Det där med brännvidd och format.

Att vara en fetknopp kan vara en rätt ensam syssla, särskild om man valt en mycket liten skreva i en klippa. Men det är väl det där med evolutionen som inte tillåter några ofyllda hål. De finns plats för allt.
Men nu var det där med brännvidd. Den här fetknoppsbilden är tagen med motsvarande 35mm i fullformat. Den är i efterhand beskuren till det i mitt tycke lite mer harmoniska 3:4 formatet men ändå ganska väl bibehållet utsnitt. Det är bara en liten bit bortbeskuret i högra delen av bilden så någon skalförändrande beskärning har inte skett. För övrigt hamnar nog skärpan på gränsen för vad objektivet förmår.

Kirskål anses vara ett gissel i trädgården men man kan nog ändå med viss fog påstå att den är en effektiv marktäckare. Blomställningarna är ganska vackra de också, särskilt i lite motljus. De är dessutom populära landningsplatser för allehanda blomflugor, baggar och annat som lever och verkar i naturen. 
Här är det ett Nikkor macro 55mm på en D800. Den här bilden är beskuren i formatet 3:4 men dessutom skalförändrad beskärning. Utsnittet torde motsvara cirka 80mm. Och skärpedjupet är smalt. 
Det här är så klart fotografiska självklarheter men när det nu finns hur mycket tid i världen som helst känns det som kan en liten repetition och framför allt reflektion runt självklarheterna vara rätt nöjsam. Det leder lätt in i tankar om bildens berättarkomponenter. Allt det som faktiskt syns i en bild är något som i olika grad påverkar läsarens intryck.
För snart tre år sedan avslutade jag min karriär som media- och fotolärare. Och det var väl lite av ett mantra det här med att man ska vara beredd att undersöka bilder, både egna och andras för att se hur de är uppbyggda och hur de fungerar. Både i den grundläggande tekniken men också undersöka bildernas grammatik. Det som betraktaren, mottagaren sysslar med.  

Lite granna onödigt vackert

Att en midsommarafton i skärgårn skulle bli 25 grader varmt, fullt badbart i sjön. Klarblå himmel och fjärden ligger blank som ett nybonat golv hade man väl inte tänkt sig. Luttrad som man är. En sak har vi dock lärt oss, glömd öl i köket därhemma smakar alltid så gott. Men det går att njuta en midsommarlunch utan pilsner, trots allt.
Xpro2 och 23mm. En inte oäven kombo även i landskapsfotots domäner. Fast den här bilden är tagen med Iphone 6.

Utflykt i trädgården

Så är det midsommar igen. Trastarna flöjtar i kvällningen och morkullan drar oförtröttligt över taknocken. Det blir en egendomlig distanserad midsommar i år. Men strövtåg i trädgården kan man alltid göra. Det här är plåtat med en tidig sjuttiotals Nikkor Macro och D800 som kommer till heders så här i sommartid när det ska makrofotograferas. I brist på annat. För övrigt pågår det en aning till diskussion runt gatufoto i gruppen gatufoto. Intressant, kan kanske bli nåt.  Själv längtar jag efter att få åka till en storstad och ströva med kamera. Kanske med en förberedd idé. Ett ”journalistiskt uppdrag” eller så. Men det lär dröja. Det finns dessutom så många projekt där utöver om man så säger. 

Blå iris har inte blommat de senaste tolv åren men nu är det tydligen dags. Och Rosa Alba, invandraren från Samarkand och trakterna därstädes är i full gång. ( Ett intensivt nattligt regn förkortade fägringen dock.) 

Och Aklejan, en av mina favoriter blommar som bäst. Vi har lyckats fröså den så att den börjar sticka upp lite här och där i vår lilla äng. Det finns tydligen fler som gillar den. Aklejan gillar lite oskärpa.
I morgon är det midsommarafton och planen är att distansera oss på något skär därute i skärgårn. Med nyplockad färskpotatis, sill, gräslök och gräddfil. Men nubben, som är fjolårets kryddad med malört från Norrpada, får stanna hemma. Är man båtförare så är man.
   Men som sagt, visst finns det en längtan att få sätta igång med något väsentligt. Det finns idéer som skaver i bakhuvet. En får se vad det här året bär med sig.

Glad midsommar på er alla. Och glöm inte att lägga sju gärsgårdar under huvudkudden. Eller vad det nu var.

