Kelpies

I dag ska vi åka på en liten utflykt där samlingspunkten är, finns det faktiskt en stor väggmålning, så det blir ju en bra start på dagen och heder åt företaget Rabbies som kör resan trots att vi bara är fyra anmälda.

Vårt första stopp på den här trippen är i Falkirk. Här vid en ny förlängning av Forth och Clyde Canal har det byggts en park, The Helix, med två stora hästskulpturer.

De här skulpturerna är 30 meter höga och byggda i galvaniserat stål. Konstnären som skapat dessa skulpturer är Andy Scott och de var klara 2013.

De här hästarna ska symbolisera alla de hästar som arbetade i den skotska industrin, de som drog vagnar, plogar och pråmar, men Kelpies är dessutom inte vilka hästar som helst. Kelpies är välkända i den skotska mytologin och enligt sägnen hade de här djuren en styrka och uthållighet hos 10 hästar. 

För att få till de här gigantiska hästarna så byggde Scott först en miniatyrversion som var tre meter hög, dessa skannades sedan av  med laser för att hjälpa ståltillverkarna att få till exakta fullskaliga komponenter.

Även om de hästarna ska symbolisera de arbetande hästarna i Skottland så är de också en del av de skotska sägnerna. Kelpies är varelser som lever i vatten, en slags föränderliga varelser som man  kan få se som vattenhästar men även som mänskliga varelser. De kan uppstå som en vacker ung kvinna i hopp om att locka unga män till deras död. Eller de kan ta på sig formen av en hårig man som lurar vid floden, redo att hoppa ut till intet ont anande resenärer och krossa ihjäl dem. Men det vanligaste är att de uppträder som hästar.

När man hör ljudet av hur en kelies slår med svansen i vattnet kan det låta som åska och om du passerar en flod och hör ett ojämnt klagande eller ylande så bör du vara försiktig, det kan vara en kelipevarning.

Jag tar en promenad runt dessa stålhästar för att se hur de förändras när man ser dem från olika vinklar.

Ser också hur kanalen leds in här.

Nästan varje stor vattenkälla i Skottland har en associerad kelpieberättelse, men den mest omfattande är nog Loch Ness. I Skandinavien har vi Bäckahästen och liknande berättelser och sägner finns i många andra delar av världen. Uppkomsten och tron på illvilliga vattenhästar kan ha många olika orsaker,  men berättelser om kelpien hade ju också ett praktiskt syfte  med att hålla barn borta från farliga sträckor av vatten och varna unga kvinnor att vara försiktig för snygga främlingar. Träffade inte på några snygga främlingar här, men en vacker svan simmade runt vid hästarna.

Här vid parken Helix finns också att informationscenter så vi går in och får lite mer information om hur dessa skulpturer byggdes och även vad kelpies är.

Så här lär dessa ha sett ut.

Vi lämnar hästarna åt sitt öde och njuter av de skotska bergen på färden mot nästa besöksmål som är Falkirkhjulet. Fast Först måste väl Arria få var med här också. Hon står bredvid motorvägen när man kör mot Falkirk, hon är tio meter hög och är också skapad av Andy Scott. Officiella namnet på henne är  "Angel of the Nauld" detsamma som Nordens ängel. Där stannade vi inte utan jag tog en bild från bilen.

När man går fel...

Ibland kan det vara bra att gå lite fel och få en omväg, vi var på väg till Riverside museum och irrade iväg oss lite fel väg, men som sagt då man får en omväg får man även se lite annat. Där på en bakgata träffade vi på den här lilla söta bilen. Figaro står det på bakluckan och jag kollade upp lite och fick veta att det är en Nissan som ursprungligen marknadsfördes enbart i Japan.

Vi fortsatte vår promenad mot museet och plötsligt dyker den här gaveln upp.

Det måste undersökas och se där, ett till hus med väggmålningar. Långt ute i ett område där det inte rör sig så mycket folk.

Även gavlarna är målade.

Det blev visst lite över också.

Vi kom till slut fram till målet för promenaden, men då gick mitt minneskort sönder så från det besöket har jag bara några mobilbilder.

Är du i Glasgow så passa på att besöka det museet om du så bara är det minsta lilla intresserad av fordon. Det finns en hel del för alla där.

Hade varit skönt att ta en biltur tillbaka sedan, hittade ju ett passande fordon, men vi gick och jag såg sedan i mobilen att vi gått nästan två mil den dagen.

#STRATHWONDERWALL

Tog en lite tripp över till Glasgow, hade ingen direkt anledning att åka dit förutom att byta lite miljö och passa på att göra några utflykter ut på landet. Redan första dagen hade vi bokat in oss på en tur som skulle gå i Outlanders fotspår. Jag har både sett TV-serien och läst böckerna så det skulle bli kul att se var serien var inspelad också, dessutom komma ut på landet och se lite vackra slott och landskap.

