Om fotografi som kommer till vägs ände. Och dagligt bröd.

Härom veckan träffade jag en av svärsönerna. Han hade en mobiltelefon och visade glatt att nu fixar den kort skärpedjup och med den tillhörande oskärpa också. Det mesta går att simulera. Och frågan är varför man ska simulera kort skärpedjup? Jo, därför att vi, både fotografen och betraktaren finner det vackert och nöjsamt för ögat. Att det finns en skillnad mellan fotografen som skruvar på sitt objektiv för att erhålla effekten, och min svärson är dock uppenbar. (Nu ska sägas att svärsonen i fråga äger de nödvändiga kunskaperna om skärpedjup, såväl långt som kort. Men om han inte gjort det?)
Nu fixar hans mobilkamera inte de där sköna reflexerna i bländarlamellerna, de där som är så hett eftersträvansvärda när man gör film. Regniga gator, a la Taxidriver, typ.
  Då kommer frågan. Nu, eller den dagen mobilkameran kan göra allt det där du med fotografisk kunnighet kan åstadkomma, i stället görs per automatik. Vad kommer då att krävas av fotografen? Vi skruvar oss allt närmare bildens och fotografiets kärna. Berättelsen, och allt vad den innebär. Den berättelsen kommer mobilen inte ha så mycket att komma med. För en algoritm med bildsyn, med humanistiskt bildtänk och därmed medföljande bildkomposition? Svårt att tänka sig det. Så ju närmre du kommer den perfekt tekniska kameran närmar du dig också den vägs ände som kräver att du förstår bildens språk och bildens berättelse. Där hjälper inga algoritmer.

Grönsaksstånd  Chinatown. NY. Det var och är något sublimt med ljuset i den här bilden som jag inte riktigt kan komma åt. Finns det algoritmer som kirrar sånt? Nu är det här inget exempel på ett humanistiskt bildtänk, kanske inte ens komposition att jubla över. Men vad jag vill komma åt är att fotografiska bilder har, eller kan ha dimensioner som inte låter sig förklaras. Det kan som i det här fallet handla om ett privat kontext. Men som kanske, kanske nån gång smittar över till en lyssnare nånstans. Nånstans finns någon som hör tonen, dissonansen kanske. Bildkommunikation är inte enkelt. Men något vi lär behöva syssla mer med när kameran fixar resten.

Med anledning av Kerstin Bernhards bok Brödminnen får den här bilden hänga med. Bröd är viktigt. Undrar om det finns en brödalgoritm?

2021-02-26 10:40   connyM

Intressant fundering, som nog kommer att diskuteras ju mer appar det kommer !
// Conny

Svar från mombasa 2021-02-26 20:34

Hej. Ja vi kan bara hoppas att det bir en diskussion åt det hållet. Och en diskussion som ruskar till lite. Vi får jobba på det.
Ha det gott
/Gunnar S

2021-02-26 13:48   jerrysoderberg

Hej Gunnar!
Jag och en del andra använder kameror med film. Jag har visserligen några fina digitalkameror liggande men, de attraherar inte längre. Min mobil är tillräckligt bra om man bara vill komponera bilder.

Kanske är det viljan att göra mer själv som får folk att välja filmfoto. Man kan faktiskt hitta alternativ till mainstream. Om viljan att ta kontroll över hela processen finns.

På FS raljeras det en del om filmfoto och det kallas hippster mm. Men det finns andra ställen med fotografiska samtal mellan utövare.
Ha de gott.
Jerry

Svar från mombasa 2021-02-26 20:40

Hej Jerry.
Det finns några entusiaster som gillar det där med film. Att vara delaktig i hela processen. Det låter sig göras med film i kameran, men knappast i den digitala, hur mycket man än jobbar på det. Det finns liksom väldigt lite ”magi” i digitalt foto. Jag drar i väg en eller annan rulle anaogt, sist med en Fomapan i en Nikon FG. Ska framkalla nästa vecka, lite spännande ändå.
Det raljanta på FS om filmfoto kan man och ska man strunta i. Man får köra sitt eget race, alldeles oavsett det gäller filmfotografi eller bildkommunikation :-)
Ha det gott
/GUnnar S