Tour de France V. Mot Normandie.
Villequier vid Seines strand strax nedströms om Caudebec En Caux. Här bor Jeanette i en imposant tegelbyggnad, tre våningar hög med en en lindrigt sagt brant trappa som binder samman våningsplanen. Och hur Jeanette via den trappan lyckats möblera huset är lite av en gåta, för välmöblerat är det. Och ytterligt trivsamt.
Vi är i Normandie och gör så klart utflykter till kusten. Honfleur, Deauville, Fécamp, Yport, parisarnas weekendstränder, men landstigningsstränderna och dårskapens kyrkogårdar får anstå den här gången.
På Seine kommer fraktfartyg och pråmar med regelbundenhet. På väg upp mot Rouen utnyttjar man det ingående tidvattnet och får några knop gratis. Ut ur Seine åker man på det utgående tidvattnet. Den här är på väg upp. Lotsen, den lilla båten möter upp.
Biblioteket i Honfleur (med särskild adress till Måns Hagberg) får mig att fundera. Är det lättare att acceptera en hypermodern arkitektur om den inrymmer en folkbildande verksamhet än om den vore rent kommersiell? Hur som helst, Honfleurs stadsbiblioteks glasbubbla gifter sig utomordentligt väl med den omgivande korsvirkesarkitekturen, åtminstone så som jag tycker.
I Honfleur finns för övrigt ett sånt där litet museum, den här gången om Eric Satie. Interaktivt, ljudeffekter, hörlurar i öronen. Snyggt men kanske lite soppa på en spik. Men gillar man Satie och passerar Honfleur är ett besök väl värt.( Det finns en liten film gjord med Saties musik som nån slags inspiration. Gjord i en rätt snitsig animationsteknik.Se den här.)
Den här bloggen är en bilddagbok, ett resereportage, ett litet jag-var-där. Så som fotografi ibland, eller snarare ofta gestaltar sig som. Det personliga med nya och gamla vänner. Tillvaron när den är, om inte bäst så åtminstone på den ljusa sidan.
Och bilddokumentationen, med eller utan bokeh, oskärpa, svartvitt och andra berättarkomponenter i den fotografiska bilden. Med den dedikerade kameran eller den på fickan. Fotografi handlar det i alla fall om.
Hälsningar Lena
Biblioteket har inte många år på nacken. Och det var inte bara hästar på stranden. Ett otal franska hundar också.
/Gunnar S
/B
/Gunnar S