Fantasifullt på Fotografiska

Vi fick tid för en tur till Stockholm under semestern. Jag ville se hur det såg ut vid Slussen. Det var länge sedan jag passerade där och jag har sett på Jans bilder att det är helt annorlunda nu. Fin promenadslinga men skulle man råka trilla i vattnet (där det inte finns räcke) såg det inte ut att finnas någonstans där det fanns en chans att man kunde ta sej upp. 

Jag står med ryggen mot Guldbron och antar att det här är Vattentorget. En tilltalande plats med gott om utrymme för cyklister, gångtrafikanter och de som bara vill slå sej ner och vila fötterna. 

Vi hittade en utställning under bron med vad jag tror är kanonkulor och glas. Det här tror jag Jan har nämnt. Det fanns ingen information om vad det var eller vem som gjort glaskonsten, för en del såg nytillverkat ut även om det också fanns gamla flaskor och liknande. 

Vi passerade Vattentorget och gick sedan till Fotografiska. Först såg vi Shepard Faireys utställning Photo synthesis. Kraftfullt och ganska intensivt. Han berättade själv om sitt sätt att jobba och om verken som visades i en film. Intressant och givande när man sedan gick runt och tittade. 

Det här är nog inte riktigt min grej men jag drogs ändå in och tillbringade en hel del tid vid denna utställning.

Prix Pictet är en tävling och det visades bilder av 12 olika fotografer på temat Human. Det var väldigt blandat men definitivt några som var väl värda att se t ex den isländske fotografen Ragnar Axelsson och Federico Ríos Escobar från Colombia. 

Men den egentliga anledningen till att jag ville besöka Fotografiska var Markos Kay och hans Nature portals. Det är ett drömlikt videoverk, där man omsluts av ett magiskt landskap med fantasidjur och mystiska växter över 200 kvm projektionsyta. Motiven ändras hela tiden och man sitter eller halvligger på mjuka möbler och bara förundras om den mannens fantasi. 

– Med Nature Portals ville jag skapa en fridfull och omslutande resa genom ett fantiserat artificiellt nervsystem. Verket utforskar en värld där natur och teknik har blivit så intimt sammanflätade att den grundläggande skillnaden mellan det konstgjorda och det naturliga ifrågasätts, säger Markos Kay (på Fotografiskas hemsida). 

Jag har alltid varit svag för fantasidjur och sagoväsen så det här passade mej perfekt. Det fanns också en del motiv som påminde om sånt som vi ser under ytan som olika sorters koraller och små besynnerliga djur t ex nakensnäckor, anemoner och havstulpaner.

Undervattensdjuren har dock sällan stora ögon, som många av dessa djur hade. Det kändes mer likt djur i regnskog. 

Det här fick mej att minnas ett häftigt (men kort) dyk på Tasmanien då vi fick möta en värld vi aldrig sett tidigare. Det var dock på 42 meters djup och med luft i flaskorna fick vi bara 8 minuter med direktuppstigning. Det blev en minnesvärd "resa" även med Markos Kays fantasivärld och den räckte tre minuter längre (11 min). Den går att beskåda fram till 11 augusti.  

Hälsningar Lena

Goa grisar

På semestern har jag besökt en del gårdar som gått samman i en förening med namnet Bondens mat i Uppland. De vill sprida kunskap om svensk matkultur och öka förståelsen för hur mat produceras, samt sprida matglädje med lokal mat av hög kvalité. Resta gård bjuder på mycket gott som mejerivaror från egna kor, kött från lamm, nöt och utegrisar samt vilt. Här finns även egna charkuterier och kulturspannmål som förädlats till bl a matbröd och pasta. 

Det finns en mängd olika byggnader som är i mer eller mindre behov av reparation. Butik och kafé är inrymda i en gammal kvarn. En kul grej var att du kunde välja bland olika råa korvar i butiken och köpa ett "kit" med bröd, senap , ketchup, dryck etc och sedan gå ut i grönskan och grilla din valda korv på den riggade eldstaden. Annars kunde man förstås ta en kaffe med gott hembakt och avnjuta detta inomhus (regnet hängde i luften). 

