Om mer eller mindre korn

Med rätt långa intervaller dyker frågan om korn eller inte upp i fotodebatten. Ofta med så långa mellanrum att det blir som en ny erövring varje gång.
Frågan om fint korn, och ett mjukt kopieringsförfarande och motsatsen och vad som ska premieras går tillbaka till fyrtio och femtiotalen men har nog ändå ett ännu äldre ursprung. Ofta kom frågan att handla om vad som var rätt och fel, god visavi dålig smak och liknande. Mer sällan om att teknik också är uttrycksmedel. Man talade om "rosenlundare" och "bakgårdsromantik". ”Mjukisar” och ”hårdisar” skulle man också kunna uttrycka det.
Men något intressant, som på intet sätt är förbigånget vare sig i den tidens debatt eller den som numer dyker upp då och då, är att det i mycket handlade om introduktionen av nya snabbare fotografiska material. Läs grövre korn, ökad ljuskänslighet, framkallarerecept  multigradepapper och allmänt en önskan om större omfång bilderna, vilket så klart triggade igång branschen att försöka kombinera fint korn med snabbhet. Lite katten på råttan liksom. Ett problem var ju också hur man skulle klara av mellantonerna i dåtidens rasterteknik. Och då talar vi om boktryck, rotogravyr och  klichéteknik långt före den tekniskt enklare offsettekniken. (För att inte tala om dagens digitala bläckstråleskrivare.) Det är lätt att glömma bort att det är tryckindustrin som i huvudsak leder utvecklingen. Amatörer, såväl trivialfotografer som hängivna entusiaster åker med på tåget om man så säger.   

Men det finns en annan intressant infallsvinkel på det här med korn. Om man tittar lite på den konstgenre som ligger närmast fotografiet nämligen konstgrafik; torrnål, etsning, kopparstick, litografi med mera, grafik från slutet av 1800-talet och framåt. Från den ofta mjukt tecknade och noggranna etsningstekniken eller ”tusenstreckare”, torrnålar av Isander, Fridell och Borglind under tio och tjugotalen, till efterkrigstidens grafik; Börje Vesléns skissartade svartvita litografier, Börje Sandelins drömska scener för att nämna några. Uttrycksmedlen går arm i arm med berättelserna. Från nationalromantikens efterdyningar till efterkrigstidens atombombsångest och tiden där emellan.

Grovt korn och hård kopiering? Bakgårdsromantik, ja kanske. Korn och oskärpa behöver nödvändigtvis inte vara synonymt med det socialt engagerat fotografi som gick hand i hand med de växande alternativrörelserna under sextiotalets andra hälft och senare även under sjuttiotalet. Korn och oskärpa kunde vara ett uttrycksmedel i sig, nåt som också tog sitt ultimata uttryck i fotografiken, tekniken som i mycket möjliggjordes av den reproteknik som hörde intimt samman med offset, och silkscreenteknikens intåg i tryckmedia. Det här är också en tid när tryck och affischkonst blev enklare att arbeta med, till alternativrörelsernas fromma.

Idag blev det lite pyssel  med några Tri-X negativ. Lyssnade på Sevda https://open.spotify.com/album/7pISLhD4rDwK7tl85o5jT6?si=OhaX5WIvTzi11A2-BG-6GQ , en platta som håller i alla väder. Och då fick det bli en bild på trumpetaren och bandledaren Maffy Falay. Ett bildexempel på det lite tidstypiska bildsättet, inte nödvändigtvis kornigare men inte heller mjukt. Ser också att dammbortagningen borde göras lite mer noggrannt. Pentax spotmatic Tri-X 1600ASA. Antagligen en Takumar 85mm.

2021-02-11 00:25   bassa

Hej Intressant läsning, som aldrig tycks sluta diskuteras..
En ung Maffy du plåtat här. Bra bild!
Jag spelade med honom och Bernt på Lilla Maria, ett jazzställe, som låg vid Mariatorget. flera gånger. En kul tid.
Maffy är en stor personlighet, och omedvetet väldigt rolig. även i vårt primitiva musikrum bakom scenen under pauserna, garvades det ordentligt när detta energiknippe ordentligt höll låda.
/ Bengt H.

2021-02-11 13:01   mombasa

Hej, ja det är bra med eviga diskussioner att ta till då och då. Kul att höra att du spelat med Maffy. Jag kan gott föreställa mig att han var en kul typ. Jag träffade honom ett par gånger back-stage när han spelade i Uppsala. Sympatisk tror jag att jag mins honom som.
Gunnar S

Nils Bergqvist 2021-02-11 16:00

Intressant filosoferande. Korn är intimt förknippat med småbildsfotografin (i viss mån även mellanformat) och de snabba filmerna. I övrigt syns inte kornet i de större formaten. När du skriver fotografik så menar du väl fotogravyr, som är en tryckteknik med fotografi som utgångspunkt? I fotografik är det grafisk film som används, det har ju inget att göra med tryck, men kan givetvis återges i tryckt form som i böcker eller utskrift.

Svar från mombasa 2021-02-12 15:40

Hej. Ja tanken om att tekniken går hand i hand med det fotografiska eller konstnärliga uttrycket är nog rätt rimlig. Jag tänker nog på fotografik som en samlingsbenämning för flera olika metoder att framställa bilder som var mycket i ropet på sextio och sjuttiotalet. Pär Lundqvist skrev ett par böcker om såna tekniker. En hel gick att åstadkomma i ett "normalt" mörkrum men hade man tillgång till en reprokamera och en copyproof-framkallningsmaskin gick det att göra mycket. Bland annat original till affischer som trycktes i silk-screen. Och offset, där tidens alternativa affischkonst gärna jobbade med streckoriginal som trycktes i Pantonefärgsystemet. Ja, those where the days..!