Fotavtryck

Vi kom att prata om resor en kväll på verandan (med en liten, liten  whisky i näven) i augustimörkret. Om människors inneboende behov av att se vad som finns på andra sidan bergen. Om miljökonsekvenserna av vårt ohämmade flackande hit och dit. Där den årliga resan till Thailand ses som en rättighet. Där man åker och shoppar på en annan kontinent vilket också, förmodligen ses som en självklar rättighet. Över helgen.
Fotavtrycket är enormt.
Och själv då, hur förhåller man sig själv till detta?
Marknad i en liten indisk stad. Turisten-upptäcksresanden vandrar runt med sin registrerande kamera. Det exotiska. Känns det igen?

(tips: När diskmedelsflaskan är slut fyller du den med vatten och använder vätskan som lins- glasögon- medmerarengöring. Ja, lite billigare, lite lite hållbarare...)

Terezin

Tänkte uppehålla mig i Tjeckien ett tag. Sex mil norr om Prag mot Dresden till. Terezin ( Therezienstadt) oktober.  Therezienstadt, ett av nazismens genomgångsläger. Ett ghetto som man visade upp. Bland annat för Röda Korset. Se här! Se så bra vi behandlar judarna. Sanningen var naturligtvis nån annanstans. Idag. Dimma, råkallt, utkylt. Och denna nazismens sjukliga intresse för renhet - handfat, duschar, kranar...
Den här bilden är tagen för några år sedan. Therezienstadt drabbades även den av översvämningar når regnet föll över Europa och de europeiska floderna svämmade över. Därav delvis det slitna uttrycket.
När jag kom hem och redigerade bilderna fann jag att i den bildbeskrivning jag sökte fanns det en dimension av bildestetik. En bild som åtminstone för mig associerade till Zurbaran, den spanske sextonhundratalsmålaren med stilleben som specialitet.
Jag har haft anledning att besöka Prag och Therezienstadt ett par gånger de senaste åren. Utifrån de bilderna och den inspirationen gjorde jag min senaste utställning 2015. Teckningar och objekt.
Sen läste jag De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg. Läs den.