Om historiens gång
Jag har läst Andreas Gedins nyutkomna bok: Christer Strömholm och nazismen. Den är, som PerErik Åström skriver i sin blogg här på FS, tunn. Det är inte mycket nytt av fakta. Mycket om CHS är redan känt och relativt väl genomlyst. Jag skriver relativt. Mitt förhållande till CHS är ganska tunnt. Någon föreläsning, ett heldagsseminarium, ja det landar nog där. Bortsett från bilderna och böckerna som alldeles oavsett satt rejäla spår i bildtänket.
Men tillbaks till boken. CRS har varit död i många år, nån rimlig förklaring ur egen mun lär vara omöjlig oavsett det gäller snedsteg, ställningstagande eller faktiska omständigheter. Och nu handlar det om mer eller mindre underbyggda spekulationer. CHS nazistiska bakgrund kommer man inte förbi. Han har som bekant varit tydlig med det i sina böcker.
Men så är det något som skaver. CHS har någon eller några nattgäster, inneboende, tillfälliga besökare. Nazister på flykt med Sydamerika som destination. En graverande nyhet kan man tycka. Framför allt för CHS var fyllda tjugosju vid tidpunkten och vid den åldern borde han rimligen slutat med såna dumheter.
När man är tjugosju borde man vara vuxen och kunna se konsekvenserna av sin inställning, att bli vuxen och insiktsfull. Men världen är full av människor, betydligt äldre som ägnar sina liv till selektion av andra människor. Är man då ond på riktigt och hur kommer det sig att vi kan om inte tolerera så åtminstone ha ett visst överseende med de yngres ondska? Och det är kanske här någonstans Andreas Gedins bok landar. Att kunna sortera, skapa avgränsningar i lite grann av tidens anda NPM, new public management där man med metoder kan värdera människor. Ja, medveten om att där slank tanken iväg, men ändå, var går gränsen för en vuxen människas förmåga att hålla tanken förnuftig? Idag vill man från vissa håll sänka straffåldern från femton år till lite lägre. När blir man vuxen?
Väl medveten om att såna här tankar enligt rådande konsensus på FS inte gillas. Dock, Upprinnelsen, Christer Strömholms fotografi och gärning är väl åtminstone en fingertopp i det fotografiska badet.
(Läkarmottagningen Therezienstadt. En av nazismens sorteringsplatser. Nikon D300 24-70mm)
Det är knepiga frågor. Men jag undrar om så många med sådan lätthet kunnat förbigå dessa fakta om CHR inte varit en så stor ikon och mentor för många av våra fotografer? Det är kanske lättare att fördöma någon som inte påverkat en själv i lika hög utsträckning?
/Affe
/per-erik
Ha det gott /Gunnar S