Där jag parkerade fanns information om både Resta kvarn och damm på skyltar av gamla fönster. Fyndigt gjort och trevligt att få ta del av. Om någon av er är intresserad har de förstås en hemsida www.restagard.se  Den huvudsakliga anledningen till att jag besökte Resta var...  

...att titta på deras grisar. Många av gårdarna i föreningen har får och/eller nötkreatur, höns eller bin samt de produkter som dessa djurslag ger. Resta gård är den enda med grisar. 

Här har de grisar som får leva ett gott grisliv, inget snack om saken. Enligt hemsidan får suggorna bara en kull per år och kultingarna går med suggan tills de avvänjs naturligt. Man väljer dock att kastrera alla hangrisar (med bedövning och av veterinär). Ornelukten/smaken är inte en risk man vågar ta, men det kostar ju förstås.

Grisarna ser ut att trivas och passar på att kivas lite.

De här två är särskilt fina tycker jag, fast det är grässtrån i vägen. 

Jag hittar ingen information om vilken typ av grisar det är men de fläckiga kultingarna talar för att det är Linderödssvin,  Sveriges enda oförädlade lantras av tamsvin. Det kan också förekomma korsningar, men alla vuxna djur har rikligt med päls och långa trynen.   

Grisarna håller sej bakom ganska låga elstängsel och här har jag bytt till 24-105 mm och håller kameran mellan eltrådarna. Ögonautofokus gör sitt jobb. 

Det var bara i denna låga vinkel jag fick fin ögonkontakt med grisarna, mycket för att deras stora öron ofta skymmer ögonen. De blev också nyfikna på vad jag gjorde när jag hukade så nära dem och stack in kameran precis framför deras trynen.

" - Det blir snett om du inte rätar upp kameran fattar du väl..."

Flera individer hade krullig päls längs ryggen som inte alls såg ut som svinpäls. 

" - Hur vill du att ditt bacon ska växa upp?"

Visst är det så här man vill att grisar ska få leva, men då måste man också vara beredd att betala rejält mycket mer för sitt bacon. Om man dessutom bara tar en kull per år skulle griskött dessutom bli en "säsongsvara", med betydligt mindre tillgång till kotletter och karré när grillsäsongen startar tidigt på sommaren. 

Goa grisar och det krävs ingen direkt djurerfarenhet för att se det. Men den här uppfödningen har förstås också sina problem och även dessa grisar drabbas av såväl hältor som sjukdomar och måste behandlas av veterinär (vilket ger karenstid på köttet osv).  Jag njuter i alla fall av att se dem och stannar en lång stund vid gyttjepölarna. 

Sen kom det faktiskt en kort regnskur och jag hastade tillbaka till bilen. Grisarna tyckte antagligen att det var hur skönt som helst med en snabb dusch efter maten.

Hälsningar Lena

Trollsländor

Jag åkte till Hjälstaviken för att ta en promenad på spången i vassen och kanske hitta någon trevlig liten fågel. Det gick, som vanligt på sommaren, en flock ungdjur där och betade.

En del hade så mycket gräs att de nästan kunde gå vilse i maten, men allt det här gräset tror jag inte att de uppskattar som foder. Det är ju en våtmark och inte en vanlig vall, men de tycks beta av något i vassen. 

Den här tiden på sommaren är det inte så mycket fågelaktivitet på spången, men det satt en stare där och fixade till fjäderdräkten. Jag tror att den hade badat. Jag hörde också några av de typiska arterna i vassen, dock inte skäggmesar.

Sedan hittade jag en vacker röd trollslända som satt på räcket. Den satt stilla så det blev ett par bilder.

För ett par dagar sedan var jag vid Råstasjön och hälsade på svanfamiljen (bilder kommer senare). Då tillbringade jag nästan en timme med trollsländor, för att försöka fånga en flygande på bild. Jag bevakade vasstrån som de ofta satte sej på, kombinerat med att försöka få fokus på de som hela tiden flög framför mej. 