Bra boende

Lite granna vaktmästarbostaden. Le concierge. Om det är ägg i korgen gick inte att få visshet om. Undrar vad hyresvärden säger?

Intressanta ämnen

Två intressanta ämnen dök upp på FS den senaste veckan. Om sRGB och AdobeRGB, eller om kvalitetshöjning i gruppen gatufotografi. Två ämnen som kan bli heta på sina särskilda sätt. Frågan är vilket man vill nappa på. Slänga in lite fotogen liksom.
   Men gatufoto är ju ett kärt ämne det också. Lite uttömt vid det här laget kanske. Svårt att arbeta med just nu när jag är långt från gator och torg.
   Kulturklimatet i utvalda sydsvenska kommuner kanske? Inget man hör om i ”dessa tider”. Antagligen bidar man sin tid i kommunfullmäktigen. Man ligger lågt. Annars kanske någon utkräver nån slags ansvar för vad som händer och den karamellen vill man inte ha på tallriken.
Och vad händer med miljöfrågan efter pandemin, postcorona liksom? Kan man undra?
Om politik ska man helst inte tycka och tänka på FS även om fotografi och politik gått hand i hand sen senare delen av 1800-talet. 
Men jag väljer, lite fegt, färgrymder.
   Jag tror att en källa till missuppfattning om färgrymder är oviljan att acceptera vad ögat förmår att registrera och vad tekniken förmår. Det är möjligen här det kan handla om en liten skvätt fotogen. Hur nära kan man komma ögats uppfattade färgrymd? Alla kartor eller avbildningar innebär en förenkling. Facit ligger egentligen i tekniken eller där tekniken möter det emotionella ögat. Det är inte tekniken det är fel på. Möjigen att tekniken inte motsvarar ögats önskemål.
   AdobeRGB är vad som gäller om du vill skriva ut. Srgb är webbens färgrymd, alltså den del av webben där vi kommunicerar. Eftersom det finns väldigt många enheter på webben har man en gång i tiden enats om en standard, en färgrymd där i princip alla förekommande skärmar och liknande utrustning kan fungera på ett nöjaktigt sätt. Men som bekant behövs en större färgrymd när vi printa eller trycker. Vilket kanske kan tyckas konstigt. Eftersom tryck och print rör sig i subtraktiva färgrymder som naturligt nog är mindre än de additiva rymderna som AdobeRGB och sRGB.
Om vi nu utgår från en rawfil så har vi alla möjligheter att gå vidare som vi vill. Vad vill du göra av informationen i din bildfil? Det är i det här läget du tilldelar filen en färgrymd, det som Stefan O så pedagogiskt jämför med att tilldela en valuta ett värde. Har du 10 enheter så blir det rätt olika värde om du väljer 10 dollar eller 10 kronor. Om detta kan man läsa i hans bok Digital bild 4.0. Gör det.  
   I Camera raw, förutsatt att du arbetar i Adobeprogram kan du tilldela bildfilen olika färgrymder beroende på vad du tänker dig ska ske längre fram. Tänker du print väljer du AdobeRGB, tänker du webb tilldelar du sRGB direkt. Det kan ibland hända att du behöver en större färgrymd än de två första, då väljer du Prophoto som är väldigt stor.
Och det är här nånstans en viktig sak dyker upp. Med vilken metod tilldelas färgrymden sina värden. Perceptuell metod eller relativt kolorimetrisk?
https://www.fotosidan.se/blogs/omvantperspektiv/rgb-men-vad-ar-det-som.htm
Om detta skrev jag för ett par år sedan. Det handlar lite att tolka den schematiska bilden av olika färgrymder och att förstå var en bilds färg befinner sig i färgrymden. Det är här det där med perceptuell och kolorimetrisk dyker upp.

Man bör lägga in en eventuell skrivares ICC-profil i Photoshop eller den programvara man nu använder (förutsatt att programvaran tillåter det.) Då kan man som bekant använda sig av tryckbarhetsvarning eller visa korrekturfärg för att få en någorlunda vettig bild av hur det utskrivna eller tryckta resultatet kan tänkas gestalta sig. Här finns ett antal parametrar att ta ställning till. Papperssimulering är ganska bra att ta med i beräkningen så även punktförstoring om man jobbar mot offset. Å andra sidan har de flesta tryckerier numera profiler att ladda ner och då är många parametrar inräknade.

  Tja, så mycket fotogen var väl inte det här. Men nåt att pyssla med en sällsynt regnig och blåsig dag i skärgårn.