Lite mer om konst och politik.

Politiker på en armlängds avstånd från konst och kultur. Ja. Besluten i Nacka och Sölvesborg är illavarslande. Det må vara att de är fattade i enlighet med demokratiska spelregler men det ändrar inte att det är beslut vilka man kan ha många invändningar emot. Jag tänker inte så mycket på prideflaggsförbudet i Sölvesborg, eftersom det innebär att man gjort politik av hbtq, något jag personligen tycker är rätt korkat i sig. Men jag ska uppehålla mig vid bildkonst, där fotografi ingår, och här finns det verkliga skäl för oro, även bland fritidsfotografer.

Men först, hur hanteras konst och konstfrågor i kommuner och regioner rent generellt? Stora kommuner har i de flesta fall någon form av sakkunnighet  som är till hjälp för nämnder och beslutsfattare.  Det samma gäller också regionerna. Generellt är kommunernas inköp av offentlig konst oftast genomtänkt, i bland kanske lite ”feg”. Ofta dekorativ, ofta med en viss lokal anknytning. Ofta med ett drag av oförarglighet kan man kanske tycka. Men det är ytterligt sällsynt att en kommun eller region köper in något riktigt upprörande. Så kommuner och regioner, med hjälp av sakkunskap sköter sig ändå bra. Konstmuseer däremot ligger ofta i framkant i den konstnärliga diskussionen. Här kan man visa konst som upprör. Och det ska man , det ligger i konstmuseers uppdrag.

Så ett visst mått av sakkunskap behövs även när det gäller konst. Små kommuner har sällan den sakkunskapen. De har sällan museer eller ens kommunalt drivna konsthallar. I den mån det fattas beslut om inköp sker det ofta informellt på tjänstemannanivå, kanske i dialog med någon lokal politiker, det är inte så stora avstånd i små kommuners korridorer. Det blir inte så mycket  kvalitetssäkring i såna processer.
I Nackafallet där man upprördes av att en avbildning av Marx Kapitalet finns med som ett bildelement i Lenny Clarhälls relief ” I Amelins anda” är ett litet exempel på hur det kan gå när man glömmer bort att bilder kan agera i olika sorters kontext. Och att konstbilder inte sällan är inbegripna i en ”dialog” med andra konstverk. Dessutom har man missat att bilder kan vara skapade i andra tider när andra tankar gällde. Och hur viktigt är det inte då att man försöker förklara och sätta in konstverket i den tid det skapades. (Här vill jag ge en eloge till Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, som i sina samlingar har en keramisk relief som i ett nutida kontext nog kan uppfattas som lite stötande, men där man tog hänsyn till tidens gång och vår historia och behåller den på en framträdande plats men om jag inte är felunderrättad nu är  försedd med en liten förklarande text.) 

Om man nu upprättar ett beslutsinstrument som hanteras av enbart icke sakkunniga, i dagsform. Vad kan då till exempel hända om det lokala biblioteket vill upplåta sina väggar till en fotograf som skildrar något kontroversiellt eller besvärande? Indragna eller minskade anslag till biblioteket i fortsättningen? Fundera på den saken en stund.

(Bilden ovan har väldigt lite med texten att göra, Man skulle nog kunna säga att den är väldigt öppen och på gränsen till entropisk. Men så kändes det i morse. Lite som stängda fönster, rullgardiner och sånt.)

Åter i stan och konstfundering

Häromdagen befanns det var fler par strumpor i stadens garderob än i öns garderob. Det är ett synligt tecken på att året går och hösten är här.
Dagens åttakilometersvända tangerar Bror Hjorts hus och en utställning med Björn Brusewitz konst. BB är en utomordentligt skicklig grafiker som numera också skulpterar. Och nog ser man en samhörighet med delar av Torsten Renqvists konst Torsten Renqvist som också gick från måleri till grafik för att "avsluta" som skulptör.
Björns konst rör sig nog i en andlig del av tillvaron. Han citerar också Torsten Renqvist "...människan färdas in i framtiden baklänges. Det vi kan iaktta är det förflutna..."

(Undrar vad politikerna i Sölvesborg skulle tycka om Björns konst? Den är ju rätt öppen för tolkning. Den kanske passerar under radarn. Eller så blir den "Entartete Kunst". Det beror i så fall kanske på den politiska dagsformen.)

Öppet till och med den 13 oktober torsd-sönd 12-16 fri entré

Det där med slöjor.

Har jag funderat om lite då och då. För om det nu är ett problem med kvinnor som bär slöja, därför att det är ett uttryck för kvinnoförtryck, religiöst förtryck, hederskultur eller vad man nu kan hitta på. Är då lösningen på slöjproblemet att införa minusinvandring eller liknande? Läs, skicka tillbaka kvinnorna till platser där problemet med slöja är som störst. På vilket sätt skulle det hjälpa kvinnor som tvingas bära slöja?
(Om det finns ett problem kanske man ska fråga sig vem som "äger" problemet.)

Om att plåta hundar. På gator.

Rätt mycket gata i den här bilden. Det här med att ta bilder på hundar är lite omtvistat. Elliott Erwitt hade inga problem med det, tvärtom. Andra fotografer har haft det. Anders Petersen har tagit en bild med en hund fjättrad vid en skåpbil och hunden har ena benet i gips. Hundens minspel, om man nu kan kalla det så är mycket tydligt. Riskavstånd tio meter typ.

Idag är ljuset milt. Vinden ostlig. Vi skördar i landen.  Och pratar man om ljus är vi  nu den tionde september i ett ljus motsvarande runt den tionde april.

Skalövning

Får bli en skalövning idag. Naturligt ljus. D800 och ett Nikkor 55mm makro från tidigt sjuttiotal.  Ostronskal är det visst komplett med över och undersida. Eller hur nu ostron tänker sånt med över och under.