Det blev en enda bild på flygande trollslända, precis när den kommer in för landning på ett vasstrå. Alltså ganska dålig utdelning.

På spången vid Hjälsta stötte jag på trollsländor som betedde sej på ett helt annat sätt och visade sej väldigt tacksamma att fotografera flygande. Jag var också glad att jag hade ett zoomobjektiv (100-500 mm), för de kom ibland väldigt nära. Bilden ovan är tagen med 100 mm och beskuren enbart så att sländan inte skulle hamna mitt i bilden. 

Framifrån är ju roligare och de gröna ögonen lyste i solljuset. Ljuset var väldigt varierande,  för vassen är hög och skuggar på sina ställen. Slutartiden är 1/1250 s och bländare 4,5, ISO 400.

Jag hade sländor runt mej hela tiden och de flög lite knyckigt, ibland väldigt snabbt för att sedan stanna upp några sekunder innan de kastade iväg åt ett annat håll. Om fokus inte var alltför långt borta när jag fick sländan i sökaren, låste kamerans autofokus på den och det blev då ofta en serie på 15-20 bilder, där de flesta var skarpa. Seriebildtagningen var ställd på 12 bilder/s.

Ut genom en glugg i gömslet fick jag en slända mot vissen skräppa och lite annan växtlighet i vattenbrynet. 

Den här flög i skuggan och slutartiden blev då 1/500 s, vilket gav mer rörelseoskärpa på vingarna men också färre skarpa bilder i serien. Vid det här laget hade jag så många bilder på flygande sländor att jag bara experimenterade.

När den stannade till ovanför vatten blev det här ett av resultaten  (1/1000 s). 

Jag har inte en aning om vilken sorts sländor jag fotograferat av de 64 arter  man kan se i Sverige. Den röda i början betedde sej inte som dessa, betydligt större, med grönglänsande ögon. Roliga var de i alla fall. 

Hälsningar Lena

Något som man bara gör när man är ledig...

Jag är ju ganska matlagningsintresserad och när jag är ledig kan jag passa på att göra något i köket som tar tid. I synnerhet som SMHI utlovat mer än 10 mm regn (säkert) denna dag. Jag började med de första ingredienserna som var hackad gul lök, vitlök och selleri.

Sellerin kom från vår egen odling och var frodigare än jag hade koll på. De växer tillsammans med broccoli och grönkål. Eftersom dessa plantor är täckta med duk har jag inte så bra koll. Nu fick jag se att det fanns mer än jag anade.  Antagligen på bekostnad av grönkålen som var mindre än de brukade vara så här års.

Ingredienserna till första "fyllningen" är enligt ovan. Från vänster strimlad vitkål, selleri, gul lök och vitlök, blomkålssvamp i smör (istället för shiitake, för det var något jag hade i frysen), böngroddar samt brynt kycklingfärs (400 g). Allt  hamnar till slut i samma panna och då tillsätter jag tunna glasnudlar (vermicelli) samt smaksätter med riven ingefära, fisksås och japansk soja. Den här röran ställer jag åt sidan för att svalna.

Nästa omgång innehåller, från vänster: brynt finstrimlad vitkål, riven morot, purjolök, hackad vitlök och chili, smörfrästa trattkantareller samt 500 g brynt vildsvinsfärs.  Slutligen blandar jag i samma typ av glasnudlar som ovan tillagade enligt anvisningen (sönderklippta). Allt detta blandas i en stor kastrull och smakas av med ostronsås, japansk soja samt salt och peppar. 

Jag behövde också tunna degplattor och dessa hade jag köpt en asiatisk livsmedelsbutik i Märsta. Storleken jag valt är  21 x 21 cm och det är 40 plattor i ett paket. Vis av erfarenhet hade jag nu sett till att jag hade tillräckligt med fyllning för att använda alla plattorna. De säljs frysta och man kan inte frysa dem igen om de varit tinade. Därför testar jag två olika fyllningar denna gång. 

