpar, bara minuterna efter. Ingen slips här heller men mannens sneakers har i alla fall svart snören. Bruden och den lilla brudnäbben har klätt sej för ett bröllop, inklusive skorna. Guldfärgade ballerinaskor passar perfekt till en liten brudnäbb.

Jag lämnade brudparen (fast det var kul) och fortsatte min promenad. Passerade under Centralbron och då måste jag ta fram kameran igen. Ni förstår säkert varför.

Jag knatade på över Vasabron, genom Gamla stan och över Slussbron, eller guldbron. Då började jag möta personer med nummerlappar. Stockholm fotomaraton hade nog startat vid 12 någonstans i närheten. En till stor fotohändelse i Stockholm denna helg. När jag gått över bron fortsatte jag längs Katarinavägen osv tills jag nådde Sofia kyrka. Jag trodde att jag hittade till "Planket" men hamnade vid Vitabergsparkens hundrastgård... 

Till slut kom jag i alla fall rätt och när jag tittade på bilder längs planket upptäckte jag plötsligt några rutor från Kuba som kändes bekanta. Det var förstås "Bengts Bilder" och mannen själv var på plats. Jag stötte också ihop med Göran (som visar Bengts bilder i sin blogg) och Annika Jernström. Jag hälsade på Per Erik Åström, som jag kände igen på den välansade mustaschen, och skymtade Bengt Björkbom i minglet.

Jag hittade också Björn Björnsson coronaselfie...

...samt fotografen i egen hög person. Nu betydligt mer välansad (men han kan ju alltid utbyta barberartips med Per Erik). Jag lämnade planket och gick nästan raka vägen till centralstationen...

Men inte riktigt rakt för jag följde strömmen och hamnade på Nytorget, eller i alla fall på vägen förbi själva torget. Där pågick någon slags matfestival med mängder av "food trucks" och det doftade himmelsk gott. Här är det någon som har lyckats komma på ett sätt att servera den perfekta kombinationen av stärkelse, fett och salt som är i det närmaste beroendeframkallande. Genom att göra en vacker spiral av en potatis, koka den i olja och salta/krydda den kan man ta rejält betalt. Jag hoppas bara att de använde svensk potatis.

Jag vilade fötterna på tåget från Stockholm till Knivsta och promenerade sedan den sista biten hem. Det blev 21 ooo steg och jag njöt av en god middag denna kväll, precis som Bengt gjorde efter motsvarande promenad. 

Hälsningar Lena

Postat 2024-08-18 20:36 | Läst 622 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Spindeltrådens gåta

En korsspindel i sitt nät, fotat före frukost i morse. Den hade valt att spinna ett nät mot ett av våra sopkärl och jag såg den då jag skulle slänga en pappersförpackning. Snabbt ut med kameran för att fånga några bildserier innan jag åkte till jobbet. 

 

Idag var det en speciell dag på temat spindeltråd, för en doktorand som jag har varit med och handlett skulle "spika sin avhandling". Det är en procedur då den tryckta avhandlingen bokstavligen spikas upp på en vägg och formellt blir tillgänglig för allmänheten. Detta skall ske senast tre veckor före disputationen då avhandlingen ska försvaras offentligt.

 

Fredag eftermiddag och alla är samlade för spikningen. En hålslagen avhandling finns förberedd plus hammare och spik.

Sumalata strålade inför detta ögonblick och det har hon verkligen förtjänat.

Det finns en speciell vägg specifikt för att spika avhandlingar i vår byggnad på campus. 

Eftersom det är Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap spikas avhandlingarna med en hästskosöm, även om den råkar handla om spindeltråd.

Efter spikningen äter man spikningstårta och här fick även fotografen vara med på ett hörn.

Hela institutionen är förstås inbjuden att delta i denna händelse och tårta på fredag eftermiddag är ju inte helt fel. 

Här är bilden som Sumalata valde att ha på sin avhandling. Det är en svensk brospindel på ett ganska stort nystan av konstgjord spindeltråd spunnen i labbet. I blogginlägget nedan kan ni se hur det går till när de spinner tråd. 

https://www.fotosidan.se/blogs/logholm/index.htm?date=2022-11-01&skip=10 

Bilden är stackad av 19 bilder, fotograferad med ljus från en skrivbordslampa på svart sammet. Jag passade på att experimentera då det fanns en död spindel. Det här hade inte gått att göra med en levande, annat än möjligen i kylrummet. Jag gillar principiellt inte att fota döda insekter eller spindlar, det förtar tjusningen med att fånga ett intressant eller vackert makromotiv. Men ibland fyller det sin funktion. Jag har sett till att Sumalata har gott om bilder på levande brospindlar som hon kan använda när hon presenterar och försvarar sin doktorsavhandling den 6 september.  

