Is

Rutten is. Som så mycket annat i denna värld.

Den här texten och bilden är nu en månad gammal och har blivit liggande. Så nu är vi i början av mars.
Det blev några dagar ute på ön. Snorkallt och en vår som gick i stå. De förväntade vårtecknen uppenbarade sig inte. Sen blev det en sväng i fjällvärlden. Men. Det är en tid i moll då en kär vän alldeles nyss gick bort, i tiden alldeles runt hörnet. Häromdagen. Det var naturligtvis väntat. Vi har följt resan hela tiden. Men ändå, man intalar sig, det ska nog gå bra, så klart...men det gör det inte. Och för varje veckorapport skruvas förväntningarna ner. Och vissheten blir tydligare och tydligare.
Och man tänker, i nån slags barnatrotrygghet. Att här står vi liksom alla på en rad. Tiden är oundviklig. Vi kommer alla gå ur tiden. Men då säger du käckt, jamen jag börjar. Och tar språnget, precis som på badbryggan. Ett, två, tre, på det fjärde ska det ske... För nån ska ju vara först. Nån ska börja. Och nån ska vara sist. Lägga på haspen. Och då tänker jag, i fåvitskhet och barnatro att det var ändå du som var den modiga. Som hoppade först.

Nu kommer blåsippsvåren här ute i skärgårn. Vi är ett par veckor senare. Allorna flockas ute på fjärden och de första gudingarna guppar därute. Ådorna är mycket svårare att se. Bofinkens smatterfanfarer och morkullan drar över taknocken. Rödhaken stänger för natten. Skärgårdsvår.

Inlagt 2021-04-03 22:42 | Läst 784 ggr. | Permalink
Vackert mönster som den ruttna isen skapar och visst finns tankar om den ofrånkomliga döden hos mig ofta, har haft en nära kompis som gick bort helt nyligen, dock inte i Covid, en annan nära kamrat låg sex veckor på intensiven men kom hem till sist, nu med lång rehabilitering. Din bild kan man titta på länge! Hälsn, LO
Svar från mombasa 2021-04-04 17:21
Tack för det bildomdömet! Och det gäller att på något sätt hantera det oundvikliga. Död är man först när man är glömd skriver Kristina Lugn ( eller nåt ditåt.)
Ha det gott
/Gunnar S
Det är svårt att mista någon. Jag vet. Man måste få sörja färdigt. Det tar tid. Bilden är vacker men dyster. Nu kommer våren.
Styrkekram
Jerry
Svar från mombasa 2021-04-04 17:23
Hej. Ja det är svårt, och handlar mycket om att faktiskt gå med på att hen inte finns. Vi som var så goda vänner, vandrade och gjorde allt möjligt. Nu får vi ta hand om den som är kvar. På nåt sätt, efter bästa förmåga.
Ha det gott
/Gunnar s
jerrysoderberg 2021-04-04 17:36
Det låter fint.
Ha de gott
Jerry
Fin text (och bild).

F
Svar från mombasa 2021-04-04 20:16
Tack. Även om FS bloggar kanske inte är det bästa formatet för den här typen av tankar.
Ha det gott
Gunnar S
Fin bild och mycket bra text.
/ Bengt H
Svar från mombasa 2021-04-05 12:07
Tack så mycket! Det är långt från gator och torg.
/Gunnar S