Tillriktning, ligaturer och andra typografiska småttigheter

Att bokstavstecknen hamnar där de gör är naturligtvis ingen slump utan noga (får man hoppas) uttänkt av typsnittsmakaren. Eftersom de enskilda tecknen i ett typsnitt har olika karaktärer, kantiga, runda, raka, sneda får man lov att justera tecknens avstånd individuellt så att mellanrummen ser någorlunda lika stora ut. Typsnittsmakaren har utformat en kerningstabell som så att säga ger grundförutsättningarna. En tabell som instruerar layoutprogrammet hur det ska bete sig. När man sätter löpande text (brödtext) behöver man sällan tänka på det, utom i sådana fall när man vill dra in en kort utgångsrad eller undvika en ensamrad (utgångsrad i början av ny sida, kallades tidigare för horunge). Genom att tillrikta, minus eller plus hela stycket ifråga kan man ofta men inte alltid få ord att hoppa över till rätt rad eller skapa en ny rad. I pc-miljö är kommandot alt+höger resp. vänsterpil, och nu förutsätter jag att du pysslar i Indesign, idag det vanligast förekommande layout, eller utskjutningsprogrammet som det också kallas. (Hur man gör i andra program som ex.vis open source Scribus vet jag inte i skrivande stund.) Avståndet får naturligtvis inte bli för litet så att tecknen hakar i varandra. Men i vissa fall är det önskvärt därför har flera typsnittsfonter så kallade ligaturer med som ett litet extra godis.  fl är nog den vanligaste, när f hamnar före l byter programmet automatiskt ut tecknen och ersätter dem med ligaturen fl.

Rubriker bör helst kernas något. Kerning innebär att man plustillriktar eller minus mellanrummen mellan bokstäverna allt för att få det att se jämnt ut. Kombinationen IK behöver lite luft emedans LA behöver mindre än vad kerningstabellerna anger. Sånt syns inte som här i brödtext, men drar man upp graden ordentligt ser man ojämnheterna rätt tydligt. Kerningstegen kan man ställa in, standard är 20/1000 av en fyrkant men jag brukar använda 10/1000 istället. Det blir lättare att räkna då. Fyrkant får bli aftonens cliffhanger. Något att återkomma till.

Men till sist, något mer om linjering. Placera bilder så att underkanten vilar på en baslinje. Utforma bildens proportion så att överkanten linjerat med intilliggande styckes x-höjd. Under bilden ska det åtminstone vara en baslinje innan text dyker upp.

2024-06-02 22:24   Måns H

Man tackar!

IK och i synnerhet LA tillämpar jag i sammanhang där det ska vara petnoga. Av ligaturer kände jag bara till fi som ibland knyts ihop, fi funkar minst lika bra utan tycker min oskolade blick.

Här på FS bloggfunktion kan det bli påfallande fult med för lite luft, särskilt i anslutning till bilder. Vet inte hur man får in luft på ett korrekt sätt utan fuskar med att använda en asterisk som syns. Så här alltså:
*
Ska återkomma till den här texten, den är intressant!

Svar från mombasa 2024-06-03 10:46

Varsågod. Det är ofta svårt att få till den där ”rätta” luften när man använder hemsidor. Även om det har blivit betydligt bättre. En asterisk mellan två stycken är ett gammalt och välanvänt sätt att markera skillnader mellan stycken. Lite mer paus än en blankrad men inte så mycket som stycke med mellanrubrik.
/Gunnar S

ztenlund 2024-06-03 11:21

Om du trycker vagnretur så skapas ett nytt stycke med p-tagg, men om du trycker shift+vagnretur borde du få en radbrytning med br-tagg istället. De senare bör följas vid renderingen även om du sätter in flera efter varandra, vilket inte är fallet med staplade tomma stycken.

Observera att br-taggarna då hamnar inom det stycke man redan är i. Detta syns kanske inte alltid vid själva renderingen, men rent kodmässigt blir det så. Ska man vara helt korrekt ska man väl då egentligen kombinera t ex en av varje om det ska vara mer avstånd mellan två stycken än vad det blir som standard.

(Om du vill se vad som händer finns det en funktion för att visa koden i redigeraren.)

Svar från mombasa 2024-06-03 19:49

Hej
Vagnretur+shift (shift+enter i InDesign) skapar ny rad utan extra mellanrum. Användbart vid nytt stycke och ska då ha ett indrag, i de flesta länder ett fyrkantsindrag, lika lång som det är högt och storleken är densamma som graden. Man kan och får fuska lite med tre blanksteg i början på raden, åtminstone här på FS. :-)
/Gunnar S

ztenlund 2024-06-03 20:30

Jag syftade på bloggredigeraren på FS, utifrån problemet Måns beskrev, och den genererar (förstås) HTML-taggar.

p-taggen omsluter varje stycke och br-taggen är radbrytning. Kruxet är att när sidan laddas i webbläsaren så renderas inte mer än ett nytt stycke om man har flera som är helt tomma på tecken, vilket jag gissade var det Måns har råkat ut för när han fick sätta in * för att få mellanrum. Däremot syns även flera radbrytningar efter varandra.

Jag menar t ex så här:
https://martinstenlund.se/files/temp/bloggredigerare_20240603.png

Svar från mombasa 2024-06-03 23:15

Bra och klargörande! Vi får mixtra lite mer med det här och kanske komma fram till något som överenstämmer med vedertagen typografi.
/Gunnar S

2024-06-03 09:28   nyanders

Mycket intressant läsning. De här sakerna har jag hört om hemma under min uppväxt men aldrig fått någon förklaring till.
Min pappa jobbade hela sitt yrkesliv på Österbergs Tryckeri i Nyköping, först på civiltryckeriet och sedan mesta delen i tidningstryckeriet (Södermanlands Nyheter). Han kommenterade ofta när de, enligt honom, gjort fel i tidningar med de saker du nämner i texten. Även idag vid 90 års ålder så reagerar han på "åar" i texterna och säger att en bra sättare skulle aldrig släppt igenom något sådant :)
//Anders

Svar från mombasa 2024-06-03 10:41

Tack för det. Åar uppstår lätt när man sätter utsluten text i smalspalt. Duktiga typografer kunde på den tiden trolla med avstavningar utanför manus, knipa lite här och spärra lite där.
/Gunnar S