Så snopet var det när det kommer ett meddelande om att turen är inställd, för få deltagare. Regnet som väderleksrapporten hotat med uteblev, så det blev promenad på stan i stället. Lite museibesök och annat trevlig tänkte vi hitta på att göra istället.

Men...promenerar man runt i staden Glasgow så träffar man strax på en hel del gatukonst och den är jag lite svag för, inte den graffiti som mest ser ut som klotter och kludd utan de stora som föreställer något. De som följt min blogg minns kanske de jag såg vid mitt förra besök i Glasgow annars finns de här. 

Men kort sagt, alla älskare av gatukonst måste besöka Glasgow! Den är full av Street Art skatter! Vi börjar vid universitetet för det huset är fullt av målningar. Här är det de populära och lokala konstnärerna Rogue One och Ejek som varit framme.

Båda gavlarna på huset har stora målningar, på den ena sidan är det en föreläsningssal med en blandning av färg och svartvita bilder från nu och då.

Där finns också några mindre målningar, men de är lite svåra att komma åt att fota eftersom det är ombyggnader på gång.

På den andra gaveln finns en väggmålning av ett  ekvatorialt teleskop vilket är en hyllning till det nautiska teleskopet som fanns på taket till School of Navigation i Royal Technical College.

Mitt på huset finns den här målningen.

Långsidan ut mot George Street är också fullmålad med diverse bilder.

Den kallas för Strath wonder wall och har en egen hashtag #Strathwonderwall.

Muren innehåller bland annat målningar av figurer som den skotske ingenjören John Logie Baird, en TARDIS från den populära brittiska tv-serien Doctor Who och även en illustration Frankensteins monster.

Även rampen upp till entrén har fått en passande målning. 

För den som är intresserad av mer gatukonst i Glasgow så kommer det mer senare. Vi promenerade runt en hel del och de fanns över hela stan.

Solnedgång

En solnedgång i Hongkong är faktiskt lite ovanligt, jo solen går ner även där men att få se den i färger hör till ovanligheterna. Första gången jag kom till Hongkong var en söndagskväll för några år sedan. Vår chaufför som hämtade oss på flygplatsen var så exalterad över solnedgången och den stora röda runda solen som vi hade som sällskap på den bilturen. Då förstod jag inte att det var något sällsynt vi såg. 

Vår sista kväll i Hongkong på den här resan blev det en färggrann solnedgång, tyvärr såg vi inte den stora röda solen nu men fina färger var det.

Ett fint farväl av staden innan hemresan nästa morgon.

På flygplatsen kom jag ihåg hur effektivt bagagehanteringen vid bandet hade varit då vi kom. Där står det två personer som sorterar bland väskorna och vänder dem så att alla handtag kommer uppåt.

Vi har hoppat över frukost på hotellet och tar den på flygplatsen istället. En Ägg Benedict är aldrig fel.

Över Kina får vi se berg i fina blå toner.

Hur ska man ha tid att äta när det är så intressant där utanför fönstret. Jag fick en underbart god lax som förrätt, fast den utlovade blinin verkade vara utbytt mot gurka.

Gissa vilket flygbolag. Viss ledtråd av skål och godis.

Utanför har landskapet förändrat en aning. Vi är fortfarande över Kina.

Någonstans över Inre Mongoliet.

Inte så vackert

Så flyger vi över Mongoliet, ser ganska kallt och snöigt ut där.

A coffee a day - eller lite blandat från Hongkong.

Det blev inte bara utflykter till de yttre delarna av Hongkong, självklart så tog vi promenader inne i stan också.

Här lite blandade bilder från de promenaderna.

Först några bilder vid "Rulltrappan".

Rulltrappan sägs vara världens längsta  utomhusrulltrappa, men det är inte bara en enda lång trappa utan den går i  avsatser. Trappan är 800 meter lång och tar arbetarna till och från sina jobb i "the district". Trappan går endast åt ett håll åt gången, på morgonen, går den ner och sedan vänder den riktning och går uppåt.

I det här området kan man traska runt länge. Finns så mycket att se och allt är inte så supermodernt.

Varför inte bara slå sig ner med en kopp kaffe.

Blir man hungrig så finns det mat för alla smakriktningar.

Annars kan man bara se sig omkring. Råkar maken dessutom placera sig på rätt plats så får han finna sig att vara med i bild när jag skulle fota lite graffiti.

En sväng över till Kowloon.

Bevattning.

Går det inte att laga med silvertape  - då är det trasigt.