Lök

Idag skördas löken. Lök är en nyttighet och stapelvara. Billig, anspråkslös. Används över hela världen. Några lökar, lite salt och vitpeppar, kanske en nypa timjan och du har en löksoppa. Det behöver inte vara så märkvärdigt jämnt. Så hittar man en brödkant och en ostkant ligger visst längst in i kylen, så blev den gratinerad oockså. Det enkla och goda livet.

Morgon

Morgon. Springrundan. Morgondoppet. Hyfsat varmt i vattnet, fortfarande. Lugnet lägrar sig på ön.
På kvällen kommer lågtryckspassagen. Åskan mullrar in över fastlandet. Vi väntar på regn. Av det kan man inte få tillräckligt verkar det som.

Konstrundor

Till Norrboda på Gräsö kommer vi på vår konstrundetur i juli månad. Här i och utanför en lada ser vi bland annat konst av Ulla Gerbrandt och foto av Hans-Åke Lerin, en inte helt obekant filmare. Det är han som siktar med kameran åt höger i bilden ovan. I bakgrunden Bosse Olofsson och Bengt Eriksson, två såna där evighetsmusiker. Det är mycket anspråkslöst. Och trevligt. Det blir givande samtal om konst, musik, foto och film. Det händer en hel del ute i provinserna.

(Som ett litet punctum noterar jag att en av blommorna i mönstret på den högra fällstolen ser obehagligt bekant ut.)

Kanske ett vykort

2018. En badplats i Sverige. En av många. Jag får en flash på Elliord Mattsson, fotografen från Spillersboda. Det svartvita vykortets okrönte mästare. Intet gick honom förbi. Allt syntes lika viktigt. Och allt redovisades. Igenkänningen var naturligtvis viktig, poängen med ett vykort är att platsen ska helst gå att identifiera. Elliord är också en mästare i den tråkiga intetsägande bilden. Det neutrala redovisandet. Det är inte tendensiöst, det saknas alltid ett punctum ( poängen uppstår fyrtio år senare). Det är bara ett bildens konstaterande, så här ser det ut.
Elliord var främst verksam på Ostkusten, särskilt Roslagen. ( Finns det ett vägskäl mellan Öregrund och Norrtälje som Elliord inte dokumenterat? Gärna med en Borgward Isabella i bildens periferi.)

( Den här bilden är tagen i Västsverige. Marks kommun. Lite kontrastlös, precis som Elliords bilder också ofta är. Det är den tidens förkärlek för det mjuka. Elliord hade nog kopierat in en sommarhimmel med lätta cumulus och en blekblå himmel. Sånt är alldeles ok på ett vykort.)

2018 Oskärpans år. Och gdpr.

Hade så när glömt bort att jag självutnämnt 2018 till oskärpans år. Så då får det bli nåt oskarpt igensotat och alldeles fel. Blir förövrigt om inte påhoppad så åtminstone nåt ditåt av två valarbetare, det är bevars valstugor i faggorna. Av alla schatteringar. Sånt kan ju vara värt att dokumentera.Två valarbetare från mittfältet dyker upp och  lite för påträngande för min smak börjar fråga fotografen om vem, varför, syfte och etcetera. Då reser sig borsten lite grann på fotografen och då anfall som bekant är bästa försvar blir det en snabbföreläsning om gpdr, om allmän plats, om tryckfrihet, om undantagen i gpdr när det gäller fotografi. Och lite till. Och avslutar med tanken att det kanske är rätt trevligt att vi har ett offentligt rum, och att det är möjligt att dokumentera livet i staden. Då. Den ene valarbetaren tycker inte det. Och då undrar jag om hen  kanske borde stå i en valstuga borta på högra kanten istället. Fast det säger jag inte. 
(Valstugebilderna höll för övrigt inte måttet. hade inte ens rätta oskärpan. Sorti i papperskorgen med andra ord.)