Skulle du vilja bo i Rio?

Skulle du vilja bo i Rio?

Den frågan fick jag då jag var i Rio de Janeiro. Visst var det en ganska trevlig stad med behaglig värme då vi var där, men om man behöver ha det så här runt där man bor så behövde jag inte tänka så länge över den frågan.

Många hade dessutom dubbla stängsel att passera innan de kom in till sina hem.

För egen del märkte vi inte något av brottsligheten, men den fanns där. Ett par på vårt hotell blev rånade då de var ute och gick på Copacabana och själv blev jag varnad för att ta med kamera ut på stan.

Tur att det var först tredje dagen, för annars hade jag nog inte fått några bilder från våra promenader. När vi var ute på den här promenaden så kom en äldre dam fram och pekade på min kamera och sa att den där ska jag nog inte ha med i de kvarteren.

Ändå borde det här väl vara våra kvarter, ;)

Så mitt svar blev att eftersom staden ändå känns så osäker så vill jag inte bo där...och nog skulle jag sakna vintern.

Vi fortsätter på promenaden i favelan.

Efter att ha lyssnat på de plåtburkstrummande killarna och dansande småpojkarna fortsätter vi vår promenad i favelan och de vindlande gränderna. En sak är säker och det är att jag skulle inte ha hittat runt här på egen hand. Då skulle jag nog ha irrat runt där fortfarande utan att hitta ut.

Marcelo leder oss vant in i labyrinten av trappor och trånga passager.

Vi träffar på en hel del folk som alla hälsar glatt på oss, den här damen säljer vykort.

I de små rummen vi passerar arbetas det med diverse sysslor.

Trångt är det och nedför går det nu.

Gränderna leder oss till en öppen plats där det gäller att inte kliva ut i gatan och komma i vägen för någon motorcykel.

Favelorna är som en stad i staden och de sköter sig mer eller mindre på egen hand där.

Killen i elhandeln har det lite lugnt i dag.

Alla som bor i favelan har samma adress.

Posten levereras till den här lådan.

Sedan kommer en dam som bor i närheten och sköter utdelningen. Hon avlönas av dem som bor där.

Efter informationen om hur postgången är utformad i favelan slinker vi in i nästa gränd.

Det är inte bara vänliga människor vi möter, även några hundar. Den här skäller och står i så man ska tro att den är riktigt farlig, men viftar sedan på svansen och hela kroppen för att visa att den vill leka och kela.

Fast den här med stackelhalsband vågade jag mig inte fram till, den vaktade sitt hus.

Man får passa sig var man sätter ner fötterna i dessa gränder, underhållet är inte av bästa sort.

Men vi slingrar oss fram även om det är både trångt och brant ibland.

Avloppssystemet är inte av den bästa sorten här och sopsortering och renat avfallsvatten är det ingen som bryr sig om.

Fast Marcelo berättar att det görs försök att få ordning på det, men de flesta slänger bara ut skräpet i dikena med avfallsvatten som rinner genom området.

Problemet är att kunna lösa transporterna i de här trånga gränderna och att få folk att bära ner sina sopor till början av favelan verkar vara ett svårlöst problem. När barnen ser att föräldrarna bara slänger ut sina sopor så är det inte så lätt att få dem att ändra beteende.

Nu när vi kommit ner en bit kan vi se hur husen är byggda och tillbyggda. De liksom klättrar ovanpå varandra.

Att få upp en nyinköpt soffa till översta våningen kan vara ett heldagsprojekt.

I dag är det tydligen en dag med vattentillgång.

Vi fortsätter vandringen efter att fått tagit del av de logistiska problemen med sophantering.

De här killarna var jag osäker på om det var tillåtet att fotografer och Marcelo var för långt fram för att hinna fråga. Blir en bild i smyg.

Yngsta lilla favelavandraren.

Efter ett tag träffar vi på den här glade mannen, han tycker att jag ser tysk ut och vill gärna vara med på en bild.

Sedan vandrade han vidare med sin börda.

Det gjorde även vi.

________________________________

Stanna upp en minut och le en smula - bra även i julstressen.

En blåsig dag är idealisk för surfarna, men inte lika behaglig för badarna.

Som den här dagen, då vågorna gick så höga så det nästan känns som om det regnade på stranden av det inblåsta havsvattnet 

Då kan man passa på att ta till sig budskapet på stranden och stanna upp en minut.

__________________________________________