Fiskar som byter kön och bygger bo
En av de vackraste fiskar vi har i svenska vatten är blågyltan. Den hör till läppfiskarna och är vanligt förekommande längs Bohusläns kust. Det är stor skillnad i färgsättning mellan hannar och honor. Hannarna blir också betydligt större, ca 40 cm. Honorna blir inte mer än ca 30 cm.
Den rödaktiga fisken ovan är en hona, som ibland kallas rödnäbba, och den blåskimrande fisken är en hanne, eller blåstråle. Hannar och honor är så olika att man lätt tror att det är två olika arter, dessutom förekommer varianter däremellan. Carl von Linné gjorde det misstaget då han namngav arten 1758, och gav den tre olika latinska namn. Det rätta är Labrus mixtus.
Blågyltan är hermafrodit och har anlag för båda könen när den föds. Unga fiskar ser alltid ut som honor. Vid 7-13 års ålder blir hannen vackert blå och skaffar sig då ett revir och ett harem med honor. Honorna har en hirearki inom gruppen där den största honan är dominant. Om hannen skulle förolyckas förvandlas hon till en ny hanne och tar över reviret.
Den vackra lilla grässnultran är en annan läppfisk, fast den har väldigt liten mun. Den finns bara i Bohuslän, men där är den ganska vanlig. I synnerhet i närheten av Gullmarns mynning.
En fisk som är rolig att titta på nu och dessutom tacksam att fotografera är skärsnultran (en läppfisk även den). Hannarna har väldiga bestyr med att bygga och vakta sina bon just nu.
Hannen bygger ett bo av alger i en skreva och lockar sedan dit honor som lägger sin rom där. Han befruktar rommen och stannar sedan för att vakta äggen fram till kläckning.
Om man upptäcker en hanne som bygger kan man lugnt stanna och titta på den. Den är så upptagen av sitt byggande att den inte bryr sej om vare sig dykare eller fotografer om man är lite försiktigt.
Här byggs det frenetiskt. Kanske inte fototekniskt så bra men ändå illustrerar bilden artens beteende rätt väl.
Man hittar ofta dessa fiskar ganska grunt och man kan då ligga länge och titta på dem.
Mera bomaterial samlas in. Arbetet är inte över när hannen lyckats få rom i sitt bo utan då måste han vakta äggen. Det finns nämligen snikna hannar som ser ut som honor. De försöker komma åt att befrukta äggen för att föra sina egna gener vidare utan att behöva lägga ner allt arbete på bobygge och att locka till sej honor. Desstom finns de förstås de som äter fiskägg...
" - Här är mitt bo så håll er på avstånd ! "
Det var allt från dagens rapport
Lena
// Leif M
Hälsningar Lena
Fantastiskt att du kan fånga detta på bild och intressant att du har kunskaper om vad som händer under ytan. Ser fram emot nästa "rapport".
Här i Västerås pågår någon slags Pride-festival i helgen, det kan ju kanske finnas någon mänsklig variant av hermafrodit bland de som dansar runt.
/nic
du är välkommen tillbaka för fler möten med "biologin" när du vill. Jag har några bra källor som jag kollar upp fakta i innan jag skriver så det kan nog t o m bli lite mer än vad som stod i din biologibok.
Det är lättast att få fina porträtt bilder när fiskarna själva visar upp sej av någon anledning (oftast i parningssammanhang), för då är de så upptagna av sina ritualer att de inte bryr sej. Det samma gäller ju även för många djur på land, apropå festivaler....
Hälsningar Lena
Och tack för biologilektionen! Trodde det bara var fåglar som byggde bo. /Stefan
kul att du tittar in här. Det finns en oerhörd massa vackra fiskar och även annat liv som t ex anemoner, kräftdjur, maneter etc längs kusterna i Sverige och Norge. Artrikedomen längs Norges kust är jämförbar med Röda Havet, men det ser annorlunda ut. Det finns många fiskarter som bygger eller underhåller någon typ av bo, som de sedan vaktar.
Hälsningar Lena
det finns oerhört många arter av fiskar och andra djur i våra vatten runt Sverige. Många har också fascinerande liv med bon, revir eller parningsbeteenden som man kan iaktta om man vet vad man ska titta efter. Det är ofta mycket lättare att ta fiskporträtt när det är parningsdax, för då är fiskarna (precis som andra djur) så upptagna av just detta att det inte bryr sej om en störande dykare.
Hälsningar Lena