Gatufoto i mörkrets sken
Ja varför fotas det så lite på kvällar och nätter? Vi har väl aldrig i historien varit så nattaktiva. Och kunde Brassai så. Eller Daido Mariyama. Fast dessa två ska nog inte jämföras samma dag, eller samma natt kanske.
Strosande på ett nattligt Manhattan, gatufotots Scharaffenland där i princip varje bild blir till ett gatufoto. Dock inte nödvändigtvis med humoristisk twist eller något surrealistiskt utan kanske bara så som det råkar vara. Ett slags dokumenterande förhållningssätt. Kanske inte ens en tydlig komposition. Men kanske ändå någon liten ingång.
Men nu är det stängt in till USA, ett tag i alla fall. Och det går inte att åka tåg dit heller. Vilket gör att det blir svårt att ta sig dit. Men, som sagt, det var roligt så länge det varade. Och vem vet, en och annan lärdom om det globala samhällets bräcklighet kanske dyker upp. Eller om resandets smittspridande baksida.
(Fuji X10 från den tiden den var snäll och gjorde som den skulle. En aningens lite pyssel i Silver efex.)
Vad gäller samhällets bräcklighet, så har vi ju Spanska sjukan 1918 i nära historia!
Våra virusinfektioner startade upp ordentligt när vi började leva nära boskapen!
När mänskligheten gick från jägarlivet till att bli bofasta jordbrukare så skapades större möjligheter för patogener att hoppa mellan djur och människa! Dels för att människorna blev fler, men också för att de levde tätt tillsammans med djuren!
/B
/Gunnar S
Hälsn!
Jag tycker kvällar och nätter är ganska sköna fotostunder, men jag förstår oron.
/Gunnar S
Ha det bra Bengt H.
jag väljer inte de mest skumma gränderna i Stockholm ensam! :)
/B
/ Bengt H.
Så det blir blogg och tv framöver, också får man skicka ut nå'n anhörig att köpa mer toapapper för att bunkra! ;) /B
/Gunnar S