Det ska alltså bli vårrullar. För att göra en rulle lossar man ett tunt ark med deg, resten förvarar man under en fuktig handduk (till vänster). Man placerar en ansenlig mängd fyllning på degen och viker sedan över den nedersta hörnet. Därefter viker man in sidorna och rullar ihop degarket med fyllningen till en perfekt vårrulle. Man försluter rullen genom att använda majsstärkelse utrört i vatten på den sista fliken av degen.  Det "klistret" kan man se under skålen med vitlök (centralt) på denna bild.

Man placerar sina färdiga vårrullar på en plåt med bakplåtspapper och penslar dem med rapsolja. Sedan bakar man rullarna i 17 minuter, 225 grader (varmluftsugn). Det här är en stor finess med detta recept. Oftast ska vårrullar friteras i olja, men det innebär att hela huset kommer att lukta restaurangkök i dagar efteråt. Jag skulle aldrig fritera 40 vårrullar i mitt kök, inte ens mitt i sommaren när jag kan ha korsdrag.  

Vårrullarna blir perfekta, lite krispiga och inte överdrivet flottiga. Jag serverar dessa med en asiatisk gurksallad (till vänster), för vi har ju mängder av färsk gurka just nu, samt en sås av japansk soja, fisksås, limesaft, sesamolja, socker, hackad chili och vitlök plus finhackad koriander. Den får man drälla på efter behag då man skär upp vårrullarna. 

Det tar minst fyra timmar att göra 40 vårrullar, plus extra tid för att fyllningarna ska svalna något innan man gör själva rullarna. Men det blir verkligen goda och vi har nu två olika sorter i frysen när vi återgår till ordinarie arbetsrutiner. Det här gör man bara om man är ledig :-)

För övrigt kom det inte en droppe regn över Knivsta denna dag.

Hälsningar Lena

Fisktärnor och tornseglare

Förra veckan var vi på besök hos svärföräldrarna som har en stuga på Vindö (Stockholm). Jag tog en promenad ner till småbåtshamnen och mötte det lokala gänget med fisktärnor. 

Mycket eleganta fåglar som inbjuder till high key lek mot den vita bakgrund som molnen gav.

Jag gillar att det blir i stort sett svartvita bilder med enbart en röd näbb och eventuellt att man kan se de röda fötterna.

Det blev också några bilder med klipporna och havet som bakgrund. 

Jag bommade dyket, men den kom in lågt och tog en fisk i farten såg det ut som. Annars dyker de ju från höjden och då brukar man kunna fånga en del på bild. 

Varje dag hemma i trädgården flyger nu tornseglarna med sina telningar i yra cirklar under ljudliga pipande. Jag har flera gånger tänkt att jag borde ta ut kameran med 100-500 mm och se vad jag kan fånga på bild. Ikväll gjorde jag det och det är minsann inte lätt.

Kameran riktad rakt upp och jag följer fågeln tills den inte längre är i bild. Det är inte så svårt, men avståndet är alltid långt fast de flyger in på lägre höjder ibland. Rejält beskuret förstås, även första bilden var det.

Den här kom rakt mot mej och jag satte första bilden, sedan kom den visserligen närmare men då tappade den också i skärpa. 

Vad jag egentligen ville göra var ju att ta bildserier för att sedan försöka montera ihop dessa så man förstår hur fågeln flyger. Här är det nog mest förvånande hur olika ljuset träffar fågelns vingar när den flyger.  Det var halvklart vid tillfället och bilderna är medvetet överexponerade för att visa fåglarna mer än bara som siluetter.  

Här tyckte jag det var intressant att se hur fågeln använder stjärtfjädrarna. Bilderna är tagna med en hastighet av 12 per sekund, slutartid 1/1600 eller 1/2000, bländare 7,1 och ISO 640. De två sista bilderna består av lika många bilder som det är fåglar.

Hälsningar Lena