Lite mer om den vackra oskärpan

En anledning till att bilder ser ut som de gör i dag är de digitala kamerornas förmåga att få fram mycket högt dynamiskt omfång. Det blir som att kopiera på mjukt papper samtidigt som man använder hårt. Lite förenklat uttryckt. Moderna digitalkameror kan väldigt mycket mer än förr. Om det nu är något eftersträvansvärt är en annan fråga. 
Om man då börjar med konstaterandet att en bild är en bild. Ett resultat av ett samspel mellan apparatur och ett intellekt. En bild är oftast, nästan alltid en avbild av en uppfattad verklighet.

”Gråsåsighet” är nog ett resultat av stort dynamiskt omfång. En ögonöppnare  och aha-upplevelse om detta fick jag i samband med ett seminarium om bildbehandling arrangerat av Svenska Tecknare som bortgångne Stefan Ohlsson höll. Där han rekommenderade att dra in svart och vitpunkt i histogrammet lite, lite granna. Det resulterar visserligen i en aning sotning i det svartaste av svarta likaväl som en liten, liten utfrätning i det allra vitaste vit. Men resultat blir, om man tillämpar det på gråskalebilder en om man så får säga, snyggare kontrast. Man klipper bort en pytteliten bit av gråtonerna, resultatet syns tydligt i ett histogram. Man går bort från det stora dynamiska omfånget till förmån för en vassare bild. Men motsvarar det ögats sätt att se? Nej, framförallt för att synapparaten ser i färg. Total färgblindhet lär för övrigt vara ytterligt sällsynt. Men en bild är en bild, vilket inte nog kan upprepas. Bilder kan ha olika dialekt och tonfall. Vilket också kan upprepas.

Här blev det svartvitt med tri-x simulering i Efex. Som just skapar en markerad S-kurva, kanske lite väl mycket, man kan jämna ut den lite grann utan att det gör nåt. Om den här oskärpan faller i smaken kan så klart diskuteras. Liljevalchs nya konsthall. (Fuji Xpro2 23/1.4.)

2021-09-08 15:37   jerrysoderberg

Hej Gunnar.
Stefan undervisade som gästlärare på fotoskolan.... Ibland vill jag göra mina bilder som han visade plus lite till. Tekniken i det "digitala mörkrummet" kan ge så mycket extra.
Fast egentligen tycker jag att det räcker fint med skärpan/oskärpan från gamla objektiv utan att skärpa extra... Både i färg och svartvita bilder.
Annars kan dagens kameror och program ge oss bilder som inte går att skilja från de som kommer från film, förutom just skärpan/oskärpan som de gamla objektiven ger.... Så för mig ger de gamle en extra knorr till bilderna. Än så länge klarar inte Fuji att emulera ett Carl Zeiss Jena.
Men, snart blir det kanske inne att ge sina bilder en simulerad kantoskärpa,. Vem vet.
Ha de gott.
Jerry

Svar från mombasa 2021-09-08 21:30

Hej Jerry. Det är nog ingen större risk att Fuji, eller nån annan aktör kommer att försöka återskapa kantoskärpa :-).
Och att få till det där rätta analoga uttrycket är minsann inte så lät i det digitala mörkrummet. Det handlar nog inte så mycket om att åstadkomma ”fake”, men kanske mer om ett tonfall, en röstläge i bildberättandet. Det här med tekniken som en berättarkomponent var ju nåt som Stefan O tillsammans med Bo Bergström skrev en hel del om i boken ”Tala om bilder”. Om du inte läst den så rekommenderar jag den varmt.
Ha det gott
/Gunnar S

jerrysoderberg 2021-09-09 07:44

Tack för boktipset. Den boken är nu beställd.//Jerry