Is
Rutten is. Som så mycket annat i denna värld.
Den här texten och bilden är nu en månad gammal och har blivit liggande. Så nu är vi i början av mars.
Det blev några dagar ute på ön. Snorkallt och en vår som gick i stå. De förväntade vårtecknen uppenbarade sig inte. Sen blev det en sväng i fjällvärlden. Men. Det är en tid i moll då en kär vän alldeles nyss gick bort, i tiden alldeles runt hörnet. Häromdagen. Det var naturligtvis väntat. Vi har följt resan hela tiden. Men ändå, man intalar sig, det ska nog gå bra, så klart...men det gör det inte. Och för varje veckorapport skruvas förväntningarna ner. Och vissheten blir tydligare och tydligare.
Och man tänker, i nån slags barnatrotrygghet. Att här står vi liksom alla på en rad. Tiden är oundviklig. Vi kommer alla gå ur tiden. Men då säger du käckt, jamen jag börjar. Och tar språnget, precis som på badbryggan. Ett, två, tre, på det fjärde ska det ske... För nån ska ju vara först. Nån ska börja. Och nån ska vara sist. Lägga på haspen. Och då tänker jag, i fåvitskhet och barnatro att det var ändå du som var den modiga. Som hoppade först.
Nu kommer blåsippsvåren här ute i skärgårn. Vi är ett par veckor senare. Allorna flockas ute på fjärden och de första gudingarna guppar därute. Ådorna är mycket svårare att se. Bofinkens smatterfanfarer och morkullan drar över taknocken. Rödhaken stänger för natten. Skärgårdsvår.
Ha det gott
/Gunnar S
Styrkekram
Jerry
Ha det gott
/Gunnar s
Ha de gott
Jerry
F
Ha det gott
Gunnar S
/ Bengt H
/Gunnar S