Fem kvinnor

Bilderna är tagna när de precis försvarat sina respektive  doktorsavhandlingar. Efter många års arbete ställs man inför en professor som är världsledande inom området, i en offentlig diskussion, där alla ens kollegor, familj och nära vänner sitter i publiken. De gjorde det alla med glans och visst syns det?

Fem framstående kvinnor som jag har kommit nära och fått lära känna på lite olika sätt och som idag får representera på internationella kvinnodagen. 

Hälsningar Lena

Människans bästa vän...

Man stöter på dem då de är ute på promenad med sina hussar och mattar. Människans bästa vän sedan ungefär 15 ooo år tillbaka. Men så här såg de inte ut på den tiden, även om den här rasen, en basset hound, historiskt har varit en drivande jakthund. 

Säkert en mysig sällskapshund och duktig på att nosa reda på saker och ting. Kan användas för sök och man korsade med bl a blodhund när rasen togs fram. 

Den här känns som lite närmare ursprungsförlagan även om den är betydligt med mönstrad än en varg. Jag vet inte vad det är för ras men någon sorts draghundstyp, kanske en grönlandshund. Den var glad över att vara lös (i en rastgård) och tyckte inte alls att det var dags att gå hem. 

Så här vill vi ju gärna se dem. Full fart i bra form och bara måttligt smutsig. 

Här har de riktigt kul. Nu verkar det vara få som har halsband på sin hundar, utan istället en sele. En del selar har ett handtag på ryggen och det kan ju vara bra om man vill lyfta bort sin hund från något olämpligt. Eller om man måste lyfta upp sin ivriga badgalna hund som hoppat i vattnet på en plats där den inte tar sej upp. 

Sedan mötte jag den här. Jag satte mej på huk med kameran och det var som att hunden direkt förstod att den skulle få stå i "rampljuset". Den sprang mot mej med sin ägare som försökte bromsa, men hur bromsar man en bulldozer. 

En engelsk bulldogg. Om man läser i hundrasguiden (Svenska kennelklubben) står det " uppträdandet är oförskräckt med tillgivet kynne" och det stämde på pricken. När den kom fram lutade den sej mot mina ben och krumbuktade sej när jag kliade den på ryggen. Den ställde mer än gärna upp på att bli fotograferad (vissa hundar avskyr att bli fotade, jag har träffat flera). Rasen är väldigt gammal och användes historiskt till tjurhetsning och hundslagsmål, men då såg den inte alls ut som den gör idag.  

Successivt genom avel har nosen blivit allt kortare och underbettet mer framträdande. Det är numera en sällskapshund och säkert en mysig sådan men rasen har stora problem med andning, ögon , rörelser och hudinfektioner. När jag ser den här bilden tycker jag den ser anatomiskt helt bedrövlig ut. Tänderna i underkäken pekade dessutom åt lite olika håll...

Hur kunde vi göra så med människans bästa vän? Chihuahua är vår minsta hundras och har blivit omåttligt populär på senare år. Rasens dvärgväxt har lett till att den har problem med t ex utstående ögon, bett-, käk och tungproblem. Älskad av så många men till vilket pris?

Hälsningar Lena

Det var över på fem minuter

Vi chansade och gick ut strax före åtta i går kväll då en av apparna antydde att det kunde vara norrsken i Knivsta. Vi gick genom skogen bakom huset och kom ut på ett öppet fält. Jag hann precis rigga kameran på stativet och var glad att jag gjort grundinställningen hemma. Vi såg hur det började komma grönt ljus och det är här andra bilden, efter en justering med 5 s. 

Denna bild och den tredje är tagen i följd med 20 s exponering. Sedan var det i princip över. Vi stod en stund och tittade på himlen och jag tog några bilder till som bara gav en tunn slöja av grönt.

Appen signalerade igen vid halv ett på natten men då var det inte aktuellt att tassa ut i skogen. 

Hälsningar Lena

Det ska bli blommor

Jag övervintrar ett antal pelargoner och eftersom de står i rumstemperatur börjar det växa ut långa rangliga skott så här års. Jag har nu ansat alla kraftigt och då blir det ju fina skott över som får bli sticklingar. När jag pysslade med detta tänkte jag att sånt här är det väl bara "gamla tanter" som gör...och sedan insåg jag att det kanske är där man är nu....Nåja, grannen tvärs över gatan håller också på (vi brukar byta en och annan) och hon är ingen gammal tant så det känns lugnt.

Naturligtvis blev det några fler än jag tänkt men alla kanske inte klarar sej (fast de brukar göra det). Jag brukar aldrig behöva köpa några nya pelargoner på försommaren...utom möjligen en. Årets pelargon är ju ibland svår att motstå. 

Den minsta av mina pelargoner som överlevt vintern är en Honewood Suzanne och den har redan en liten blomma på gång. Den står i ett soligt fönster och kommer att slå ut i helgen.  

I morgon är det i alla fall fredag och solen kommer att lysa på mina pelargoner.

Hälsningar Lena

Tidigt ute...

Söndag efter lunch, solen värmde fint i lä men den här var nog ändå lite tidigt ute. Det har inte börjat blomma riktigt än i Knivsta...

Hälsningar Lena