Om stilleben och lite annat.
Ibland återkommer jag till det här med stilleben, lite uppställningar med grejer. Och det blir nästan alltid med enklast tänkbara ljussättning. Det kan tyckas vara en verksamhet som är rätt världsfrånvänd, och ja, jo det är det så klart. Men för mig skärper det antagligen mitt bildtänkande. För jag tror att såna här övningar faktiskt kan hjälpa mig i annat foto, sånt som jag hellre skulle vilja pyssla med, dokumentärt, och mer människor. Och kanske få användning för bilder i viktigare sammanhang. För till skillnad från bildkonsten, som helst ska hålla sig på en eller ett par armlängder från politik, likväl som att det omvända förhållandet ska råda, så smiter fotografiet in under den konstnärliga radarn, så kameleontisk den är. Ett foto kan vara politiskt eller opolitiskt beroende på observatören. (Inte utan att Schrödingers katt nära nog jamar bland associationerna, om man får vara långsökt.)
Fotografi kan vara politiskt utan att skämmas. Fotografi kan berätta, rapportera, dokumentera, agitera. Det är nästan till och med så att om den konstnärliga tekniken som används är foto, då fungerar också den politiska konsten.
Men den traditionella bildkonsten har svårare med det. Fungerade John Heartfields antinazistiska bildmontage? Ja. Men fungerar hans bilder idag? Jag vill svara nej. Med fotografiskt grundmaterial blir bilderna med nödvändighet daterade. Bildernas rekvisita skapar dateringen. De blir historiska dokument. Så det är kanske så att den traditionella bildkonsten ofta strävar mot allmängiltighet och tidlöshet. Fotografiets grundtema är motsatsen. Fotografiet är alltid ögonblicket. Även i en tidlös solnedgång eller i ett landskap. Fotografiets tidlöshet ligger i så fall hos betraktarens hand och öga. Så hur förhåller sig det till ett stilleben? En uppställning? Ett stilleben är inte ett landskap. Ett stilleben uppstår inte av sig själv. Ett stilleben är alltid en produkt av en hand. Den skapande, avbildande handen.
(Bilderna tagna i augusti på sommarverandan. Vitmålat, många fönster och en reflexskärm. Nikon D800 Nikkor 24-75/2.8)
- hawk
Ha det gott
Gunnar S
Ha det gott
Gunnar S
Även om jag ser helst att politik, förs någon annanstans än här på Fotosidan. Så visst, en bild / ett foto, är ju alltid ett ögonblick av verkligheten. Och verkligheten är väl faktiskt alltid politisk, eller..
Så...
Hur fotografen tänkt - kommer ju oftast i den ev bif texten.
Hur betraktaren tänker - kommer i bästa fall i kommentarsfältet.
OCH IBLAND är de rätt lika, men oftast inte.
Så tycker jag
// Conny
Ha det gott
Gunnar S
Ha det gott
Gunnar S
Fotografer letar vinklar och arrangerar alla kort innan denne knäpper. På nått sätt blir allt stilleben... eller allt som fastnar på bilden är en avbild av verket/motivet/stillebenet.... Blir det dokumentärt foto då?
Peter Henry Emerson hade en del tankar som revolutionerade fotografin, på den tiden... Fast det är ju så länge sen.
Ha de gott.
Jerry
Jomen visst. Alla fotografier har ju alltid någon form av avsändare. Och kameran dokumenterar lydigt vad fotografen valt i sitt utsnitt.
Emerson är intressant, fler i dag borde veta vad han betytt. Och att kanske sätta in Emerson i det sammanhang han verkade i. Något att återkomma till.
Ha det gott
Gunnar S