Småttingkollage

Kände för att klippa och klistra lite. Den här gången fick det bli våra vanligaste husdjurssmåttingar.

Hälsningar Lena

Grisar som lever grisliv

Vi har varit i Norge den senaste veckan och på väg dit passerade vi en hage längs vägen, i närheten av Kårböle, där det gick några prickiga grisar. Det blev förstås tvärstopp och vänd! Det gick att stanna med bilen ganska nära och jag var snabbt ute med kameran. Undrade om jag skulle sätta på 100-400 mm när jag närmade mej hagen, men det visade sej att 24-105 var mer än tillräckligt. En sugga var först framme vid staketet och kollade in mej.

Sedan följde den ena nyfikna lilla grisen efter den andra. 

De roliga färgerna tyder på att detta är linderödssvin (eller möjligen korsningar med linderödssvin). Det är den enda oförädlade lantrasen av tamgris som finns i Sverige och de djur som finns nu härstammar alla från Skånes djurpark som bevarat en flock sedan 1952.

Jag satt på knä i ett dike och lyckades föra in kameran bakom både ett fårstängsel och två eltrådar. Grisar är inte helt lätta att stängsla in och det fanns en del extra barriärer i form av träpallar mot vägen. 

Det var två suggor och ett gäng smågrisar. Alla bökade på av hjärtans lust och jag var förstås helt såld.  

Även min sambo hade klivit ut bilen och tog några bilder då jag låg i diket och fotade genom staketet.

Tänk att små jordiga trynen kan ha så hög "måbra" faktor, eller är det bara jag som är lite udda?

De hade minsann koll på den där konstiga fotografen som hängde in genom staketet.

Man kan ju undra om det är mej de småpratar om?

Det här kallar jag prima grisliv och efter en mysigt stund med grisarna fortsatte vi mot Norge och ön Tustna som var vårt mål

Mer om Tustna i ett senare inlägg.

Hej så länge,

Lena

Fjällnära kor

En kollega till mej har skaffat en fjällko av typen fjällnära. Det en grupp fjällkor som har använts i traditionell fäboddrift eller som hushållskor på avlägsna gårdar i Norrlands fjälltrakter. Eftersom gårdarna ofta varit ensligt belägna har utbytet av djur från andra besättningar och användandet av semintjurar inte varit så stort som hos fjällrasen i övrigt. 

Fjällkor är ofta vita med svarta eller bruna fläckar och de saknar horn. Alla fjällkors mjölk är mycket bra ur mejerisynpunkt med en världsunikt hög frekvens av Kappa-kasein B som är betydelsefullt för ostproduktionen. Det gör ostutbytet dubbelt så stor från mjölken från dessa djur. Eftersom de får större delen av sommarens foder genom skogsbete har de utvecklat ett starkt fodersök som ger en nyfikna och, om korna mjölkas, väldigt sociala kor. 

Min kollega skaffade en dräktig fjällnära ko för att testa på osttillverkning. Enligt djurskyddslagen får man inte ha en ensam ko (fast det finns andra betande djur som t ex hästar) så hon fick skaffa ett nöt till. Sällskapsstuten, som är en korsning, går ibland under namnet Agent (se öronmärkningen). Han må se helt vit ut men lägg märke till att han har bruna öron.

I slutet av sommaren kom äntligen kalven och det var ju den här krabaten som jag primärt åkte för att titta på. Han har ännu inte fått något namn och som ni kan se inte heller några lappar i öronen. Jag hade turen att det kom en tjänsteresa emellan och fick några bilder innan de stora örhängena var på plats.

Charmig men fortfarande lite skygg så bilderna är tagna med telezoomen. Det var ett varmt sensommarljus i hagen, precis innan solen gick ner bakom träden.

Den behärskar redan tungmanövern som alla kor verkar utöva mer eller mindre frekvent.

Mamman är inte skygg alls, tvärtom kom hon flera gånger för nära och en vidvinkel hade varit mer passande. Jag vet att några som läser min blogg har uttryckt viss oro inför möten med kor. Just den här, med kalv och större kompis, kändes det helt lugnt att besöka inne i hagen. Ägaren var ju också med och lockade fram dem med fallfrukt. 

Lägg märke till de svarta runt ögonen, som eye-liner, dvs som vi använder make-up för att framhäva ögonen. 

Kon heter Mika men hennes son har ännu inte fått något namn.

När mjölkbaren plötsligt öppnade kom den stora kalven på att det där som man kan suga i sej är minsann gott och den fredliga kon låter snyltgästen komma till för det mesta. Trots att den numera är en ren gräsätare och inte har druckit mjölk på flera månader verkar det som att foderspjälkningskanalen fixar det.  

" - Är det detta som kallas fjällmjölk? Gott i alla fall."

Här råder en annan åsikt om vad som är gott. Om katten själv får välja...

Hälsningar Lena

När badglädje får en ny dimension

Efter en varm sommardag kan väl inget vara bättre ...

...än att få kasta sej i en skogsjö...

...och bada av hjärtans lust!

Den här labradoren har tagit badandet till en helt ny nivå. Kolla bara på bilderna nedan.

Man behöver inte kasta någon boll eller pinne, eller leka med sina två kompisar...Den här hunden badar själv.

Skvättandet vet inga gränser och det är många bilder som går bort för skärpan hamnar på vattnet snarare än hunden.

Det ser galet roligt ut.

" - Ooops, nu tyckte matte att jag simmade för långt ut."

Man kan bada närmare land också.

Innan det här badet hade han tränat apportering i vatten, så det är inte första doppet ni ser. Det här är fri lek efter träning och hans två kompisar, som också tränat, väljer istället att springa runt och nosa i skogsbrynet, pinka på träd etc. De flänger runt men Bono väljer att bada.

Bilderna är tagna med 100-400 tele som är mycket användbart även vid hundfoto. 

Här kom signalen från matte att det är dax att gå upp. Färdigbadat för denna gång och nu vet ni väl alla vad som kommer efter bad...

Man kan se att han liksom tar sats....

...för att åstadkomma den värsta skakningen i mannaminne! Här är det också väldigt bra att fota med tele.

Skakningen, som börjar vid huvudet, rör sej som en våg genom hunden...

...och avslutas med att bakändan får ett rejält skak. Hans mer sansade kompis Specks väntar i bakgrunden. Nu är det dax att promenera tillbaka till bilen genom skogen.

Naturligtvis finns det en lämplig liten pöl i skogen som Bono hittar innan matte hinner reagera. 

Men här blev det visselpipan direkt. Nu är det allvar och färdigbadat för Bono. 

Hälsningar Lena

Hundkompisar

Mötte dessa två under en promenad idag. En miniatyrbullterrier eller möjligen en liten bullterrier (hona) samt vad jag tror är en husky. De levde rövare i en hundgård och jag kunde inte låta bli att ta några bilder.

Den lilla hunden hävdade sej väl, mycket energiska anfall.

Här verkar den stora hunden överväga vad som kan vara bästa grepp om den lilla muskulösa terriern....

...vilket resulterar i ett utfall av sällan skådat slag....

Här gäller det att backa med såväl hållning som öron när den lilla bullterriern sprutar fradga av vrede.

En tax undrar försiktigt om den ska våga vara med och leka...

Men det var ju inte så allvarligt...mest på kul faktiskt....

...egentligen är ju den där stora rätt stilig...

" - Kul med en ny kompis, vad ska vi göra nu?!!"

" - Puh....vilket tryckt det var i den lilla jycken...man blir ju helt slut."

Hälsningar Lena