Hälsningar Lena

Postat 2024-08-16 21:32 | Läst 605 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Morgontur med sädesärlor

Det skulle bli en vindstilla gryning och ganska kallt, bara 9 grader vid femtiden då solen går upp. Då bestämde jag mej för en gryningstur och åkte till sjön Valloxen i Knivsta. Det var fint, men inte riktigt som jag tänkt och helt öde på vattnet. 

Nåväl, solen letade sej upp över trädgränsen och det var i alla fall en skön morgon att vara ute. Det passerade två hägrar men för högt upp för att vara spännande motiv. 

Jag stod på en av badplatsens bryggor och hade för en gångs skull två kameror med mej, en med 16-35 mm och en med 100-500. Men vad skulle jag hitta på nu?

Det fanns en hel del unga sädesärlor på bryggorna och de flaxade runt nästan med samma intensitet (och hastighet) som svalor. Insåg snabb att 1/500s inte räckte till om man skulle fota dessa i luften. 

De var fullt upptagna med att fixa frukost och lyckades ju uppenbarligen med en och annan insekt. 

Med de tidiga solstrålarna på bryggan men skugga på vattnet gav intressanta effekter i bakgrunden.

Ungfåglarna trippade runt på bryggan, ofta flera tillsammans, men aldrig så nära att fler än en blev skarp.

De var väldigt snabba i luften men precis i starten kunde man ju fånga någon enstaka i luften ibland. Det började bli en kul utmaning att spana på ärlorna och solen hade börjat värma i ryggen. 

Då vände jag mej om och insåg att det ändå var rätt vackert. Lite dimma rörde sej över ytan och sjön badade i guldfärgat ljus. Bryggan brukar hysa en del gäss och det syntes förstås. Nu var det dock bara sädesärlorna som var i farten (samt en och annan fisk vid ytan).  

Nu fick det blir en stunds utmaning med sädesärlorna i motljus. 

De flög ut över vattnet för att fånga insekter. Ibland fick jag någon på minneskortet, men oftare var det bara en bit av stjärten eller en vinge i kanten av bilden.

Den här är inte riktigt skarp, men även insekten är ju med så den får vara med i bloggen

Under ett kort ögonblick hade jag två fåglar (och en insekt) i sökaren och lyckades få ett par bilder, tid 1/2500 s. 

Där och då blev det en lyckad morgontur.

De unga ärlorna rörde sej också en del precis i vattenbrynet och det blev fina speglingar.

Vid sex-tiden gav jag upp och åkte hem till min egen frukost, magin var över även om ärlorna fortsatta flyga. 

Det finns flera bryggor vid badplatsen och på den här bilden ser man den brygga jag rörde mej på då jag fotade fåglarna. Där var ljuset bäst och jag kunde fota fåglar både i mot- och medljus. Snart lämnar sädesärlorna oss och då dröjer det till nästa vår innan vi ser dem igen.

Hälsningar Lena

Postat 2024-08-14 08:21 | Läst 535 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Skördetid och mathantverk

Nu har vi kommit till den period när vi inte hinner äta upp tomaterna som mognar, utan måste hitta på andra sätt att ta tillvara denna välsmakande grönsak. Semestern är dessutom slut så det är på lördag och söndag som det mesta ska ske. Lördag morgon och dagens skörd av tomater (mer eller mindre övermogna). 

Vi har testat san marzano tomater i år, som är mer lämpade till matlagning är att äta färska. Jag skär sönder tomaterna, blandade sorter, i lagom stora bitar, skivar några chili, plockar mängder med bladkryddor i trädgården och hackar några vitlöksklyftor. Gul lök får fräsa i rikligt med olivolja och sedan öser jag ner tomater, kryddor mm. När allt puttrat i minst en halvtimme mixar jag koket med en stavmixer och smakar av med salt och en gnutta socker, för att få fram tomatsmaken riktigt bra. Fem lådor med tomatsås i frysen som smakar fantastiskt gott när jag tar fram en mitt i vintern.  

Har någon av er som odlar tomater någonsin haft en tomatplanta som plötsligt dyker upp på helt fel ställe? Den här växer i gruset mot husväggen, långt från såväl växthus som andra tomatplantor. Jag trodde första att det var ett ogräs, men när jag luktar på bladen är det ingen tvekan om att det är en tomatplanta.

