När jag började att intressera mig för gatufoto så lärde jag mig att 50mm var det vanligaste. Jag tror att vi kan skylla på att Henri Cartier-Bresson körde med den brännvidden huvudsakligen (även om det hände rätt ofta att han fotade med en 35mm också).

Utan att ha gjort en omfattande studie i ämnet så är min uppfattning att de flesta framgångsrika gatufotografer i dag verkar främja 35mm med 28 mm som andrahandsfavorit tätt efter. Jag tror helt enkelt att det inte är en fråga om att vilja leva upp till nån myt utan att den brännvidden förmedlar närheten till subjekten på ett äkta sätt och att man får med lagom mycket av miljön.

Men, visst kan går det bra med andra brännvidder men det bjuder på utmaningar inom en typ av fotografi som är svår nog ändå. En del lyckas dock. Saul Leiter som jag brukar tjata om fotade ofta med 135mm har jag hört.

När det gäller ögats naturliga brännvidd så beror det väl på vad man menar med att se? Vi har ju nästan 180 graders synfält där vi med våra ögon kan uppfatta perifer rörelse. Men att räkna hur många fingrar man håller upp går väl inte förrän man når de 85-105mm kan jag tänka? Mellan detaljseende och förnimmelse så är väl gränsen lite flytande och möjligen personlig även? Smaksak helt enkelt.

Problemet med att använda zoom på gatan är att man från foto till foto kan glömma den förra brännvidden och helt enkelt missa ett foto. Händer mig när jag använder zoom. Med ett fast 35mm-objektiv så finns det ju ingen risk att det är något annat än 35mm. Man vet vad man har och att man måste zooma med fötterna.

Jag tror faktiskt att det är för nybörjare inom gatufoto behjälpligt att föreslå 35mm som en vettig brännvidd. Misstänker nämligen att den initiala rädslan som finns inom gatufoto för att fotografera andra människor gör att man skyggar från att gå nära och istället förlitar sig på sitt zoomobjektivs längsta brännvidd och då blir det svårare att fåt till nåt bra. Jag gatufotade ibland i min gatufotoungdom med en motsvarighet till 75-200mm. Det är nåt jag ångrar. Det var först när jag införskaffade ett motsvarande 31mm-objektiv som min gatufotografi lyfte nämnvärt i mina ögon. Insåg att gå nära med en lätt vidvinkel faktiskt var lättare än med ett 50mm. Med den senare så befinner man sig mer i subjektens blickfång och blir lättare upptäckt.

Mvh
Fredrik

Hej,
Myterna kring HCB är många och några fel. Det hindrar dock inte att han är en av de stora skildrarna av sin tid.
Den digitala kameran ger idag stor frihet att plåta i gatan på olika sätt. Personligen föredrar jag 25 mm eller 28 mm gluggar, för då missar man inte ögonblicket så ofta. För nät- och bokpublicering av bilder så kan man gladeligen beskära en bild kraftigt.
I sistone har jag intresserat mig av att gå tillbaka till film och analoga gamla kameror. Det blir begränsningar, men man kan lämna bort framkallningen med C-41 framkallning och sedan köra digital bildbehandling. Kanske bakåtsträvande men notstalgi för en gubbe.
Bra blogg.
Bob

På pricken, bra sammanfattning.
Själv tror jag optik för gatufoto väljs på grund av smidighet. Långa gluggar skapar för stor uppmärksamhet.
En del osäkra väljer optik som de stora ikonerna på området.

Bengt-Åke