Kultis i stan

Kultur på stan i Uppsala. Kulturskolan, muséerna öppna. Det låter liksom överallt. Och i kulturkvarteret Walmstedtska är det fullt röj hela dagen. Musik, körsång, författarsamtal, utställningar med mera. 

Kulturskola som repeterar ser det ut som.

Och blev det inte en liten ”foto på ett snöre” också. Penja Hasselbäck, Sture Ekendahl, Lill Sjöström och undertecknad hänger lite bild. Lill med bilder som ger en del vibbar till Ukraina och Gaza.

På scenen äkta dragshow. Om nu dragshow är allt skruvat till max så får det bli en bild med skruvat av allt, korn, oskärpa. kontrast. Lite extra kul är det med drag i frodig försommargrönska. Situationen medgav av olika skäl inte fotograferande från scenkanten.

Samma dag läser vi i tidningen att Kammarsolisterna i Uppland läggs ner. För dyrt. Studieförbunden. spara. Konstfrämjandet (bevars med folkrörelsebakgrund) inga anslag och så vidare. Kulturen lever farligt. Kulturnivellerarna fick liksom gratishjälp av  en inflation och lågkonjunktur.
    Fuji xpro2 hela dagen och Fujinon 23/2.0 mitt favoritobjektiv om än inte det vassaste men tryggt och förutsägbart på nåt sätt. Man blir vän med sina grejer.

(Så var det det där med fyrkanten, all typografis grund-legobit. Som kan delas i mindre bitar och göra olika nyttor. Återkommer med det.)

Tillriktning, ligaturer och andra typografiska småttigheter

Att bokstavstecknen hamnar där de gör är naturligtvis ingen slump utan noga (får man hoppas) uttänkt av typsnittsmakaren. Eftersom de enskilda tecknen i ett typsnitt har olika karaktärer, kantiga, runda, raka, sneda får man lov att justera tecknens avstånd individuellt så att mellanrummen ser någorlunda lika stora ut. Typsnittsmakaren har utformat en kerningstabell som så att säga ger grundförutsättningarna. En tabell som instruerar layoutprogrammet hur det ska bete sig. När man sätter löpande text (brödtext) behöver man sällan tänka på det, utom i sådana fall när man vill dra in en kort utgångsrad eller undvika en ensamrad (utgångsrad i början av ny sida, kallades tidigare för horunge). Genom att tillrikta, minus eller plus hela stycket ifråga kan man ofta men inte alltid få ord att hoppa över till rätt rad eller skapa en ny rad. I pc-miljö är kommandot alt+höger resp. vänsterpil, och nu förutsätter jag att du pysslar i Indesign, idag det vanligast förekommande layout, eller utskjutningsprogrammet som det också kallas. (Hur man gör i andra program som ex.vis open source Scribus vet jag inte i skrivande stund.) Avståndet får naturligtvis inte bli för litet så att tecknen hakar i varandra. Men i vissa fall är det önskvärt därför har flera typsnittsfonter så kallade ligaturer med som ett litet extra godis.  fl är nog den vanligaste, när f hamnar före l byter programmet automatiskt ut tecknen och ersätter dem med ligaturen fl.

Rubriker bör helst kernas något. Kerning innebär att man plustillriktar eller minus mellanrummen mellan bokstäverna allt för att få det att se jämnt ut. Kombinationen IK behöver lite luft emedans LA behöver mindre än vad kerningstabellerna anger. Sånt syns inte som här i brödtext, men drar man upp graden ordentligt ser man ojämnheterna rätt tydligt. Kerningstegen kan man ställa in, standard är 20/1000 av en fyrkant men jag brukar använda 10/1000 istället. Det blir lättare att räkna då. Fyrkant får bli aftonens cliffhanger. Något att återkomma till.

Men till sist, något mer om linjering. Placera bilder så att underkanten vilar på en baslinje. Utforma bildens proportion så att överkanten linjerat med intilliggande styckes x-höjd. Under bilden ska det åtminstone vara en baslinje innan text dyker upp.