Fauske Nordnorge del 6. Avslutning.
Så kommer midsommar och kameran riktas mot andra saker än den dystra vardagen. Albumets bilder börjar fyllas av en hoppingivande ton. Man börjar se slutet på expeditionens uppdrag.
〈 Man glömmer lätt grannlandets plåga under kriget: Vid krigsslutet fanns det i Norge 100 000 krigsfångar, framförallt från Ryssland. De hade på olika sätt tagits dit av
tyskarna för att tvångsarbeta under ockupationen. I dessa slavarbetsläger för ryska, polska och serbiska krigsfångar dog under den tyska ockupationen 17 000 människor – av sjukdom, undernäring, misshandel och i vissa fall efter att ha avrättats.
(Och norrmännen själva led också. 30 000 norrmän fängslades under kriget, 8 000 av dem skickades till arbets- eller koncentrationsläger i Tyskland. 760 av dem var judar och av dessa judar var det bara 25 som överlevde. Och Nordnorge drabbades på många sätt av kriget. Staden Kirkenes bombades 328 gånger under kriget.)
HÅKAN BERGSTRÖM ur en intervju med pappan. Hallands Nyheter 14 augusti 1995 〉
Midsommar tillsammans med ryssar och norrmän.
En fotboll –"den första i Nordlands fylke efter kriget"– överlämnades till Fauske scoutkår.
Några dagar senare kunde första kontingenten utskrivas för transport hem till U.S.S.R.
Fint besök – Folke Bernadotte åtföljd av representanter för Röda korset och pressen. ( Däribland SF-journalens smattrande röst –Gunnar Skoglund. Ej med på bild.Min anm.)
Utrymningen av vårt grannläger "Peterslager" kom någon vecka senare.
"Tack Röda Armé". ( Den första krigsfångarna fick åka båt hem, senare gick transporterna mestadels med bil genom Sverige och Finland.)
Hemresan förestår – ej utan vemod på sina håll.
Ryssarna hyllar oss med sång när bussarna rullar i väg.
Dr Nordwall tackar Mellnik för god hjälp.
När vi kom till Bodö hade planet, som skulle hämta oss, kört genom asfalten på det ganska provisoriska flygfältet.
Svenskar, norrmän, engelsmän, polacker och tyskar hjälptes i bästa sämja att få upp planet och ett par timmar senare var vi åter i Luleå.
Några avslutande bilder från tågresan tillbaka till Stockholm och sen är berättelsen slut. Vad som hände sedan förtäljer inte den här berättelsen. Helt okomplicerad är inte den fortsatta historien om vad som hände med de återvändande soldaterna och vad hände med de ryska läkare och övrig personal som tog hand om fångarna efter den tyska kapitulationen. (Paret på en av bilderna här ovan lär ha haft kontakt med varandra långt in på sjuttiotalet.)
Om och hur det blir en annan publicering av den här berättelsen tål att fundera på. Bildmaterialet håller inte hela vägen och är nog delvis rätt svårt att restaurera, men visst finns det ofta ett lite oskuldsfullt skimmer över dem. Textdokument kan fylla upp, och en intervju i Hallands Nyheter fyller upp en del tomrum. Men berättelsen kan kanske vara en om än mycket liten pusselbit i förståelsen av nittonhundratalets största katastrof.
Samtliga bilder som du publicerat duger gott för det dokumentära ändamålet. Några är tekniskt mycket bra, några har väl tekniska brister, men det saknar enligt min uppfattning betydelse. Innehållet och de autentiska texterna innebär att detta är dokumentation på riktigt. Bitvis outhärdliga bilder, bitvis arrangerade gruppbilder. Fotbollen en detalj, man tog med sig en liten men förhoppningsvis uppskattad extrasak.
Stort tack för att du visar oss detta!
(Korrekturläsning: Jag trodde det skulle bli ett avsnitt 5 också men hittar inget.)
(Tack för att du uppmärksammade mig på korr-felet.)
/Gunnar S
Hälsningar Lena
/Gunnar S
/Gunnar S
Otroligt dokumenterat
Tack för att du la ut den både utlämnad och personligt
/N
/Gunnar S