Efter tomatsåskoket åkte vi och kollade ett nytt kantarellställe. Det fanns mängder med små kantareller för någon hade varit där före oss och plockat, men lämnat småttingarna för att komma tillbaka senare. Vi tänkte att det är väl bara att gå längre in i skogen, de som plockat här före oss har väl vänt när korgarna var fulla eller när de inte ville gå längre (terrängen var bitvis väldigt stenig). Det stämde och plötsligt kom vi på fläckar med massor av kantareller som hade alla storlekar, från små till stora. Det var  bara att fylla korgarna. Jag går ofta själv i skogen och plockar svamp, men om du går tillsammans med någon kan jag intyg att den signalfärgade "jaktkepsen" som min sambo bär är otroligt bra för att hitta varandra. Den lyser verkligen i skogen. 

Vi körde på småvägar i ett skogsområde och bestämde oss för att ta en annan väg hem än den vi kommit på. Det gick inte så bra. Här fick vi backa och så småningom vända. 

Vi hann hem precis i tid för lördagszoom med familj i Texas och London. Sedan skulle det bli middag och jag hade tagit fram en bit ytterfilé (benfri kotlett) från vildsvin för att göra en porchetta. Det är en klassisk italiensk rätt och fläskbiten ska nog egentligen vara både större och fetare, men det här var vad jag hade. Man ska skära upp köttet så att man får en stor platt bit. På den lägger man en fyllning av finhackad salami (svensk i mitt fall), blandad med hackad vitlök och olika bladkryddor som rosmarin, salvia, basilika och persilja (som fanns i kryddlandet). Man rullar ihop köttet och binder det med garn, bryner i stekpanna och sedan in i ugnen till 65 grader. Efter halva tiden lägger man äppelklyftor vid sidan om köttet. 

Det blev riktigt gott och med tomatsallad på brandywine tomat, stekt mandelpotatis, squash, gröna bönor och äppelklyftor en förträfflig lördagmiddag. Jag insåg precis då att man inte ska fotografera mat på den vaxduken, men det råkade vara vad som låg på bordet i växthuset denna kväll. 

När vi ätit middag tittade vi på de två fulla svampkorgarna och bestämde oss för att ta itu med dem på en gång. Det var drygt fyra kilo gula kantareller som skulle i pannan. Sambon tog en öl och jag ett glas som bestod av hälften vitt vin och hälften tonic, denna kväll med smak av clementin. Vitt vin och tonic har jag lärt mej att uppskatta i London, som ett alternativ om man inte dricker öl.   

Det finns sämre sätt att tillbringa en lördagskväll på. Lagom till OS finalen i beachvolley riggade min sambo en ipad i köket så vi kunde följa matchen. När Sverige tog sin fjärde guldmedalj var vi färdiga med svampen och jag kunde stoppa undan 1,2 kg förvällda kantareller i frysen efter prisutdelningen. 

Hälsningar Lena 

Postat 2024-08-11 21:36 | Läst 475 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

En karaktärsfågel i Uppsala

Kajan, en mindre kråkfågel i svart och grå kostym med vaksamma ljusblå ögon. Vi har gott om dem i Uppsala med omnejd. 

Som alla kråkfåglar är kajor smarta och har attityd. De kan uppträda väldigt nära människor men är alltid vaksamma. 

Just nu finns många ungfåglar. Ofta lite brunaktiga och ögat har inte den klara blå nyansen. Kajor är en av ett fåtal fågelarter som faktiskt verkar vara trogna varandra i sina monogama par. Med DNA teknik har man upptäckt att fågelarter som ansetts monogama väldigt ofta har "utomäktenskapliga" förbindelser med andra av det motsatta könet, både honor och hannar hoppar över skaklarna. Men hittills har man inte kunnat avslöja några sådana beteenden hos kajor. De är trogna sin partner livet ut.  

Stora mängder kajor kan skapa problem, men det är inte unikt för kajor. Så betraktas alla vilda djurarter som lär sej bo nära människor och ökar i antal över en viss gräns.  

Nu samlas stora mängder kajor i Uppsalas odlingslandskap. Det är dax för den årliga spannmålskonferensen med tillhörande buffé.  

Lite stretching innan de ska ge sej av mot dagens lunchmöte.  

En lunch som lockar till sej tusentals kajor. 

Åkrarna runt Uppsala dignar av mat och skördetröskorna går varma. Här flyger de mot en nytröskad åker, där det förstås finns en hel del goda frön på marken mellan raderna.

Men det finns också stora mängder lättillgänglig mat samlad på ett ställe. Spannmålsdepån vid Kungsängen i Uppsala.

" - Kolla brorsan! Va mycket fågelfrön någon har spillt ut här! "

Med så här mycket mat kan man kosta på sej en hel del nöjesflygning.

Hälsningar Lena

Postat 2024-08-09 16:21 | Läst 501 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera